2 A new life


Hur jag träffade mannen i mitt liv.

Flera av er är nyfikna på hur jag och Joakim träffades, så är kommer det!

Jag och Joakim träffades på internet, mIRC, april 97 då jag skulle fylla 18år. Jag var hemma hos en kompis som hade internet och hon ville visa lite vad detta var för något. Jag fattade inte så mycket men hon gick in på chatten mIRC och helt plötsligt började det blinka massa små fönster på datorn. Det var killar som ville chatta med oss. Jag stängde ner alla fönster utom ett, det var Joakim, fast det visste jag ju inte då. Jag vill tro det var ödet. Vi började prata om en det ena, en det andra. Vi bestämde att vi skulle chatta med varanda nästa dag och så blev det. Så höll vi på i någon vecka och under tiden växte känslorna fram, vi hade fortfarande inte sett kort på varandra. Redan innan jag sett Joakim var jag kär i honom.
Vi började ringa varandra och pratade ofta och länge. Vi bestämde att vi ville träffas och eftersom jag bodde hemma hos mamma tyckte vi det passade bättre att jag tog tåget 36mil ner till honom.
Sagt som gjort åkte jag trots alla varningar från familj och vänner, ”tänk om han inte är den du tror”. Självklart var jag nervös men när jag såg Joakim komma på perongen blev jag lugn, vi log mot varandra och det pirrade i magen.
Den sommaren bodde jag hos Joakim för jag hade inget sommarjobb. Vi trivdes så bra tillsammans och ingen av oss var sugna på ett distansförhållande. Så efter långa diskutioner mellan mig och Joakim skrev in mig på skolan här nere, sedan ringde mina föräldrar och sa att jag kommer flytta till Joakim. De blev inte så jätteförvånade då jag alltid gått min egen väg, då blev det nog en större chock för mina svärföräldrar.

p1010077-standard-e-mail-view
Vår bayliner.

037_34a_mindre

mc
Joakim köpte denna BMW precis innan vi träffades. Jag som är uppvuxen på pappas mc tyckte detta var toppen.

Joakim har alltid varit mitt livskärlek. Vi har alltid haft samma värderingar, tankar, drömmar och varit lika tokiga. Det är klart att vi haft våra kriser då vi varit osams, som det är i ett förhållande, men vi redde alltid ut allting och somnade aldrig osams. Vi levde ett normalt lyckligt liv. Vi åkte på utlandsemstrar, hade MC, motorbåt, hus, hund, jobb, ja vi var som vem som hellst.
Joakim har alltid jobbat mer än heltid och ville aldrig att man skulle se honom som sjuk, det var inget han pratade om med andra. Han skämdes inte men ville inte att andra människor skulle särbehandla honom. 
Jag kunde med åren märka att han fick sämre kondition och ork, men det var allt. Jag har aldrig sett Joakim som sjuk eller ens tänkt på att han hade ett hjärtfel.
Joakim var ärlig mot mig från början och berättade om sin hjärtsjukdom redan när vi började chatta. Det var inget som skrämde mig att han var hjärtsjuk.

brollop1
Vi förlovade oss i båten den 3/7-02.  När Joakim senare friade till mig var vi oxå i vår båt och han gick ner på knä. Jag kan säga att jag grät av lycka när han friade.
Joakim ville inte gifta sig i kyrkan, det hade han sedan länge gjort klart för mig. Jag försökte bearbeta honom genom åren, men idag är jag glad att jag inte lyckades. Vi gifte oss den 26/1-03 på en liten ö i Thailand. Bröllopet var perfekt och jag kommer aldrig glömma denna otroliga resa, det blev verkligen en resa för livet.
p1250014


6 kommentarer so far
Lämna en kommentar

Vi känner inte varandra, men blev ändå tårögd när jag läste detta. De är ju helt fantastiskt!

