Fotograf Emilia Olofsson
Är en glad och positiv tjej på 29 år som gått igenom mycket under min korta tid på jorden. Är sedan 17/7-08 änka och mamma till två som guldkorn, G född 03 och N född 05. Min livspartner sedan 11 år tillbaka gick bort under en hjärtoperation den 17/7 -08 i Lund, i väntan på ett nytt hjärta.
Jag älskar livet och att leva, jag tar ingenting för givet längre. Försöker njuta av livet, ta vara på stunderna med mina barn, mina vänner och min familj. Jag är en djurvän och har tidigare haft uppfödning av Golden Retriever. Tycker om att resa, skämma bort mig och min familj, lyxa till vardagen.
Jag skriver mycket, målar lite tavlor, sjunger hellre än bra… Jag är en The Law Of Attraction freak 🙂
Min blogg har under något år mest handlat om vardagen med en man som är svårt sjuk, två småbarn, jobb och hus. Nu skriver jag mest om hur jag försöker bearbeta sorgen efter J och hur jag försöker klara av vardagen.
Min man hade ett medfött hjärtfel, Morbus Ebstein (Ebstein’s anomali). Under våra 11 år tillsammans hade J mått bra och levt ett ”normalt” liv. Men efter sista op (klaffbyte) i mars -07 förändrades allt. Min man blev jättedålig och blev uppsatt på transplantationslistan. Han låg ofta på sjukhus och sedan nov -07 har även hans njurar slutat att fungera. Han var därför tvungen att ligga med en dialysmaskin 12h varje natt.
Vill du komma i kontakt med mig går det bra att maila till 2anewheart@gmail.com
12 kommentarer so far
Lämna en kommentar
2 A new life 
Har länge velat skriva något på din blogg men inte vetat vad??? Jag hoppas att du tycker att det är ok. Fick ju aldrig sagt hej då till dig o barnen. Jag har all beundran för dig C som orkar skriva allt detta fina i denna svåra stund. Även om det inte gick vägen för J är jag glad att jag fick lära känna dig o J under tiden hos oss på THIVA. Jag följer din blogg o önskar dig o barnen allt gott i fram tiden. Stor kram från Bodil
Kommentar av Bodil 14/08/2008 @ 22:22Hej Bodil!
Kommentar av 2anewlife 15/08/2008 @ 8:19Kul att du hittat bloggen och ville skriva en liten rad.
Hälsa så mycket och tacka alla på THIVA, ni kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.
Hej.
Kommentar av Miriam 24/08/2008 @ 22:55Ville bara säga att jag tänker på dig.
/Miriam
Hej!
Kommentar av ninizz 01/09/2008 @ 9:42Tack för att du lämnade en rad hos mig.
Det gör mig så ont när jag läser vad ni fått gå/går igenom. Många kramar och tankar till er!
Nina & Co
Hmmm… – Jisses vilket liv – och redan i så unga år !
Jag vet ej om detta kan bidra till att förstå att Wi ej kan dö, egentligen… – och mera om det i sak på
http://josefboberg.wordpress.com/2008/02/11/livet-fore-och-efter-doden
Lite i sak om wår egentliga livspotential som varelser i kött på
http://josefboberg.wordpress.com/2008/02/16/wara-lekaminas-i-kott
Sorgearbete medför ALLTID mer eller mindre av stress. Stress är magnesiumförbrukande till tusen. Måhända skulle Du därför överväga att som kosttillskott tillföra essentiellt magnesium, kanske… Mera om det i sak på
http://josefboberg.wordpress.com/2008/04/13/mg-brist-stress
Lycka till ! 🙂
Kommentar av Josef Boberg 03/09/2008 @ 12:45Hej Josef.
Tack för din kommetar och länktips. Ska ta mig en titt på dem när inte barnen springer runt.
Önskar dig en härlig dag!
