2 A new life


Aldrig mer tillbaka.

Ligger i soffan och slötittar på tv, tänker på barnen och någon den ena dagmamman sa om Natalie idag. Är så stolt över barnen och faktiskt mig själv som mamma, små ler för mig själv när ligger i soffan. Då slår det mig, jag är ensam. Jag är ensam med dessa underbara kärleksfulla barn, Joakim, barnens pappa missade nästan 1½år bara för han var så sjuk och nu missar han hela uppväxten. Jag vet till 100% att Joakim aldrig skulle lämna mig/oss utan att kämpa, så han är nog med oss och ser vad vi gör ändå.
Men den känslan jag fick när jag låg i soffan, det var som en knytnäve i magen. Jag undrar om jag någonsin kommer förstå att Joakim är borta. Kanske är det någon slags försvarsmekanism?
Som tur är ska jag till min underbara kurator imorgon, utan henne och bloggen hade jag inte klarat mig som jag gör idag.
God natt

img_5451_123
Bilden är tagen när vi bodde på Ronald McDonald hus i Lund undertiden Joakim låg på intensiven. GIssar att detta kort är taget den 11/6-08, nästan 1 månad innan operationen.