2 A new life


I just don’t know what to do…

Helgen har varit bra, vi har ätit god mat, åkt pulka, kramats och pratat. Idag har solen varit framme heladagen och vi har mest varit ute i pulkabacken, både moster och mormor åkte!

Imorgon är det dax för den så kallade arbetsprövningen och jag är så fruktansvärt förvirrad…Jag vet verkligen inte vad jag ska göra, det är svårt att förklara för någon.. Jag har inte ångest för jobbet, träffa arbetskompisar, staden eller likn. Jag har bara en sån stark känsla att jag inte ska tillbaka till jobbet, att det inte är bra för mig. Hela min kropp gör ont när jag tänker på att jag ska dit, sätta mig vid datorn osv. Jag får ett tryck över bröstet, ont i magen (inte vanlig magknip)…hela kroppen säger ifrån. Jag vill gärna lyssna på min kropp men jag vet bara inte vad det är jag ska göra. Jag kan inte vara sjukskriven i 100år, sitta här hemma och blogga…Jag kan inte bara sluta jobbet och tro att altl ska lösa sig. Jag vet att jag måste ta beslut och att jag måste gå en annan väg, jag vet bara inte vilket.
Känner mig verkligen jätteförvirrad och vet varken in eller ut. Ska träffa kuratorn den 17 el 18/2…. Om jag kunde få ett klart tecken, en vägvisare. Jag försöker ha alla sinnen öppna, vara uppmärksam på tecken osv.  Är jag inte mogen att gå tillbaka eller är det bara att skita i alla krämpor, ta sig i kragen och gå iväg?!

blomma



It’s a cold day
04/12/2008, 8:48
Filed under: Allmänt, Bilder, Sorg, tankar | Etiketter: , ,

God morgon.

Idag är det riktigt kallt ute och halt så jag får ta det riktigt lugnt när jag ska ut på vägarna idag. Jag ska träffa min underbara kurator idag, kunde ju inte träffa henne förra veckan då vi var så förkylda. Hon ger mig lugn och en trygghet eftersom hon förstår hur jag mår, jag behöver inte förklara och motivera detta med ångesten osv. Nu har det strulat lite med min sjukskrivning, men jag tror det kommer lösa sig, får se vad hon säger idag.
083850



A bad fucking day
28/11/2008, 14:16
Filed under: Allmänt, Familj, sjukhus, Sorg, tankar | Etiketter: , , , ,

Förutsättningarna för att detta skulle bli en bra dag efter natten var ju inte så bra. Pratade med min underbara kurator som berättade att min läkare är sjukskriven och de vet inte när hon kommer tillbaka, men hon skulle prata med en annan läkare ang min sjukskrivning. Jag som tyckte att min läkare var så bra eftersom hon lyssnade och förstog mig direkt. Nu blir jag nervös och orolig för att det inte ska bli lika bra med den nya läkaren.  Jag märker att jag inte klarar av förändringar så bra längre, jag blir orolig och får ångest direkt.
Barnen gör inget annat än att retas och bråkar idag, de känner säkert på sig att jag inte är stabil. Klarar inte av att hantera deras bråk och gnäll, blir bara så trött och irriterad.

Barnen och jag är bjuda på middag hos kompisar ikväll. Jag ska försöka ladda om och bli lite piggare tills vi ska åka. Jag ska kolla i min minnesbok och lyssna på de låtar som ger mig ett lugn och energi.

Det är svårt för min familj och mina vänner att förstå hur det känns att få panikattacker och ångest. Det är så svårt att förklara på ett bra sätt så ni alla kan förstå. Men nu hittade jag en sida där det var ganska bra förklarat.

Återkommande attacker av stark och plötslig rädsla i kombination med kroppslig symtom brukar kallas panikattacker. Här följer vanliga symtom som upplevs vid panikattacker.

  • Ansträngd andhämtning
  • Yrsel, ostadighetskänsla
  • Hjärtklappning
  • Smärtor eller obehag i bröstet
  • Darrningar, skakningar
  • Svettningar
  • Kvävningskänslor
  • Illamående eller magbesvär
  • Overklighetskänsla
  • Stickningar i händer och fötter
  • Värmevallningar eller frysningar
  • Rädsla att dö
  • Rädsla att bli tokig eller att göra något okontrollerat

Hur påverkar då panikångesten dig och din familj ? Det är högst individuellt hur sjukdomen påverkar dig och din familj, men den påverkar i alla fall mycket på det vardagliga livet. Äktenskaps- och relationsproblem är inte helt ovanliga inom familjer som drabbats av panikångest. Ett av de jobbigare problemen/biverkningar är känslan av att bli ”tokig” vilket givetvis inte är fallet utan bara en av symtomen. Och detta underlättar varken för dig eller din familj när det gäller relationer mm. Hur jobbigt det än verkar finns det en utväg och lösning även om det verkar osanolikt. Framför allt så är du INTE ensam om denna åkomma, utan vi är många och det kan kännas lite lättare att vara medveten om det.

Det är också vanligt att man isolerar sig mot omvärlden och tar ”skydd” i hemmet. Detta beror på dels att man inte vill få en ”attack” bland andra människor och dels på att hemmet är kanske den enda plats man är trygg på.

http://web4health.info/sv/answers/anx-panic-night.htm

http://user.tninet.se/~mpm202d/

Klicka gärna på länkarna för att lära er mer och kanske förstå ångesten på ett annat sätt.