J har idag legat en vecka på intensiven och hålls nu vid liv med mediciner och intensiv övervakning. Han har de senaste dagarna vaknat till lite och har kunnat prata lite men hjärnan har tagit stryk och J är mycket svag så det är svårt att höra och förstå vad han säger.
Vi turas om att vaka vid hans sida och sova på sjukhuset. Infektionen är på väg att försvinna men J behöver många mediciner för att inte kroppen ska ge upp.
Det senaste läkarna sa var att det antagligen kommer bli en tur till Lund på måndag och där kommer han ligga och vänta på ett nytt hjärta för det är det ända som kan rädda honom nu. Han kommer då hamna i den ”första gruppen”, dvs akut transplantation. Så det kommer ant ske om några veckor….
Känns som att man går i ett vakum, allt är så overkligt, vi lever i vår egan värld. Mina systrar och min mamma har varit hos mig hela veckan och hjälpt mig med hus och barn. Mamma åker hem imorgon och jag ska försöka jobba lite å måndag.
Nu ska jag åka in till sjukhuset igen och sitta där till ikväll….
Filed under: Familj
J åkte i lördags (på hans födelsedag) på en infektion, antagligen rosfeber igen. denna gång blev han dock mycket dålig och svag. Han har helatiden legat på intensiven och har varot så gott som medvetsöls helatiden. Läkarna är allövariga och säger att J är mycket svag. Jag och hans föräldrar turas om att sova på sjukhuset och vaka. Vi ska ha möte med alla läkare idag vid lunch för att få höra ärligt hur det är med J och om han kommer vakna igen. Just nu känns det inte som att läkarna är så hoppfulla, J är så svag…
Filed under: Familj
En panikattack karakteriseras av en hastig utveckling av flera av följande symptom, vilka når en intensitetstopp inom 10 minuter:
- Ökande subjektiv anspänning
- Bröstsmärta eller obehag, hjärtklappning, ”bultande hjärta”, takykardi
- Svettningar, frossa, värmevallningar
- Darrningar, skakningar
- Kvävningskänsla eller andningsvårigheter
- Illamående, ”fjärilar” eller orolig mage
- Yrsel, svimningskänsla
- Overklighetskänslor
- Domningskänslor
- Rädsla att dö, förlora kontrollen eller ”bli galen”
Filed under: Familj
Har mått ganska dåligt sista tiden. Jag är alltid på dåligt humör, är aldrig glad, kort stubin, hjärtklappning mm mm. Igår hade jag en riktig panikattack och det var det värsta jag varit med om senaste tiden. Så idag tog jag mod till mig och ringde vårdcentralenm och fick komma redan på måndag. Känns skönt att jag vågade ta seteget att be om hjälp.. Hoppas de kan hjälpa mig..
Filed under: Familj
Jag vet inte riktigt hur jag mår just nu. Är så många tankar och käsnlor i kroppen så det snurrar i planeten. Ev blir det en tur till familjen i Örebro till helgen. Vi får se hur det blir, är svårt att planera något så som livet ser ut just nu.
Idag var det 13g och blåste små spik hemma, inte alls så där fint och skönt väder som det var i helgen. G var påsimskola ikväll och ´det är så stor skillnad på honom och hur han utvecklats de senaste veckorna. Nästa gång är sista gången, så efter det är det lite ledigt.
Nu ska jag hjälpa J att lägga om magen för han kom ut ur duschen nu.
Idag har jag jobbat och även J var på jobbet från lunch idag. Vi åkte tillsammans hemn och hämtade barnen. Idag har det varot riktig sommarvärme ute. När vi kom hem och jag gick in i växthuset var det 50grader där inne…
Ihelgen kommer J sova hos sina föräldrar, för att bryta mönstret med att dricka på nätterna och dels för att jag ska få vila lite. Det låter ju hemskt att säga så men det är sant, jag måste få lite andrum och slippa se någon sjuk.
Klicka på bilderna för att se dem i större stl.
Vår charmiga katt.
Gosiga Meggan
En härlig bild på lilla N.
Mammas älskling!
Filed under: Familj
Inatt har jag inet sovit många timmar, G har åkt på maginfluensa. Han har kräkts non stop inatt och har sprungit med handdukar och sängkläder. Han har inte fått behålla någon dricka, inte ens en liten isbit.
Idag ska vi ha möte med PA och personalanv. Jag hade inte tänkt att vara med på mötet men eftersom jag är hemma med barnen så får jag vara med.
Jag och J grälade igår… Vilket tyvärr sker allt oftare. Jag tycker att han ger mig för lite uppmärkamhet, jag glöms bort. Det är mest J och barnen som får uppmärksamhet. Jag ska bara finnas här för alla, precis som en självklarhet…
Vi bråkade oxå om att J har gått upp ca 6kg på 1½v. Jag berättade att jag blir sååå jäkla besviken när haninte kan kontrollera vätske intaget eftersom så mycket hänger på det. Om de ringer från Lund om att de har ett nytt hjärta så missar han den chansen pga av att han är övervätskad. Jag tänker inte ställa upp på detta om han inte kan sköta vätskan. Jag ställer upp, offrar mitt eget liv för att jag hoppas och tror att vi ska kunna leva normalt så småningom. Men kan inte han sköta det ända vi kan kontrollera varför ska jag då göra allt?!
2 A new life 