2 A new life


Inga lätta svar.

Allt kommer inte bli bra, mitt liv kommer inte återgå till det normala. Livet kommer aldrig mer bli sig likt, jag är inte samma människa idag som när Joakim levde. Jag vet inte vem jag är längre, vad jag vill, vad jag ska göra, hur jag vill leva.
Många säger ”det kommer bli bra” eller ”du kommer snart kunna jobba”, men hur kan de veta det? Visst jag kommer inte må så här dåligt restan av mitt liv, men det kommer ALDRIG bli bra igen.
Jag måste hitta mig själv igen, bygga upp en ny vardag utan Joakim, ett nytt liv ensam med våra barn. Jag har inte bara förlorat Joakim, jag har förlorat en bit av mig själv.

Många frågar om mitt jobb, när jag ska tillbaka. Men jag vet inte alls om det kommer gå, kommer jag klara av att jobba där igen? Det är så många minnen kopplat till jobbet och Joakim jobbade i samma byggnad som jag så det blir dubbelt. Efter allt som hänt vet jag inte heller om det är bakom en dator jag ska sitta resten av mitt liv. Känns som jag har en annan mening i livet, något större och mer meningsfullt.
Nu måste jag fundera på detta själv, komma fram till lösningar utan Joakim. Det är svårt.

familjen02



Funderingar.

Hur många människor är det inte som lever olyckliga en stor del av sina liv, som letar efter den stora kärleken, som är olyckliga i sina förhållanden?
Jag hade hittat min stora kärlek, min livspartner. Vi var lyckliga, vi var lika, hade samma värderingar, vi ville båda leva med varandra resten av livet. Våra barn hade två föräldrar som visade varandra kärlek och ömhet, vi bråkade inte inför barnen, vi ville ge barnen en trygg och stabil uppväxt och jag tycker vi lyckades.

Är det inte så det ska vara?! Är det inte meningen att man ska leva så som vi gjorde, lyckliga och harmonisk som familj?!

Vi som hade det så bra, varför kunde vi inte få leva tillsammans? Varför skulle vår underbara familj splittras? Varför? Vi var lyckliga, vi älskade varandra, det är ju MENINGEN MED LIVET…
Varför?

Jag kommer aldrig få svar på dessa frågor. Känner mig så bitter på livet just nu.  Det är tur jag har barnen annars hade det slutat som Romeo och Julia. Det var meningen vi skulle bli gamla tillsammans, så är det bara, det här är fel….



Lura inte dig själv
24/08/2008, 22:10
Filed under: Allmänt, Sorg, tankar | Etiketter: , , ,

Hjärat började klappa lite extra, kände ett pirr i magen. Men dumma jag, vad trodde jag. Glömde för en sekund att livet suger.
Så bitter ikväll. Förstår inte meningen med livet…