Jag har med varit med om de att bli kär i någon man aldrig träffat. Hur skeptiska folk än var, så är de värt att testa sin egna väg

Önskar dig all lycka!!
kramar Frida

Kommentar av Friday

blir mållös, hittade hit från en sida som lagt kort på farsdag…. som lät kortet tala för sig själv, ville ta en kik o har fastnat, jag lider med dig å din smärta! och dina barns smärta!
vilken stark kvinna du är! skall följa in blog!!
ha en fin dag vännen! kram

Kommentar av ♥Blondiie♥

Jättefin historia, man måste ju chansa lite för att vinna eller hur !!?? Jag får nästan sj pirr i magen när jag läste sin fina, romatiska och härliga historia om erat liv tsm..
Så fina minnen du kommer ha med dej hela livet som ingen kan ta ifrån dej. jag är HELT säker på att din man finns med er hela tiden i minsta andetag finns han hos dej/era barn.
Du får försöka se det positiva du har fått uppleva en att träffa din ”själsfrende” det är det inte många som ens får göra det .
Kan gå ett helt liv utan den ”STORA” KÄRLEKEN.
Förstår att det är jättesvårt att se det positivt nu men jag hoppas att du kan det i framtiden.
styrkekramar till dej // Malin

Kommentar av malin L

Känner igen mig mycket i er historia. Jag och Anders träffades också på internet (vilka har inte gjort det snart?:)). Vi var vänner ganska länge först innan vi träffades och från första stund vi såg varann så visste vi att det var VI.
Vi hade också motorcykel och så hade vi ett torp som vi älskade att åka till.
Tre dagar innan Anders dog så köpte vi en husbil som vi såg fram emot att semestra i de första semesterveckorna som startade då.
Nu blev det inte så.
Vi hade tänkt gifta oss i Thailand i februari vilket också bara blev en tanke.
Nu är allt fina och vackra minnen, som kanske en dag inte är så plågsamma att tänka på, man hoppas det.
Vet att du tänker som jag, att hur klarar man av sånt här?
Det enda vi vet är att man MÅSTE klara det, alternativen finns inte.
Jag är iaf glad över att jag fick uppleva den stora kärleken, inget kan ta ifrån mig det.

Kram
Ylva

Kommentar av Ylva

Härligt! ( Jag och maken träffades också via internet. 😉 )

Jag vet att du gör rätt i att njuta, minnas och tänka tillbaka till åren ni fick, fyllda av kärlek och respekt men framför allt BARNEN, istället för att tänka på vad ni inte fick!
Du verkar vara en klok och ödmjuk tjej, du kommer klara dig bra, likaväl som era barn som har dig som föredömme och en tuff och stark pappa att brås på!

Låt allt ta tid, du har gott om det. Låt allt komma som det kommer, stressa inte fram något vare sig det gäller beslut om saker och ting eller känslor.
Trots att du känner dig liten och svag som aldrig förr, så har du aldrig varit så stark som du är idag! Tänk på det.
Jag hoppas du har gott om nära och kära som kan avlasta dig med barnen?
Jag menar; era barn behöver inte vara jobbiga men det tär att vara ensam med barn 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan. (Finns väl ingen människa som orkar ha jour dygnet runt, året om?!! För det är ju precis det man har när man är själv med ansvaret för dom små liven.)

Jag kommer följa dig och era barn om du fortsätter skriva och jag hoppas på det allra bästa, det är ni verkligen värda!

Tisdagskram från mig – =)

Kommentar av Titti

Jag kommer aldrig glömma när jag satt hemma hos er på Öland och du visade bröllopsvideon för mig. Vid detta tillfället var du i ungefär 6:e månaden med Gustav. Minns så väl hur du tog min hand så jag fick känna honom sparka, samtidigt som jag såg er säga ja till varann. Oj vad jag lipade!!! Det var dubbel känslokrock att se er vigas och samtidigt känna bebiskickar!!!

Kommentar av Yasmine




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: