Svar på en kommentar
Jag brukar svara på kommentarer i samma fält som ni skrivit, men eftersom jag inte vet om alla läser där igen så svarar jag denna gången även här.
Göran och Cecilia.
Har din sida sparat i form av RSS så att man ser när det uppdaterats.
Nu har vi bara en son i livet kvar men för honom blir det som alla andra. SVT har således bestämt för 50 år sedan att barnprogramen skall bli en slutpunkt då barnen skall lägga sig.
Idag år 2008 är det ingen skillnad, efter B är kvällsfika och sen är det sova men innan klä av kläderna på W och borsta tänderna och sedan brukar han springa som en tok i 10 min fram och tillbaka.
Har funderat på hur livet går vidare, i ditt fall kan jag säkert tänka mig att livet rullar på rätt bra med undantag för vissa tidpunkter, födelsedagar och annat.
Är det en skillnad på 3 veckor och 34 år? Ja men döden gör ingen skillnad på siffror, smärtan är lika hård och obarmhärtig.
Många kramar sänder vi till dig och dina barn.
Svar:
Göran & Cecilia.
När vi bodde i Lund träffade jag många föräldrar till svårt sjuka barn. Man kan och ska inte jämföra, alla har det jobbigt på sitt sätt. Men många föräldrar tyckte att jag hade det jobbigare för att de trots allt var två, de kunde turas om, avlasta varandra och mitt i all sorg hade de varandra. Nu säger jag inte att det är jobbigare för mig än för någon annan, men jag kan säga att livet inte rullar på rätt så bra.
Jag är ensam med hus, lån, barn, allt praktiskt, handla, läggning, barnen tankar och sorg, min egen saknad och sorg och räkningar. Det är inte lätt att vara ensam förälder och har man då förlorat sin livspartner gör det inte vardagen lättare.
När man är som jag just nu, helt slutkörd, har jag ingen bägare som kan rinna över, jag har ett litet kaffefat. Säkert var meningen inte illa menad och jag överreagerar säkert men må så vara. Jag tog illa vid mig av meningen; Har funderat på hur livet går vidare, i ditt fall kan jag säkert tänka mig att livet rullar på rätt bra med undantag för vissa tidpunkter, födelsedagar och annat.
Jag förstår inte varför man tror att det skulle rulla på bra förutom ”jobbiga” dagar som födelsedagar? VARJE dag är en jobbig dag, måndag som fredag, fars dag som vardag.
Nu har jag fått det ur mig och lägger det åt sidan.
Det vänder snabbt
Efter vi ätit middag händer en sak som gör att jag får en ångestattack. Som tur är har jag med kuratorn gjort upp en plan för hur jag ska göra när detta händer. Nu var inte detta någon stor attack, men nog så jobbig. Jag följde planen och det funkade, skönt. Vill inte gå in på några detaljer ang vad som utlöste men det var en sån liten sak, men det räcker.
Jag satte mig och målade lite medans det var bolibompa, barnen sprang runt och lekte dinosaurier. Natalie ville helst leka mamma, pappa barn, men det ville ju inte storebror. Eftersom lillasyster så gärna vill vara med storebror gick hon med på dinosaurierleken istället. Då när de springer och jag sagt till 100ggr utan resultat, snubbar Gustav och slår huvudet i bokhyllan. Självklart blir han jätteledsen och jag kollar så det inte gått hål, vilket det inte hade. Hämtade en kylklamp och då lugnade han ner sig lite. Då var det dax för Natalie att bli ledsen, fråga mig inte varför men hon gallskrek och gick upp på sitt rum. Ant var det för jag inte kunde prata med henne när jag tröstade Gustav.
Nu ligger iaf båda barnen i sina sängar och inte bara Gustav och Natalie har kissat utan även några av Natalies dockor. De skulle kissa, torkas och spolas efter varje docka.
Totalt slut är jag nu så over and out!
Hur jag träffade mannen i mitt liv.
11/11/2008, 16:00
Filed under:
Allmänt,
Bilder,
Familj,
Hjärtsjukdom,
tankar | Etiketter:
Bayliner,
Bilder,
BMW,
bröllop i Thailand,
flytta hemifrån,
Hjärtsjukdom,
mannen i mitt liv,
mc,
mIRC,
träffas via chatFlera av er är nyfikna på hur jag och Joakim träffades, så är kommer det!
Jag och Joakim träffades på internet, mIRC, april 97 då jag skulle fylla 18år. Jag var hemma hos en kompis som hade internet och hon ville visa lite vad detta var för något. Jag fattade inte så mycket men hon gick in på chatten mIRC och helt plötsligt började det blinka massa små fönster på datorn. Det var killar som ville chatta med oss. Jag stängde ner alla fönster utom ett, det var Joakim, fast det visste jag ju inte då. Jag vill tro det var ödet. Vi började prata om en det ena, en det andra. Vi bestämde att vi skulle chatta med varanda nästa dag och så blev det. Så höll vi på i någon vecka och under tiden växte känslorna fram, vi hade fortfarande inte sett kort på varandra. Redan innan jag sett Joakim var jag kär i honom.
Vi började ringa varandra och pratade ofta och länge. Vi bestämde att vi ville träffas och eftersom jag bodde hemma hos mamma tyckte vi det passade bättre att jag tog tåget 36mil ner till honom.
Sagt som gjort åkte jag trots alla varningar från familj och vänner, ”tänk om han inte är den du tror”. Självklart var jag nervös men när jag såg Joakim komma på perongen blev jag lugn, vi log mot varandra och det pirrade i magen.
Den sommaren bodde jag hos Joakim för jag hade inget sommarjobb. Vi trivdes så bra tillsammans och ingen av oss var sugna på ett distansförhållande. Så efter långa diskutioner mellan mig och Joakim skrev in mig på skolan här nere, sedan ringde mina föräldrar och sa att jag kommer flytta till Joakim. De blev inte så jätteförvånade då jag alltid gått min egen väg, då blev det nog en större chock för mina svärföräldrar.
Vår bayliner.
Joakim köpte denna BMW precis innan vi träffades. Jag som är uppvuxen på pappas mc tyckte detta var toppen.
Joakim har alltid varit mitt livskärlek. Vi har alltid haft samma värderingar, tankar, drömmar och varit lika tokiga. Det är klart att vi haft våra kriser då vi varit osams, som det är i ett förhållande, men vi redde alltid ut allting och somnade aldrig osams. Vi levde ett normalt lyckligt liv. Vi åkte på utlandsemstrar, hade MC, motorbåt, hus, hund, jobb, ja vi var som vem som hellst.
Joakim har alltid jobbat mer än heltid och ville aldrig att man skulle se honom som sjuk, det var inget han pratade om med andra. Han skämdes inte men ville inte att andra människor skulle särbehandla honom.
Jag kunde med åren märka att han fick sämre kondition och ork, men det var allt. Jag har aldrig sett Joakim som sjuk eller ens tänkt på att han hade ett hjärtfel.
Joakim var ärlig mot mig från början och berättade om sin hjärtsjukdom redan när vi började chatta. Det var inget som skrämde mig att han var hjärtsjuk.
Vi förlovade oss i båten den 3/7-02. När Joakim senare friade till mig var vi oxå i vår båt och han gick ner på knä. Jag kan säga att jag grät av lycka när han friade.
Joakim ville inte gifta sig i kyrkan, det hade han sedan länge gjort klart för mig. Jag försökte bearbeta honom genom åren, men idag är jag glad att jag inte lyckades. Vi gifte oss den 26/1-03 på en liten ö i Thailand. Bröllopet var perfekt och jag kommer aldrig glömma denna otroliga resa, det blev verkligen en resa för livet.
En blöt säng.
Jag brukar ta ½ insomningstablett när jag ska sova, men igår provade jag att ta en hel. Vet inte om det var pga tabletten men vid kl 03 vaknade jag av att det var kallt och blött i sängen. Hela lakanet var fuktigt, täcket och kudden var blött och jag funderade på allvar om jag kissat på mig. Men det hade jag inte (då hade man ju fått skämmas 🙂 ). Vet inte om jag haft någon mardröm eller om jag bara svettades järnet. Tur jag har en dubbelsäng för jag kunde lägga mig på andra platsen och kunde sova vidare.
Det är riktigt skitväder ute idag, grått och regn. Barnen protesterar ALLTID när det ska på gummistövlar och regnkläder. Gustav är sååå känslig när det gäller kläder och skor, det får inte bli knöligt. Natalie är lite mer medgörlig när det kommer till kläder och ytterkläder.
När jag skulle lämna dem imorse sprang Gustav in direkt medans Natalie skulle pussas, pussas, pussas och pussas. Det brukar inte vara några problem att lämna men idag ville hon inte att jag skulle gå. Hon var inte ledsen men hon höll i mig och ville att vi skulle kramas och pussas. Tillslut fick ena dagmamman bära henne så jag kunde gå. Känns alltid jobbigt i hjärtat när de inte vill man ska gå.
Nu måste jag hoppa in i bilen igen för jag ska till kuratorn.
2 A new life 