Filed under: Dikt, Sorg, tankar | Etiketter: änglar, ångest, Dikt, kall nos, ovillkorlig och kravlös kärlek, panik, verkligheten
Hon kunde inte andas, trycket över bröstet blev större för varje andetag, hon måste få luft. Paniken och ångesten svepte som en svart slöja över henne. Hon var fast… Änglarna flög runt hennes kropp och det hade varit så lätt att ge upp, att låta sig svepas med. Madrassen knakade när hon lät kroppen falla ner i sängen. Luften tog slut, energin tog slut, hon tog slut.
Hennes hund tryckte sin kalla våta nos mot hennes arm och suckade lätt. Puffade lite på henne för att visa att hon inte var ensam, ovillkorlig och kravlös kärlek. Hon började komma tillbaka till verkligheten, hörde hur vardagen gick vidare ute på gatan. Tog några djupa andetag, samlade kraft och orkade en stund till…
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Sorg, tankar | Etiketter: ångest, dåligt självförtroende, Feber, livlinor, panik
Peppa peppa, nacken känns lite bättre idag. Gustav kom in till mig vid 05 tiden och la sig i min säng, imorse hade han 38,5 i temp så Natta fick vara själv hos dagmamman idag. Gustav har nästan alltid fått feber efter vacinationer, så idag blir det egentid med mamma 🙂
Jag är så trött på att det växlar så otroligt snabbt med hur jag mår, det tar verkligen på krafterna. Hela dagen igår var jag på hyffsat humör, mådde bra, neutralt, men så kom kvällen och jag skulle lägga mig. Då började jag tänka på mitt liv, min framtid, mitt jobb, sjukskrivningen, Joakim, julen, mina drömmar mm. Självklart som ett brev på posten kom ”den elaka rösten” i mitt huvud och bara tänkte negativa tankar, självförtroendet sjönk till botten. Kände mig så uppgiven, kände ångesten och paniken komma, hjärtat började rusa. Började ifrågasätta mina drömmar om att få skriva, beröra, föreläsa, göra skillnad, tro på mig själv. Den ”elaka rösten” var så stark i huvudet, ”vem tror du att du är Carro, du kan inte göra skillnad, du kan ingenting, du är en sopa, du kommer aldrig bli någonting det är ingen idé att du lurar dig själv.”
Min kropp blev så tung, kände att det skulle vara så lätt att ge upp nu. Bara låta kroppen tyna bort, följa Joakim till andra sidan. Men det kan jag inte för jag har barnen, tur det.
Nu har jag ingen önskan att dö eller några självmordstankar, men kroppen och min hjärna har ingen energi att klara när jag mår dåligt. Jag går fortfarande på minsta reserv resurser, så minsta sak, ångest gör att min kropp stänger av, den blir tung, nästan slutar fungera.
Nu ska jag lägga mig i soffan och gosa med min ena livlina, Gustav.
2 A new life 