2 A new life


Minnesbok

Har suttit nästan hela eftermiddagen och kvällen och pysslat med min minnesbok. Har satt in bilder och texter, inte bara bilder på Joakim utan på alla mina nära som ger mig kraft. Jag har tittat på bilderna, tänkt tillbaka till det tillfället då de togs, focuserat på de positiva minnena och så jag jag klistrat in dem fina i boken.
Ska ta ett kort på den så ni får se.

Jag måste försöka hitta tillbaka till det tankesättet jag hade för några månader sedan. Men jag gissar att det är som man säger, man måste till botten för att kunna komma upp.
Sedan operationen mars 07 har jag stängt av min kropp, alla tankar, all trötthet, alla varnings signaler, för att klara av att ta hand om min familj. Sedan mars 07 har jag jobbat nästan heltid, tagit hand om barnen, om huset, om djuren, om Joakim, haft alla kontakt med FK, sjukhus, kommunen. Jag jobbade som Joakims assistent på nätterna för att sedan gå upp kl 06, göra barnen iordning och lämna dem hos dagmamman vid 07 för att åka till mitt ”riktiga” jobb.
Sedan denna oro, stress, rädsla, ovissheten vi levt med så länge, det är klart att det tar på kroppen och psyket.
Kanske är det inte så konstigt att jag mår dåligt nu och att jag känner mig helt slut. Mycket handlar oxå om att jag själv måste förstår och acceptera att det är OK att jag är svag nu för jag har varit för stark för länge.