Tänk att jag fortfarande får underbara mail från er som undrar när jag ska börja blogga igen. *TACK* Kan berätta att jag jobbar på en hemsida och en ny blogg som kommer att handla om attraktionslagen, ni kommer kunna boka mig för olika föreläsningnar, positivt tänkande mm mm.
Här hemma är det renovering, rensning och kartonger mest överallt 🙂 Resan till Cypern var riktigt givande för oss alla, barnen lärdes sig simma bla. Vi hade underbart väder, bamseklubben var bra och även om jag saknade JS något olidligt så hade vi en riktigt bra semester.
Barnen har fyllt år, jag planerar min 30års fest i augusti, kattungarna växer och frodas, Baccus är fortf en underbar valp med mycket bus.
Det börjar närma sig ett årsdagen, men just nu känns det ok. Det känns som jag kommit långt med min bearbetning och även om Joakim alltid kommer finnas i våra tankar njuter jag av livet jag lever nu. Barnen mår bra och tyr sig mycket mer till JS nu. Livet leker och nu blickar hela familjen framåt. Jag lever i balans och känner mig lycklig!
Det har nu blivit dax för mig att ta steget och lägga ner bloggen. Den har hjälpt mig under några år, jag har kommit i kontakt med människor som alltid kommer ha en varm plats i mitt hjärta.
Jag vill tacka er alla för era värmande, stöttande, peppande, roliga och underbara kommentarer och mail! TAck Tack Tack.
Kanske kommer jag börja blogga igen men just nu tar bloggen energi som jag inte har. Livet snurrar på i 120 och jag har många viktiga beslut att fatta.
Tills vi ses igen!
Kramar till er alla.
Carolina
Tack för alla underbara kommentarer, de värmer verkligen ska ni veta. Jag känner att just denna bloggen är så förknippad med änkan Carolina och nu är det dax för mig att försöka bli Carolina. Jag kommer nog börja om på ny kula med en ny blogg så småningom, men nu känner jag att jag måste ta en pause.
Ne så är det nog inte men jag försöker intala mig att det är så iaf. Igårkväll tog jag ½ insomningstab för att få sova lite. Kröp intill JS och somnade på hans arm. Drömde att jag födde barn, det gjorde satans så ont men de ringde efter JS och han kom som ett skott och tog hand om mig 🙂
Idag har jag ångest för jag ska in till jobbet för att tömma mitt skrivbord. Känns jättejobbigt men jag bara måste klara det.
Meggie har börjat acceptera Baccus Bus och igår lekte hon tom lite med honom, även om hon aldrig skulle erkänna det.
Kom igen Meggie, lek med mig…
Yes hon står upp…
Meggie jag gillar dig…
Igår var Baccus med husse på jobbet och sedan fick han följa med husse till stallet. Det var en stor dag och Baccus skötte sig utmärkt.
Vissla har flyttat ner till källaren där hon får lugn och ro.
Igår var det lite kalas för JS som fyllde år. Vi hade köpt god fisk, blommor, present och tårta. Farmor och farfar kom förbi på kvällen och fika med oss, jätte trevligt.
Djuren här hemma växer så det knakar, kattungarna har börjat öppna ögonen och är hur söta som helst. Det är tre tjejer och en kille, ev är två tjejer tingade så det finns fortf två bebisar kvar.
Baccus Bus mår bara bra, han busar och leker mest hela dagarna. Meggie ignorerar honom så gott hon kan och tycker mest han är riktigt jobbig 🙂
Imorgon ska jag in till jobbet och hämta mina personliga saker och lämna in min id-bricka. Varför då kanske ni undrar?! Jo jag har blivit uppsagd tillsammans med några andra arbetskamrater. Känns faktiskt ok då jag ändå tänkt plugga till coach till hösten. Har känt mig tuff och säker på vad jag ska göra i framtiden men så igår kom den där elaka rösten och satte tvivel i huvudet på mig. Just nu känner jag mig låg, deprimerad, ledsen, svag, orolig… Tur jag ska till kuratorn idag.
Igår var det en riktigt jobbig dag, känslorna svallade och jag grät mest. Begravningen, minnen, allt kom tillbaka. Som tur var hade jag JS här som stöttade och hjälpte mig.
Vi åkte ut till Joakim med blommor, ljus, honungsrom och ett kort. På väg mot graven fick jag svårt att andas och det var precis samma känslor som på begravningen. JS gick med oss och det var tryggt att ha honom vid min sida då jag inte kände mig stabil. Han gick inte fram till graven utan lät mig och barnen få stunden med Joakim själva. Gustav skrev själv på kortet till pappa. Min underbara gullunge.
Idag på morgonen fick jag veta att en underbar vän, mamma, medmänniska, dotter gick bort igår på Joakims födelsedag. Hennes hjärta orkade inte jobba mer och mina tankar går till hennes man och deras två små döttrar. Marija är lika ”gammal” som jag, nyss fyllda 30år. Vi träffade Marija på sjukhuset i Lund och hon blev en nära vän direkt. Hon har stöttat och hjälpt både Joakim och mig. Träffade henne i somras då hon hamnade på samma sal som Joakim.
Bilden lånad från Marijas sida på facebook.
