Det är sorg och bara tomt i min kropp. Ytterliggare en underbar ung människa, mamma, dotter, flickvän, syster har förlorat kampen mot sin sjukdom. Jag sitter och försöker skriva men jag är bara tom…jag blir påminnd om min hemska dag, alla känslor och tankar. Jag tänker på Sabinas barn, hennes familj som har en svår tid framför sig.
Jag har aldrig träffat Sabina personligen men vi har mailat och följt varandras bloggar en längre tid. Sabina var en riktig kämpe och hon kommer alltid ha en plats i mitt hjärta. Både Sabina och min Joakim var riktiga kämpar som visade att livet ibland är kort och att det gäller att ta vara på oss själva och vår familj. Att bry sig om en medmänniska, att hjälpa någon annan, ringa en vän som har det jobbigt…det betyder mycket.
”Sabina du underbara krigarprinsessa, TACK för allt du gett mig via mail och blogginlägg. Jag tror och hoppas att du träffar Joakim uppe i himlen, tror ni har mycket att prata om. Hälsa honom så mycket från mig. Din stjärna kommer lysa klart på himlen.”
Ibland känner jag mig stark, tycker jag hanterar det hela ganska bra. Känner mig tillfreds med mig själv och med mitt liv. Men så kommer kvällar som denna då jag känner mig ensam, otrygg, ledsen, svag…
Ibland kan jag tänka att tänk om jag kunde hitta någon, då skulle jag må bättre. Men så är det ju inte och det vet jag inners inne. Jag är den enda som kan göra mig lycklig igen, tyvärr kan jag tycka ibland. Hade varit så lätt om det ”bara” var att hitta någon ny man som gjorde mig lycklig och så gick livet vidare. Men så är det ju inte, det är ju bara att lura sig själv att tro det.
Det finns INGEN som kan fylla Joakims plats i mitt liv. Ingen av er förstår hur det känns. INGEN vet hur jag egentligen mår och känner, vilket jag inte kräver. Jag är väldigt bra på att dölja den riktiga Carolina, tyvärr.
Som ni vet går det väldigt upp och ner med alla känslor. Har haft en jättemysig kväll med barnen,men så fort de somnar och jag blir själv kommer alla tankar och känslor.
Jag vill bara få må bra, få vara lycklig. FAN att livet ska vara så jobbigt ibland.
Ibalnd är det svårt för mig att skriva ner alla tankar och känslor, skulle vara lättare att prata om dem. Har funderat på videodagbok, men jag har ingen kamera och då skulle jag ju inte kunna delamed mig till alla er som bryr er och stöttar mig.
För vem skulle vilja göra en dokumentär om mig och mitt liv?!
Varje gång jag hör denna låten tänker jag på Joakim och känner mig nära honom.
2 A new life 