2 A new life


Hur jag träffade mannen i mitt liv.

Flera av er är nyfikna på hur jag och Joakim träffades, så är kommer det!

Jag och Joakim träffades på internet, mIRC, april 97 då jag skulle fylla 18år. Jag var hemma hos en kompis som hade internet och hon ville visa lite vad detta var för något. Jag fattade inte så mycket men hon gick in på chatten mIRC och helt plötsligt började det blinka massa små fönster på datorn. Det var killar som ville chatta med oss. Jag stängde ner alla fönster utom ett, det var Joakim, fast det visste jag ju inte då. Jag vill tro det var ödet. Vi började prata om en det ena, en det andra. Vi bestämde att vi skulle chatta med varanda nästa dag och så blev det. Så höll vi på i någon vecka och under tiden växte känslorna fram, vi hade fortfarande inte sett kort på varandra. Redan innan jag sett Joakim var jag kär i honom.
Vi började ringa varandra och pratade ofta och länge. Vi bestämde att vi ville träffas och eftersom jag bodde hemma hos mamma tyckte vi det passade bättre att jag tog tåget 36mil ner till honom.
Sagt som gjort åkte jag trots alla varningar från familj och vänner, ”tänk om han inte är den du tror”. Självklart var jag nervös men när jag såg Joakim komma på perongen blev jag lugn, vi log mot varandra och det pirrade i magen.
Den sommaren bodde jag hos Joakim för jag hade inget sommarjobb. Vi trivdes så bra tillsammans och ingen av oss var sugna på ett distansförhållande. Så efter långa diskutioner mellan mig och Joakim skrev in mig på skolan här nere, sedan ringde mina föräldrar och sa att jag kommer flytta till Joakim. De blev inte så jätteförvånade då jag alltid gått min egen väg, då blev det nog en större chock för mina svärföräldrar.

p1010077-standard-e-mail-view
Vår bayliner.

037_34a_mindre

mc
Joakim köpte denna BMW precis innan vi träffades. Jag som är uppvuxen på pappas mc tyckte detta var toppen.

Joakim har alltid varit mitt livskärlek. Vi har alltid haft samma värderingar, tankar, drömmar och varit lika tokiga. Det är klart att vi haft våra kriser då vi varit osams, som det är i ett förhållande, men vi redde alltid ut allting och somnade aldrig osams. Vi levde ett normalt lyckligt liv. Vi åkte på utlandsemstrar, hade MC, motorbåt, hus, hund, jobb, ja vi var som vem som hellst.
Joakim har alltid jobbat mer än heltid och ville aldrig att man skulle se honom som sjuk, det var inget han pratade om med andra. Han skämdes inte men ville inte att andra människor skulle särbehandla honom. 
Jag kunde med åren märka att han fick sämre kondition och ork, men det var allt. Jag har aldrig sett Joakim som sjuk eller ens tänkt på att han hade ett hjärtfel.
Joakim var ärlig mot mig från början och berättade om sin hjärtsjukdom redan när vi började chatta. Det var inget som skrämde mig att han var hjärtsjuk.

brollop1
Vi förlovade oss i båten den 3/7-02.  När Joakim senare friade till mig var vi oxå i vår båt och han gick ner på knä. Jag kan säga att jag grät av lycka när han friade.
Joakim ville inte gifta sig i kyrkan, det hade han sedan länge gjort klart för mig. Jag försökte bearbeta honom genom åren, men idag är jag glad att jag inte lyckades. Vi gifte oss den 26/1-03 på en liten ö i Thailand. Bröllopet var perfekt och jag kommer aldrig glömma denna otroliga resa, det blev verkligen en resa för livet.
p1250014



Blir det nån semester?!

Nu har vi precis ätit middag hela familjen, ni kan inte gissa hur skönt det kändes. Jag lagade Fläskfilé i ost- och senapssås, ett recept från arla.se, det blev riktigt gott så det kommer vi göra fler gånger.
J blev trött efter maten och lyckades med hjälp ta sig till övervåningen för att vila i vår dubbelsäng i sovrummet. Han har inte varit på övervåningen på säkert 6 mån, trappen är för jobbig. Men ikväll ville han prova att gå upp och kolla hur det ser ut där uppe.

Vi håller även på att planera lite semester. Vi har de flesta år varit hemma om somrarna eftersom vi har haft kennel och ofta valpar på sommaren. När vi hade båten så var vi iväg några dagar med den, men det 6 golden och ett barn blev det inte längre turer.

025_22a.jpg Jag och J med en av våra valpkullar.

037_34a_mindre.jpg
Vår båt, Bayliner 2355

p8230031mindre.jpg Jag för många år sedan på vår båt.

Vi vill så gärna leva under tiden vi väntar på nya hjärtat, inte bara vänta på att få leva…
Samtidigt som jag känner att det skulle vara kul och nyttigt för hela familjen med en semester så tänker jag på hur mycket jobb och ansvar det blir för mig. Jag vill inte ha med mig svärisarna, för då känns det som vi inte klarar någonting själva som familj.
Vi funderar på att hyra en stuga eller hyra en husbil så man kan ta sig runt lite. Men eftersom J måsta ha dialysmaskningen och alla jäkla vätskor och skit (som väger bly) med sig så måste vi ta in på rediga campingar med el.
Sen måste vi oxå fråga landstinget OM vi får åka eftersom det är dem som betalar resan till Lund om de skulle ringa när vi är på semester.

Ja det är mycket att tänka på. Jag tänker mer på allt job och det praktiska medans J ser allt det roliga. Känns som jag bara sätter mig på tvären när han kommer med förslag på resmål. Men det känns som det är jag som har allt ansvar för oss alla, och det är inte så lite…