Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, djur, Familj, hund, katt, kattungar, kärlek, Valp | Etiketter: 2anewlife, båt, båtresa, Bilder, hund och barn, hundar, internet, kattungar, ladda batterierna, lilla syster, mobil, pudel, skärgården, stockholm, stockholms skärgård, student
Nu är vi hemma efter över 100mil på vägarna. Min lilla syster tog först studenten så vi rullade till Örebro för att fira henne. Efter student, kramar, sång, god mat, presentation av JS, lämnade vi barnen i örebro för att med hundarna åka ut till sthlms skärgård. JS syster med familj har ett sommarställe ute på en ö och det var dit vi begav oss. Hundarna var med på allt och skötte sig utmärkt trots lång bilresa, skrikande studenter och en riktigt guppig båtresa.
Jag hade lätt kunnat stanna ute på ön några dagar till för det var så skönt att slippa tänka på internet, tv, mobiler…. Det var lugnt och skönt, vi har laddat batterierna på bästa sätt. På lördagen överraskade JS föräldrar oss och kom över och hälsade på, så nu har jag träffat hela familjen. Har tagit många bilder från helgen men nu har jag en dotter som ligger med jätteont i örat så bilderna kommer när det är lite lugnare idag.
Kattungarna har vuxit jättemycket nu bara på de dagar vi varit borta. De ser nu ut som riktiga katter som ser, hör och ”springer” omkring. Nu hoppas jag kunna hitta nya fina hem till dem…
Filed under: Bilder, djur, Familj, hund, katt, kattungar, kärlek, tankar, Valp | Etiketter: ångest, Bilder, bilder på brun storpudel, brun storpudel, hundvalp, Just idag är jag stark, kattungar, tömma skrivbordet
Ne så är det nog inte men jag försöker intala mig att det är så iaf. Igårkväll tog jag ½ insomningstab för att få sova lite. Kröp intill JS och somnade på hans arm. Drömde att jag födde barn, det gjorde satans så ont men de ringde efter JS och han kom som ett skott och tog hand om mig 🙂
Idag har jag ångest för jag ska in till jobbet för att tömma mitt skrivbord. Känns jättejobbigt men jag bara måste klara det.
Meggie har börjat acceptera Baccus Bus och igår lekte hon tom lite med honom, även om hon aldrig skulle erkänna det.
Kom igen Meggie, lek med mig…
Yes hon står upp…
Meggie jag gillar dig…
Igår var Baccus med husse på jobbet och sedan fick han följa med husse till stallet. Det var en stor dag och Baccus skötte sig utmärkt.
Vissla har flyttat ner till källaren där hon får lugn och ro.
Inte lätt att ta bra kort på de små.
Är du intressared av en kattunge?! Kontakta mig på 2anewheart@gmail.com
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, djur, katt, kattungar, kärlek | Etiketter: Bilder, bilder på födelsel, bilder på kattungar, Jag har blivit mormor, kattfödsel, kattungar
Vid kl 18 började Visslas värkar komma igång och hon la sig i mitt sovrum och ville ha stöd. När första kattungen kom gjorde det riktigt ont för hon skrek och jamade. Men allt gick bra och nu ligger en stolt mamma med fyra små kattungar i mitt sovrum. Natten har varit lugnt och alla bebisar äter med stor aptit. Gustav har bestämt att en kattunge ska heta Erik efter farfar. Barnen har idag gett mig det stora förtroendet att passa Vissla och bebisarna medans de är hos dagmamman 🙂
Aj aj, värkarna är starka
Jag försöker lugna och hjälpa Vissla
Två kattungar ute. Den första som kom är vit och svart, nr2 är nästan helsvart.
Här är nr 4 precis på väg ut. Vissla var jätte duktig och tog hand om bebisarna direkt när de kom ut.
Vissla är helt slut och bebisarna är hungriga.