Hej underbara vän. Jag är så tacksam att jag fick lära känna dig. Kanske var det Joakim som hämtade dig igår på hans födelsedag. Hälsa honom så mycket från mig uppe i himlen. Jag tror ni har mycket att prata om 🙂 Tack för allt du gett oss.
Du kommer alltid fattas mig!
Idag för ett år sedan sjung vi för Joakim, barnen lämnade teckningar och paket. Vi gjorde oss iordning för att gå ut på restaurang med farmor och farfar, för att fira Joakims födelsedag. Vi hann aldrig komma till restaurangen då Joakim blev dålig lagom till vi kom hem till farmor och farfar.
Idag skulle Joakim fylla 35år.
Det är många olika tankar och känslor idag, jag har svårt att focusera på något vettigt och jag känner mig bara tom. Det är så många jobbiga minnen och tankar som kommer upp idag, fast jag skulle vilja att denna dagen firades med ljusa minnen istället. Barnen och jag har köpt fina blommor och barnen ska rita teckningar som vi ska lämna till pappa Joakim. Vi ska även skåla med Joakims favorit, Honungsrom.
´Barnen och jag var vid graven för att tända ljus och sätta dit en bukett vita liljor. När vi kommer fram till kapellet ser vi massor med bilar och det står människor i svarta kostymer och solglasögon. Jag kände så med alla människor som nyss tagit farväl av en anhörig, vän, arbetskompis… Livet går vidare, men för dessa människor stog nog tiden stilla idag.
Barnen och jag har kommit in i en negativ spiral med tjat, gnäll, trots… ja you name it. Nu kände jag att något måste göras för detta tar så mycket energi som jag igentligen inte har. Så igår pratade jag och barnen om att de kan få ”tjäna” ihop till en liten veckopeng. Båda var med på den nya idén och tyckte det lät bra om än lite jobbigt. Så idag har jag gjort två olika ”att göra” listor till barnen med veckordagar och bilder på det som ska göras varje dag.
Gustav ska tex bädda sin säng, klä på sig själv, ställa sin tallrik i diskmaskinen och sluta tjata och bråka. För varje ”sak” han gör får han tillsammans med mig sätta en klisterlapp under den att göra bild han gjort. För att få veckopeng ska det vara en klisterlapp på under varje bild varje dag. Jag gjorde även en ruta för lite extra klistermärken om de tex gör något som inte står på lappen. Gustav klarade sig bra idag och fick sätta bilklistermärken ikväll.
Natalie ska varje dag gå på toaletten utan att skrika på mig, plocka undan sin tallrik från bordet, inte springa ner 100ggr när vi sagt godnatt och inte tjata och skrika på mig 1000ggr. Hon klarade sig bra idag och fick sätta en extra klisterlapp för hon städade sitt rum.
Nu ikväll la sig Gustav utan större protester. Natalie och jag valde cdskiva och jag förklarade igen att nu är det god natt så inget spring och ropandes på mig i trappen. Det tog kanske 2min sen kom hon smygandes och ville jag skulle byta skiva. Jag sa nej, du fick välja själv och nu är det god natt. Då körde hon med nästa grej och det var att jag skulle följa med och hålla handen, när jag vägrade det ville hon ha papper att snyta sig med och jag sa att det var bara att ta det från toaletten. Då kom nästa grej på hennes repotoar, gråta, hon hittade nämligen inget papper och hon kunde inte göra någonting själv.
Jag sa att nu kommer jag snart ta bort klistermärken från idag, men det hjälpte inte… Så efter mycket om och men fick vi gå och ta bort två st märken och jag fick bära henne upp. Hon görde som vanligt med att snyftande säga pappa, för hon vet att det är en känslig punkt för mig. Nu ligger hon iaf i sin säng och jag hoppas att det är lugnt nu så jag kan få lite mammatid.
Jag hoppas att läggningen imorgon går bättre för detta är ohållbart. Men skam den som ger sig.
Kvällen igår var riktigt jobbig som ni säkert gissat. Barnen sög verkligen den absolut sista musten ur mig och all energi tog slut. När barnen lagt sig försökte jag samla lite kraft igen. Pratade i många timmar med Hancock, så när jag la mig kände jag mig på banan igen. Barnen har sovit hela natten i sina sängar och jag har sovit riktigt skönt.
Både Natta och jag är riktigt förkylda, känner mig riktigt risig. Men solen skiner idag så nu när jag lämnat barnen ska jag ta med mig Meggie till havet och njuta av denna dagen.
Hon kunde inte andas, trycket över bröstet blev större för varje andetag, hon måste få luft. Paniken och ångesten svepte som en svart slöja över henne. Hon var fast… Änglarna flög runt hennes kropp och det hade varit så lätt att ge upp, att låta sig svepas med. Madrassen knakade när hon lät kroppen falla ner i sängen. Luften tog slut, energin tog slut, hon tog slut.
Hennes hund tryckte sin kalla våta nos mot hennes arm och suckade lätt. Puffade lite på henne för att visa att hon inte var ensam, ovillkorlig och kravlös kärlek. Hon började komma tillbaka till verkligheten, hörde hur vardagen gick vidare ute på gatan. Tog några djupa andetag, samlade kraft och orkade en stund till…