Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, tankar | Etiketter: bara tung hundmat, bästa vän, minisken, modell, modeshow, ont i knä, självförtroende, Självkänsla
När bästa vännen Plingela kom gick vi direkt upp till min garderob för råd ang kläder till lördag em. Tyvärr dömde hon ut mina nya kläder 😉 men vi hittade nog något som vi båda tyckte kändes rätt. Vi tog lite bilder på de olika kläderna men jag vet inte om jag har självförtroende nog att lägga upp dem. Vet inte om jag ska skylla på kläderna, fotografen elelr mig själv men jag ser 10kg tjockare och kortare ut på bilderna… 🙂
Men jag kan visa kläderna jag funderar på att ha iaf….
Jag förstår att ni är nyfikna på vad jag ska göra men just nu vill jag hålla det lite hemligt. Men jag lovar att jag kommer berätta när det känns rätt 🙂
Mitt knä har strular lite i några dagar, det är nog minisken igen. Ikväll skulle jag bära upp 20kg hundmat från källaren och då knäckte det till i knät så nu är jag inte så kaxig. Hade jag haft någon här hemma hos mig hade jag satt mig i soffan och blinkat med mina valpögon och tyckt synd om mig själv. Men det tjänar ju inget till nu utan det rä bara att bita ihop och köra på som vanligt.
Jo jag måste ju bara berätta vad Gustav sa när vi satt i bilen idag. Han hade nämligen ritat en teckning med hjärtan och jag fick skriva, Gustav är kär i Isabell på den 🙂 . Då när vi satt i bilen sa Gustav, ”Mamma jag tycker du ska träffa en kille som du kan bli kär i så du kan gifta dig. Fast han får inte vara sötare än pappa för han är ju sötast. Tycker inte du det mamma?” Och det var ju klart att jag höll med honom, pappa är ju sötast 🙂
Ibland blir man förvånad över vad barn tänker på för saker. Min lilla snutt….
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Sorg, tankar | Etiketter: barnuppfostran, jag älskar dig, lyssna på barnen, se barnen, självförtroende, Självkänsla, tro
Ibland kan det faktiskt vara lite mysigt att vara lite sjuka. Natalie har varit feberfri nu på dagen men är riktigt förkyld, Gustav börjar hosta och bli täppt och jag har ont i halsen och känner mig seg. Barnen och jag har bara myst idag, vi har legat i soffan med kuddar och filtar, ätit kladdkaka med glass och kollat på film. Vi har gosat, kramats, vilat och bara haft det mys. 🙂
Barnen ger mig sån otrolig kärlek och styrka. När jag ser hur trygga barnen är känner jag mig stolt och glad som mamma och människa. Barnen har alltid varit det viktigaste för mig och Joakim, trots att Joakim var så sjuk brydde han sig om barnen och försökte både laga mat och läsa för dem. Vi levde inget normalt liv och det är klart att det har märkts på barnen, men det har klarat det bra, mycket tack vare att både jag och Joakim varit så uppmärksamma på hur de mådde.
Jag tycker det är viktigt att se barnen, lyssna på dem, visa dem respekt och ge dem de bästa förutsättningarna för att bli det dem vill. Jag tycker att vi har lyckats bra med det och jag hoppas att jag kan fortsätta ge barnen det.
Jag föröker hjälpa barnen att få en bra självkänsla och ett bra självförtroende. Jag visar dem att jag bryr mig och att jag tror på dem. Något jag aldrig fick höra när jag var liten var, Jag älskar dig. Därför har det varit extra viktigt för mig, att barnen ska få höra det av mig och fick det även av Joakim. Vi har alltid sagt det både till varandra och till barnen, en självklarhet för mig.
Filed under: Allmänt | Etiketter: assistenter, Bilder, dialys, handböcker, kommun, läkare, påsdialy, självförtroende, Självkänsla, sjukhus
När Joakim var sjuk var det jag som fick ta ansavr för mediciner, omläggningar, dialys, läkarbesök, kolla om han blev dålig, stoppa blödningar, all kontakt med kommun och fk. Det var riktigt jobbigt och nu förstår jag vilket ansvar jag haft, då räknar jag inte ens med barn, hus och jobb. Även om det var jobbigt och oerhört påfrestande så visste jag vad jag gjorde. Jag visste vad jag pratade om när jag ringde kommun, fk eller sjukhuset. Jag kunde medicinerna, jag fick berätta för sjukhus och läkare hur Joakim mådde, vilka mediciner han inte klarade av, vilka tejper han tålde osv. När vi skulle anställa assistenter fick de gå bredvid mig eftersom jag visste allt. Jag skrev ”handböcker” och listor för att underlätta för assistenterna.
Akutsituation
Joakim xxxxxxx
xxxxxx-xxxx
xxxxxxxxx Mönsterås
- Om Joakim börjar blöda ta första bästa, t.ex. handduk och tryck hårt över blödningen. Om det är en stor blödning som ni inte med hjälp av förband kan få stopp på, ring 112. Hittar du inte någon telefon tryck då på larmlappen som antingen sitter på armen eller på dosan under sängen. Om inte telefonisten som jobbar på trygghetslarm inte hör någon när hon svarar på larmet skickar det alltid automatiskt en ambulans.
- Om det är en mindre blödning på t.ex. foten, hämta kompresser, lindor och Pahaft (självhäftande linda). Ring till distriktssköterskan och fråga om de kan komma och linda om blödningen.
- Om Joakim har ramlat kolla först om han är vid medvetandet och ”klar i huvudet”. Är han vaken och inte slagit sig allvarligt, försök hjälpa honom upp. Ibland underlättar det om man ställer dit t.ex. rullstolen så han har något som stöd.
- Om han ramlat och inte är kontaktbar försök att lägga honom i framstupat sidoläge, och ring 112.
Behöver man ringa efter en ambulans pga. av att han gjort sig illa eller om han säger att han inte mår bra och måste in till sjukhus, berätta då detta för den som svarar på larmcentralen.
- Vad har hänt
- Är det en akutsituation?
- Joakim är svårt hjärtsjuk
- Han står på transplantationslistan för nytt hjärta
- Han får dialys 12h varje natt.
- Vad har han för symtom
- Uppge personuppgifter: Joakim XXXXXX, XXXXXX-XXXX.XXXXXXXX Mönsterås
Om Joakim blir dålig och måste åka in till sjukhuset, ring då mig på mobilen. Det är även bra att ringa till koordinationssköterskan i Lund så det vet att Joakim är inlagd om de skulle få in ett nytt hjärta när han är på sjukhuset., mini call:XXX-xxxxxx
Jag hade ett självförtroende, jag visste vad jag gjorde och vad jag skulle göra och Joakim litade på mig och var lugn när jag var med.
Nu är det inet så längre, jag har inget självförtroende, känner mig inte säker på någonting. Just nu är allt bara som en dimma. Vad ska jag göra,. ska jag gå tillbaka till mitt gamla jobb, ska jag följa mitt hjärta, hur ser framtiden ut, tankar, ångest, begränsningar…. You name it.
Enda gången jag känne rmig lugn och trygg är när det kommer till att ta hand om barnen och mina djur. Ja kanske även bloggen.
Detta är så sablars jobbigt och det tar på psyket.
Joakims dialysmaskin som jag hade ansvar för länge.
2 A new life 