Kommentar av 2anewlife 03/09/2008 @ 12:52Hej
Jag hamnade av en slump på din blogg. Jag beklagar så mycket förlusten av din man och livskamrat. Jag förlorade akut och chockartat min bror nyligen och relaterar starkt till din sorg och kamp. Jag önskar dig och era barn styrka i denna svåra tid.
Vänligen Berolin
Kommentar av berolin 04/09/2008 @ 16:58Hej, jag vet inte hur jag hamnade här. Men nu är jag här..
Jag kan inte säga att jag vet hur det känns..jag kan bara ana, men är nog inte så säker på det heller..
sänder er en extra tanke…
Stryrkekramar till er alla.
Kommentar av Jessica 06/11/2008 @ 19:13KRAM
Hej!
Kommentar av Linda 16/11/2008 @ 19:23Hittade hit genom Lindas blogg (Kryddburken). Det tog ett tag innan jag förstod vem du är. Du såg ju så bekant ut! Jag vet inte om du minns mig, men du klippte min hund Jasmine några gånger då jag bodde på Öland (Dalby). (Kika in på min blogg om du vill).
Jag vill säga att jag verkligen beklagar det tragiska som har hänt din J. Jag tycker att både du och era barn är fantastiskt starka personer! Har läst din blogg några gånger nu och din J lever kvar genom era barn. Dom är så fina!
Sköt om er.
Kram från Linda
har sänt dig epost
min hustru avled 2008-07-09-14.30
Hälsningar
Kommentar av seb 20/11/2008 @ 14:20Seb i Hälsingland
Hej!
Jag hittade hit av en slump och kunde inte sluta läsa… Tyvärr vet jag inte riktigt vad jag ska skriva heller. Jag vill skriva något upplyftande men vet inte riktigt vad det skulle vara. Du är i alla fall en väldigt stark och duktig person. Snart har det gått ett år sen er hemska, tragiska och helt ofattbara dag… Det sägs att tiden läker alla sår. Kanske är det så, men ärren sitter för alltid kvar…
Jag har aldrig mist någon närstående men jag har varit med en om svår operation. Min pappa har en sjukdom (skellefteåsjukan) så i november 2004 fick han transplantera sin lever. Op tog 12 timmar. Jag minns fortfarande när vi fick se honom på IVA efter op. Helt uppsvälld av all vätska och helt vit i ansiktet… De hade väldigt svårt för att väcka pappa. Nu minns jag inte hur länge han låg nedsövd, ca tre veckor, eftersom han blev så stressad vid alla uppväcknings försök, men hoppet vi hade. Varje gång han hade någon nervryckning. Tron om att nu piggnar han till… Till slut vaknade han i alla fall men det tog 3-4 månader innan han var i hyfsat bra skick. I februari fick han lämna Huddinge sjukhus och komma till vårt lokala sjukhus i Piteå men även där låg han ett bra tag. Om jag inte missminner mig fick han flytta hem i mars…
Idag lever min pappa ett ok liv. Han jobbar halvtid och polimasar på i sin egen takt även om takten avtar eftersom. Han har trots allt levt större delen av sitt liv. Det gör ändå ont att veta att han inte kommer finnas här för alltid. Att det är vi som får ta han och hjälpa honom istället för tvärt om. Det gör ruskigt ont att veta att nästa gång jag ser pappa är han ännu sämre än idag. Vi trodde att transplantationen skulle stoppa sjukdomen, att han inte skulle bli sämre men så var det inte… Det går bara åt ett håll.
Oj vilken roman det här blev… Jag ville absolut inte jämföra våra erfarenheter utan bara skriva… Egentligen ville jag bara säga att jag tycker du gör det jätte bra!
Kommentar av Mona 22/05/2009 @ 22:37Jag är inte mycket äldre än du och jag har mist båda mina syskon och min mamma alldeles för tidigt.Så jag vet vilken kamp du har att utkämpa och första året är alltid värst..Men mycket ljus och kärlek önskar jag dig..besök gärna min blogg där jag ibland skriver om min kamp..kram till dig/Mia
Kommentar av Mia 28/05/2009 @ 16:50http://www.detblahuset.blogspot.se