2 A new life


Me, my self and I

Nu är lillasyster här och vi har ätit middag, barnen tycker det är super att hon är här. Nu är det bolibompa och lördagsgodis som gäller.

Läste igår om en man som precis som Joakim behövde ett nytt hjärta. Även denna killen som var i samma ålder som Joakim fick ett konstgjort hjärta inopererat i väntan på ett nytt hjärta. Är så glad att det gick bra för denna killen och håller alla tummar för att han snart får en chans till ett nytt liv.

Är så trött på att vara så här nere och deprimerad, det är verkligen jättejobbigt att må så här dåligt. Jag känner ingen glädje för någonting längre, jag har dåligt tålamod, blir lätt arg, och är såååå trött. Jag måste snart få börja må lite bättre, få lite energi och hitta lite glädje för jag vet inte hur länge jag orkar må så här. Äter ju en stämningshöjande tablett sedan Maj 08 då jag började få panikattacker men jag känne rmig inte så glad.

Alla säger att livet kommer gå vidare och att jag kommer att må bättre med tiden, men jag tror ärligt inte på det. Visst är det säkert så för många men inte för alla och inte för mig. Det var meningen att jag och JOakim skulle leva tillsammans resten av våra liv, det är det ända jag varit säker på under allt som hänt. Det var inte såhär det skulle sluta, det måste vara någon som gjort ett misstag, gud, ödet eller vad det nu är som bestämer, nån har gjort fel.
Säkert kommer en dag då ja klarar av att vara människa igen men jag kommer aldrig kunna gå vidare. Hur ska jag kunna leva utan min trygghet? Min Joakim? Min trygghet i livet har tagits ifrån mig, jag är ensam, min livspartner är borta.

Jag vill inte må så här.