2 A new life


En ängel har lämnat jorden

Igår var det en riktigt jobbig dag, känslorna svallade och jag grät mest. Begravningen, minnen, allt kom tillbaka. Som tur var hade jag JS här som stöttade och hjälpte mig.
Vi åkte ut till Joakim med blommor, ljus, honungsrom och ett kort. På väg mot graven fick jag svårt att andas och det var precis samma känslor som på begravningen. JS gick med oss och det var tryggt att ha honom vid min sida då jag inte kände mig stabil. Han gick inte fram till graven utan lät mig och barnen få stunden med Joakim själva.
IMG_8163
Gustav skrev själv på kortet till pappa. Min underbara gullunge.

Idag på morgonen fick jag veta att en underbar vän, mamma, medmänniska, dotter gick bort igår på Joakims födelsedag. Hennes hjärta orkade inte jobba mer och mina tankar går till hennes man och deras två små döttrar. Marija är lika ”gammal” som jag, nyss fyllda 30år. Vi träffade Marija på sjukhuset i Lund och hon blev en nära vän direkt. Hon har stöttat och hjälpt både Joakim och mig. Träffade henne i somras då hon hamnade på samma sal som Joakim.

n637637622_1616010_9750 Bilden lånad från Marijas sida på facebook.

 Hej underbara vän. Jag är så tacksam att jag fick lära känna dig. Kanske var det Joakim som hämtade dig igår på hans födelsedag. Hälsa honom så mycket från mig uppe i himlen. Jag tror ni har mycket att prata om 🙂 Tack för allt du gett oss.
Du kommer alltid fattas mig!



Möten i livet…
23/04/2009, 8:20
Filed under: Allmänt, Familj, Hjärtsjukdom, sjukhus, Sorg, tankar | Etiketter: , , ,

Fick denna fina kommentar från Ida som jag vill dela med mig av. Tack Ida för att du skrev till mig, jag hoppas att allt gick bra för din mamma.

Hej. jag skulle bara vilja berätta för dig när jag mötte din familj. Du har ingen aning om vem jag är men din familj gjorde ett stort intryck på mig. Jag mötte er denna dag. Uppe på THIVA avd när ni hade ert kalas. Min mamma var inlagd o hade fått ett nytt hjärta på midsommarafton. Jag såg er familj och dina barn och den glädje som lyste av att deras pappa var med på kalaset =) Jag såg även oron men jag stärktes av att se era känslor. Min mamma låg nersövd i 10 dagar och vi visste inte vad som skulle hända. Men på något sätt gav ni mig styrka. Tack för det. Jag har suttit och läst igenom dina inlägg från juni och gråtit och gråtit. Jag är så oerhört ledsen för vad som hände din familj. Många kramar Ida

img_5511
Joakim hjälper Natalie öppna ett paket. Vi firade Gustav som fyllde 5 och Natalie som fyllde 3år.

img_5509
Allt går om man bara vill. Man kan tom. ha ett underbart barnkalas på THIVA.

img_5505



It’s like that

Idag är vi alla friska och pigga, hurra! Natalie verkar ha klarat sig bra, Gustav och jag äter och får behålla allt. Igår låg vi heladagen i soffan, jag var som en slagen hjälte.
Till barnens stora glädje blir det Doris och knäckebröderna idag och efter det McD. Vi har inte varit på McD sedan den 24/5-08, det var den dagen blev riktigt sjuk för sista gången. Då hade vi bokat bord och skulle gå ut på restaurang med svärföräldrarna för att fira Joakim, men han blev dålig med feber och min magkänsla satte igång direkt. Så jag sa ”han måste in NU”, så svärisarna åkte in med honom och jag och barnen som var uppklädda till tänderna åt middag på McD.
img_3841

Idag kommer svärföräldrarna hem från en semesterresa, bruna och pigga. De förtjänar verkligen lite sol, dans och glädje.
p1310035

Nu ska jag fixa lite innan vi ska åka.



Inte utan min syster
03/01/2009, 13:22
Filed under: Barnen, Bilder, Familj, Hjärtsjukdom, sjukhus, Sorg, tankar | Etiketter: , , , , , ,

Idag var barnen bjuda på kalas i badhuset vid kl 13. Självklart så strular min mage (IBS) som vanligt så det blev inget kalas idag. Gustav blev självklart super besviken men som tur är så snöar det för fullt så Madde tog med barnen till pulkabacken och sedan ska vi göra våfflor.

