2 A new life


Hur jag träffade mannen i mitt liv.

Flera av er är nyfikna på hur jag och Joakim träffades, så är kommer det!

Jag och Joakim träffades på internet, mIRC, april 97 då jag skulle fylla 18år. Jag var hemma hos en kompis som hade internet och hon ville visa lite vad detta var för något. Jag fattade inte så mycket men hon gick in på chatten mIRC och helt plötsligt började det blinka massa små fönster på datorn. Det var killar som ville chatta med oss. Jag stängde ner alla fönster utom ett, det var Joakim, fast det visste jag ju inte då. Jag vill tro det var ödet. Vi började prata om en det ena, en det andra. Vi bestämde att vi skulle chatta med varanda nästa dag och så blev det. Så höll vi på i någon vecka och under tiden växte känslorna fram, vi hade fortfarande inte sett kort på varandra. Redan innan jag sett Joakim var jag kär i honom.
Vi började ringa varandra och pratade ofta och länge. Vi bestämde att vi ville träffas och eftersom jag bodde hemma hos mamma tyckte vi det passade bättre att jag tog tåget 36mil ner till honom.
Sagt som gjort åkte jag trots alla varningar från familj och vänner, ”tänk om han inte är den du tror”. Självklart var jag nervös men när jag såg Joakim komma på perongen blev jag lugn, vi log mot varandra och det pirrade i magen.
Den sommaren bodde jag hos Joakim för jag hade inget sommarjobb. Vi trivdes så bra tillsammans och ingen av oss var sugna på ett distansförhållande. Så efter långa diskutioner mellan mig och Joakim skrev in mig på skolan här nere, sedan ringde mina föräldrar och sa att jag kommer flytta till Joakim. De blev inte så jätteförvånade då jag alltid gått min egen väg, då blev det nog en större chock för mina svärföräldrar.

p1010077-standard-e-mail-view
Vår bayliner.

037_34a_mindre

mc
Joakim köpte denna BMW precis innan vi träffades. Jag som är uppvuxen på pappas mc tyckte detta var toppen.

Joakim har alltid varit mitt livskärlek. Vi har alltid haft samma värderingar, tankar, drömmar och varit lika tokiga. Det är klart att vi haft våra kriser då vi varit osams, som det är i ett förhållande, men vi redde alltid ut allting och somnade aldrig osams. Vi levde ett normalt lyckligt liv. Vi åkte på utlandsemstrar, hade MC, motorbåt, hus, hund, jobb, ja vi var som vem som hellst.
Joakim har alltid jobbat mer än heltid och ville aldrig att man skulle se honom som sjuk, det var inget han pratade om med andra. Han skämdes inte men ville inte att andra människor skulle särbehandla honom. 
Jag kunde med åren märka att han fick sämre kondition och ork, men det var allt. Jag har aldrig sett Joakim som sjuk eller ens tänkt på att han hade ett hjärtfel.
Joakim var ärlig mot mig från början och berättade om sin hjärtsjukdom redan när vi började chatta. Det var inget som skrämde mig att han var hjärtsjuk.

brollop1
Vi förlovade oss i båten den 3/7-02.  När Joakim senare friade till mig var vi oxå i vår båt och han gick ner på knä. Jag kan säga att jag grät av lycka när han friade.
Joakim ville inte gifta sig i kyrkan, det hade han sedan länge gjort klart för mig. Jag försökte bearbeta honom genom åren, men idag är jag glad att jag inte lyckades. Vi gifte oss den 26/1-03 på en liten ö i Thailand. Bröllopet var perfekt och jag kommer aldrig glömma denna otroliga resa, det blev verkligen en resa för livet.
p1250014



Ho ho John…..

Varför kommer inte John Blund till mig om kvällarna? Ho ho Joooooohn….

Tankarna bara snurrar, undra om man håller på att bli koko?!
Jag tycker inte att jag är så ledsen som jag borde. Visst sörjer, tänker och längtar jag efter J varje sekund, men jag gråter inte så mycket. Tom svärmor sa häromdagen att du gråter nog inte så mycket som vi, inget fel med det… Men det känns lite konstigt. Visst kommer det säkert dagar då allt är precis svart, men nu känns det ändå ganska ok.
Jag funderar mycket på vad som är meningen med mitt liv. Ska jag leva hela mitt liv som en ”vanlig” svenssonmamma  (inget fel med det).
Är det meningen att detta som hänt mig nu ska bli en väckarklocka, att jag ska komma på att jag är inte så jäkla tokig. Jag är ganska bra och det är jag själv som sätter mina egna begränsningar.
Bla bla bla, ibland blir jag så trött på mig själv och mina knäppa tankar.

Jag är inte så gammal (som man kanske tror), men jag har ändå gått igenom många saker i mitt liv. Jag har många erfarenheter och har levt ett innehållsrikt liv. För att nämna några; jag träffade J på mIRC för 11 år sedan och flyttade 36mil för att bo med honom, min pappa gick bort bara 49 år gammal efter 3veckors sjukdom (då var jag 19år), jag har haft framgångsrik hunduppfödning, haft eget företag som jag la ner när G föddes, vi gifte oss i Thailand, vi har haft stor motorbåt och en MC… mm mm. Höll ju på att glömma att jag har ju två underbara barn oxå!
Jag fyller 29år på torsdag (fy) så det är ganska mycket jag kunnit med innan jag fyllt 30. Man kan ju undra hur många saker jag kan lägga till om 10år….