Här har vi hela gänget bara några timmar gamla. En liten kisse kommer stanna kvar hos oss, de andra ska vi leta nya hem till.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, kärlek, Sorg, tankar | Etiketter: barns sorg, barnsfunderingar kring livet och döden, Bilder, förlora en förälder, gråta, hålla inne känslor, känslor, Sorg, styvförälder, tankar, träffa en ny partner
Livet är ingen dans på rosor brukar det ju heta, och det kan jag verkligen skriva under. Men jag kämpar på och jag måste faktiskt säga att jag tycker att jag lyckas ganska bra.
Något jag tycker är svårt är att jag så gärna vill att JS ska trivas med barnen (och självklart mig) och att barnen ska visa sig från sin bästa sida och såklart tycka bra om JS. Jag vet hur det är att vara skilsmässobarn och hamna mittemellan, att känna sig lämnad och utanför. För mig är det viktigt att hela familjen mår bra. Pratade med JS om mina tankar och känslor ang detta, att jag ibland vänder ut och in på mig själv för jag så gärna vill att allt ska fungera perfekt. Då tittar han på mig med sina underbara snälla blåa ögon och lugnar mig som bara han kan. Att man kan prata om allt är verkligen A och O i ett förhållande och det känner jag verkligen att jag och JS kan.
Igår när jag la Gustav var han så gosig, så vi kramades lääääääänge. Vi började prata lite, Gustav håller väldigt mycket inom sig. Vi pratade om JS och om pappa. Gustav undrade om jag älskade JS mer än jag älskade pappa, jag sa att jag inte kunde svara på det för det är olika kärlekar. Men han nöjde sig inte riktigt med det svaret utan ville veta vem jag älskade mest, så jag sa att jag älskade båda lika mycket.
Han sa att han tyckte synd om pappa som inte fick vara med oss och att han önskade att pappa levde så att jag kunde leva med honom. Sa att det skulle ju jag oxå vilja men nu går ju inte det och jag tror att pappa är glad att jag träffat JS som gör mig så glad. Tror pappa är glad att JS är här så han kan lära dig saker som inte pappa kan nu.
Gustav såg lite fundersam och ledsen ut, men trodde oxå att pappa tyckte om JS och att han ville att han skulle bli en del av vår familj. ”Men om JS ska vara vår familj då måste han ju bli pappa.” Jag förklarade att pappa Joakim alltid är pappa Joakim och att JS är JS, och det nöjde sig Gustav med.
Jag försökte förklara hur mycket JS betyder för mig, hur mycket jag saknar honom när han inte är här osv. Drog en paralell med Gustavs favorit dataspel och då förstog han 🙂
Men det är inte lätt att förklara för en 6åring att livet går vidare. Men det kändes som ett riktigt bra samtal vi hade igår jag och Gustav. När vi sagt godnatt började tårarna att rinna… inte för att det var ett jobbigt samtal utan för att jag tycker det är så orättvist att Gustav ska behöva brottas med dessa tankar och känslor.
Pratade med Plingela och grät lite, ringde JS och pratade med honom. Somnade som en stock med Meggie i sängen och imorse tog barnen och jag en riktigt lååååång sovmorgon. Gustav och jag låg och kramades i minst 30min, utan att säga något låg han bara i min famn och mös. Älskade underbara unge.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, tankar, video | Etiketter: Bilder, Friends, illamående, influensa, Monica and Chandler in Friends, Monica is not sick in Friends, sjuk, Vänner
Det är verkligen inte roligt med influensa, har legat hela dagen med Meggie i sängen. Snälla farmor hämtade barnen så jag har kunnat vila hela dagen. Men jag börjar redan bli riktigt trött på att vara sjuk, saknar datorn, saknar att skriva i bloggen. Skickar bara tråkiga host sms….