Det var så skönt att prata med syster igår, vi pratade öppet och ärligt med varandra. Vi är olika många gånger men ändå så lika. Hon bodde mycket hos oss när Joakim var sjuk, hon tog hand om barnen själv i ca 2veckor när jag var nere hos Joakim i lund, hon har varit med om blödningar, ambulans mm mm. Hon förstår på ett sätt som ingen annan gör.
img_76301



Ingen jag kan skälla på…
07/12/2008, 21:30
Filed under: Barnen, Bilder, Familj, Hjärtsjukdom, sjukhus, Sorg, tankar

De senaste dagarna har Natalie frågat lite mer om pappa Joakim. Hon pratar ju väldigt mycket om pappa varje dag och jag har förstått att hon inte är med hur det hänger ihop med döden, himlen osv. Hon är ju van att pappa låg längre stunder på sjukhuset och det är ju inte lätt för en 3½åring att veta om det nu gått veckor eller månader.
Det började igår på dan, frågor hon aldrig ställt förut. ”Mamma, när kommer pappa hem?” Satan, det bara högg till i bröstet. Jag tittade på henne och sa, ”pappa är ju död och i himlen så han kan inte komma tillbaka till oss även om han vill. För när man är död då är man död, då kan man inte leva längre. Men pappa är ju i himlen och tittar på oss”. Jag såg hennes besvikelse och hon tänkte och tänkte. Jag rinktigt såg på hennes ansikte hur tankarna för och hur hon tog till sig det jag sagt.
”Men varför kan han inte komma tillbaka till oss, mamma?” ”Det är svårt att förklara Natalie, det är inte som när pappa låg länge på sjukhus och sedan kom hem, för pappa är död för hans hjärta var så dåligt”.
Hon blev så tyst, tittade bara rakt ut genom fönster och höll min hand.

Det är en sak att jag mår dåligt och att jag straffas av livet, men när mina barn mår dåligt då klarar jag det inte. Jag blir så arg att mina/våra barn ska ddrabbas av detta. Det är så fruktansvärt frustrerande att jag inte kan bli arg eller skylla på någon, det är ju så som livet är, man föds och man dör.
Som förälder vill man ju skydda sina barn mot världen, men det kan inte jag. Mina barn har fått lära sig tidigt att livet är jobbigt, svårt och orättvist, att det finns många frågor mamma inte kan svara på.

img_5548



Hur jag träffade mannen i mitt liv.

Flera av er är nyfikna på hur jag och Joakim träffades, så är kommer det!

Jag och Joakim träffades på internet, mIRC, april 97 då jag skulle fylla 18år. Jag var hemma hos en kompis som hade internet och hon ville visa lite vad detta var för något. Jag fattade inte så mycket men hon gick in på chatten mIRC och helt plötsligt började det blinka massa små fönster på datorn. Det var killar som ville chatta med oss. Jag stängde ner alla fönster utom ett, det var Joakim, fast det visste jag ju inte då. Jag vill tro det var ödet. Vi började prata om en det ena, en det andra. Vi bestämde att vi skulle chatta med varanda nästa dag och så blev det. Så höll vi på i någon vecka och under tiden växte känslorna fram, vi hade fortfarande inte sett kort på varandra. Redan innan jag sett Joakim var jag kär i honom.
Vi började ringa varandra och pratade ofta och länge. Vi bestämde att vi ville träffas och eftersom jag bodde hemma hos mamma tyckte vi det passade bättre att jag tog tåget 36mil ner till honom.
Sagt som gjort åkte jag trots alla varningar från familj och vänner, ”tänk om han inte är den du tror”. Självklart var jag nervös men när jag såg Joakim komma på perongen blev jag lugn, vi log mot varandra och det pirrade i magen.
Den sommaren bodde jag hos Joakim för jag hade inget sommarjobb. Vi trivdes så bra tillsammans och ingen av oss var sugna på ett distansförhållande. Så efter långa diskutioner mellan mig och Joakim skrev in mig på skolan här nere, sedan ringde mina föräldrar och sa att jag kommer flytta till Joakim. De blev inte så jätteförvånade då jag alltid gått min egen väg, då blev det nog en större chock för mina svärföräldrar.

p1010077-standard-e-mail-view
Vår bayliner.

037_34a_mindre

mc
Joakim köpte denna BMW precis innan vi träffades. Jag som är uppvuxen på pappas mc tyckte detta var toppen.