Nu tänker jag bli frisk, det är inte jag att vara sjuk… Jag är alltid den friska och ”starka”, det är tråkigt att bara ligga. Inte för att jag orkar hitta på så mycket. 🙂 Gjorde iaf en risotto ikväll, smakade inte så mycket och jag blev illamående men jag gjorde mat iaf och åt! hurra, små framsteg. hi hi
Filed under: Allmänt | Etiketter: assistenter, Bilder, dialys, handböcker, kommun, läkare, påsdialy, självförtroende, Självkänsla, sjukhus
När Joakim var sjuk var det jag som fick ta ansavr för mediciner, omläggningar, dialys, läkarbesök, kolla om han blev dålig, stoppa blödningar, all kontakt med kommun och fk. Det var riktigt jobbigt och nu förstår jag vilket ansvar jag haft, då räknar jag inte ens med barn, hus och jobb. Även om det var jobbigt och oerhört påfrestande så visste jag vad jag gjorde. Jag visste vad jag pratade om när jag ringde kommun, fk eller sjukhuset. Jag kunde medicinerna, jag fick berätta för sjukhus och läkare hur Joakim mådde, vilka mediciner han inte klarade av, vilka tejper han tålde osv. När vi skulle anställa assistenter fick de gå bredvid mig eftersom jag visste allt. Jag skrev ”handböcker” och listor för att underlätta för assistenterna.
Akutsituation
Joakim xxxxxxx
xxxxxx-xxxx
xxxxxxxxx Mönsterås
- Om Joakim börjar blöda ta första bästa, t.ex. handduk och tryck hårt över blödningen. Om det är en stor blödning som ni inte med hjälp av förband kan få stopp på, ring 112. Hittar du inte någon telefon tryck då på larmlappen som antingen sitter på armen eller på dosan under sängen. Om inte telefonisten som jobbar på trygghetslarm inte hör någon när hon svarar på larmet skickar det alltid automatiskt en ambulans.
- Om det är en mindre blödning på t.ex. foten, hämta kompresser, lindor och Pahaft (självhäftande linda). Ring till distriktssköterskan och fråga om de kan komma och linda om blödningen.
- Om Joakim har ramlat kolla först om han är vid medvetandet och ”klar i huvudet”. Är han vaken och inte slagit sig allvarligt, försök hjälpa honom upp. Ibland underlättar det om man ställer dit t.ex. rullstolen så han har något som stöd.
- Om han ramlat och inte är kontaktbar försök att lägga honom i framstupat sidoläge, och ring 112.
Behöver man ringa efter en ambulans pga. av att han gjort sig illa eller om han säger att han inte mår bra och måste in till sjukhus, berätta då detta för den som svarar på larmcentralen.
- Vad har hänt
- Är det en akutsituation?
- Joakim är svårt hjärtsjuk
- Han står på transplantationslistan för nytt hjärta
- Han får dialys 12h varje natt.
- Vad har han för symtom
- Uppge personuppgifter: Joakim XXXXXX, XXXXXX-XXXX.XXXXXXXX Mönsterås
Om Joakim blir dålig och måste åka in till sjukhuset, ring då mig på mobilen. Det är även bra att ringa till koordinationssköterskan i Lund så det vet att Joakim är inlagd om de skulle få in ett nytt hjärta när han är på sjukhuset., mini call:XXX-xxxxxx
Jag hade ett självförtroende, jag visste vad jag gjorde och vad jag skulle göra och Joakim litade på mig och var lugn när jag var med.
Nu är det inet så längre, jag har inget självförtroende, känner mig inte säker på någonting. Just nu är allt bara som en dimma. Vad ska jag göra,. ska jag gå tillbaka till mitt gamla jobb, ska jag följa mitt hjärta, hur ser framtiden ut, tankar, ångest, begränsningar…. You name it.
Enda gången jag känne rmig lugn och trygg är när det kommer till att ta hand om barnen och mina djur. Ja kanske även bloggen.
Detta är så sablars jobbigt och det tar på psyket.
Joakims dialysmaskin som jag hade ansvar för länge.
Filed under: Allmänt, Bilder, Familj, Hjärtsjukdom, tankar | Etiketter: Bayliner, Bilder, BMW, bröllop i Thailand, flytta hemifrån, Hjärtsjukdom, mannen i mitt liv, mc, mIRC, träffas via chat
Flera av er är nyfikna på hur jag och Joakim träffades, så är kommer det!
Jag och Joakim träffades på internet, mIRC, april 97 då jag skulle fylla 18år. Jag var hemma hos en kompis som hade internet och hon ville visa lite vad detta var för något. Jag fattade inte så mycket men hon gick in på chatten mIRC och helt plötsligt började det blinka massa små fönster på datorn. Det var killar som ville chatta med oss. Jag stängde ner alla fönster utom ett, det var Joakim, fast det visste jag ju inte då. Jag vill tro det var ödet. Vi började prata om en det ena, en det andra. Vi bestämde att vi skulle chatta med varanda nästa dag och så blev det. Så höll vi på i någon vecka och under tiden växte känslorna fram, vi hade fortfarande inte sett kort på varandra. Redan innan jag sett Joakim var jag kär i honom.
Vi började ringa varandra och pratade ofta och länge. Vi bestämde att vi ville träffas och eftersom jag bodde hemma hos mamma tyckte vi det passade bättre att jag tog tåget 36mil ner till honom.
Sagt som gjort åkte jag trots alla varningar från familj och vänner, ”tänk om han inte är den du tror”. Självklart var jag nervös men när jag såg Joakim komma på perongen blev jag lugn, vi log mot varandra och det pirrade i magen.
Den sommaren bodde jag hos Joakim för jag hade inget sommarjobb. Vi trivdes så bra tillsammans och ingen av oss var sugna på ett distansförhållande. Så efter långa diskutioner mellan mig och Joakim skrev in mig på skolan här nere, sedan ringde mina föräldrar och sa att jag kommer flytta till Joakim. De blev inte så jätteförvånade då jag alltid gått min egen väg, då blev det nog en större chock för mina svärföräldrar.
Vår bayliner.
Joakim köpte denna BMW precis innan vi träffades. Jag som är uppvuxen på pappas mc tyckte detta var toppen.
Joakim har alltid varit mitt livskärlek. Vi har alltid haft samma värderingar, tankar, drömmar och varit lika tokiga. Det är klart att vi haft våra kriser då vi varit osams, som det är i ett förhållande, men vi redde alltid ut allting och somnade aldrig osams. Vi levde ett normalt lyckligt liv. Vi åkte på utlandsemstrar, hade MC, motorbåt, hus, hund, jobb, ja vi var som vem som hellst.
Joakim har alltid jobbat mer än heltid och ville aldrig att man skulle se honom som sjuk, det var inget han pratade om med andra. Han skämdes inte men ville inte att andra människor skulle särbehandla honom.
Jag kunde med åren märka att han fick sämre kondition och ork, men det var allt. Jag har aldrig sett Joakim som sjuk eller ens tänkt på att han hade ett hjärtfel.
Joakim var ärlig mot mig från början och berättade om sin hjärtsjukdom redan när vi började chatta. Det var inget som skrämde mig att han var hjärtsjuk.
Vi förlovade oss i båten den 3/7-02. När Joakim senare friade till mig var vi oxå i vår båt och han gick ner på knä. Jag kan säga att jag grät av lycka när han friade.
Joakim ville inte gifta sig i kyrkan, det hade han sedan länge gjort klart för mig. Jag försökte bearbeta honom genom åren, men idag är jag glad att jag inte lyckades. Vi gifte oss den 26/1-03 på en liten ö i Thailand. Bröllopet var perfekt och jag kommer aldrig glömma denna otroliga resa, det blev verkligen en resa för livet.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, tankar | Etiketter: Barda, berätta med inlevelse, Bilder, läsa saga, leka, storebror
Natalie och jag hade en mysig stund i hennes rum medans Gustav leket med en kompis hemma. Vi låg i Natalies säng, läste böcker och lyssnade på band.
Natalie läser för mamma.
Katten Vissla fick vara med på ett hörn oxå. Här sover hon med dockorna Ida och Bebis.
Var så roligt att lyssna på barnen vi middagen idag. Gustav berättade för oss om sitt favoritprogram just nu, Barda. Han berättade med stor inlevelse och Natalie satt och tittade på honom med stora ögon. Hon funderade och ställde massa frågor som Gustav svarade på. Man såg verkligen att hon såg upp på sin storebror när han berättade om alla riddare och häxor.
Filed under: Barnen, Bilder, Familj, tankar | Etiketter: barn, Bilder, livlina, Sorg
Utan er skulle jag aldrig orka!
2 A new life 