Joakim har alltid varit mitt livskärlek. Vi har alltid haft samma värderingar, tankar, drömmar och varit lika tokiga. Det är klart att vi haft våra kriser då vi varit osams, som det är i ett förhållande, men vi redde alltid ut allting och somnade aldrig osams. Vi levde ett normalt lyckligt liv. Vi åkte på utlandsemstrar, hade MC, motorbåt, hus, hund, jobb, ja vi var som vem som hellst.
Joakim har alltid jobbat mer än heltid och ville aldrig att man skulle se honom som sjuk, det var inget han pratade om med andra. Han skämdes inte men ville inte att andra människor skulle särbehandla honom. 
Jag kunde med åren märka att han fick sämre kondition och ork, men det var allt. Jag har aldrig sett Joakim som sjuk eller ens tänkt på att han hade ett hjärtfel.
Joakim var ärlig mot mig från början och berättade om sin hjärtsjukdom redan när vi började chatta. Det var inget som skrämde mig att han var hjärtsjuk.

brollop1
Vi förlovade oss i båten den 3/7-02.  När Joakim senare friade till mig var vi oxå i vår båt och han gick ner på knä. Jag kan säga att jag grät av lycka när han friade.
Joakim ville inte gifta sig i kyrkan, det hade han sedan länge gjort klart för mig. Jag försökte bearbeta honom genom åren, men idag är jag glad att jag inte lyckades. Vi gifte oss den 26/1-03 på en liten ö i Thailand. Bröllopet var perfekt och jag kommer aldrig glömma denna otroliga resa, det blev verkligen en resa för livet.
p1250014



Måste ju berätta
28/10/2008, 14:45
Filed under: Hjärtsjukdom, sjukhus, tankar

Att det gick bra för lilla Filip i natt. Operationen gick bra och sist jag hörde något sov han och försöker återhämta sig.

Mina tankar finns hos Malin och Hans idag!



Missa inte detta! Wipeout!
15/10/2008, 10:52
Filed under: Allmänt, Hjärtsjukdom | Etiketter:

Jag har skrattat så mycket så tårarna rinner. Jag kommer INTE missa detta när det visat på femman i sverige.



Det kan hända…
15/10/2008, 9:35
Filed under: Allmänt, Hjärtsjukdom, sjukhus, tankar | Etiketter: , ,

Gick precis in och skulle läsa en av de bloggar jag har på min favorit lista och ser att Nina som väntat på ett nytt hjärta äntligen fick det efterlängtade samtalet och är nu nyopererad. Jag är så glad för henne ocg familjens skull. Operationen hade gått bra och de har tagit på respiratorn.

Det är så viktigt att ta ställning ang donation då det verkligen kan rädda liv. Tack vare att en annan människa ville donera har en mamma nu fått en ny chans att leva, få vara med sina barn och de får ha sin mamma hos dem. Har Du tagit ställing?!



Kom igen, ryck upp dig!!!!

Lika bra att varna er redan nu om att detta inlägg kanske kommer bli deppigt och inte så roligt att läsa.

Är ännu tröttare idag, har ingen energi och känner mig helt borta. Jag orkar ingenting, när jag lämnat barnen skulle jag behöva fixa lite grejer men jag orkar inte. Känner mig så deprimerad, orkar inte bry mig om någonting. Tror det bla är sjukskrivningen som hänger över mig, en annan jobbig sak med en person i min närhhet, mm mm.

Jag har börjat tänka på alla Joakim’s saker här hemma, kläder bla. När ska jag plocka undan dem och vart ska jag göra av allt. Jag skulle behöva göra en storrensning här hemma bland papper och saker, men jag kommer mig inte för att ta tag i något.

Igår fick jag ett sms av en mamma jag träffade i Lund på Ronald huset. De var nu tillbaka med dottern i lund för nya behandlingar. När jag läste hennes sms kom jag på att det finns ju fortfarande människor som lever med någon som är så svårt sjuk. Som kämpar på och lever med denna stress och oro varje dag. Jag gör inte det längre, det är konstigt.
Sjukdom, läkare, sjukhus, mediciner, jag allt som hör till har ju varit en del att mitt liv så länge, nu är det borta. Det känns konstigt och faktiskt lite tomt. Vad ska jag göra nu när jag inte behöver engagera mig i Joakim och hans sjukdom?  Jag var duktig på att ta hand om Joakim, jag kunde flera dagar innan han blev sjuk känna på mig att han skulle bli dålig. Jag utvecklade ett sjättesinne, nu har jag ingen användning för det längre.

Det är två så olika världar, att leva med någon som är sjuk mot en helt frisk familj.

Det är tur man har barnen. Imorse kom Gustav in smygandes och la sig i sängen. Jag vaknade av att han klappade mig på kinden, när jag vaknade till la han sig nära och bara kramade om mig.

Jag älskar er mina underbara barn!