Filed under: Allmänt, Familj, kärlek, tankar | Etiketter: dagmamma, farmor och farfar, Hancock, kaffe, kärlek, träffa släkten för första gången
Idag är det en mulen och regnig måndag, men det har sin charm. Barnen är hos dagmamman och jag sitter med en kopp kaffe, känner mig lycklig och otroligt tacksam. JS (eller Hancock som han även kallas) 🙂 har varit här hela helgen och det har varit så mysigt. Vi har träffat några av hans kompisar och det är ju alltid lite nervöst. Jag hoppas att jag blev godkänd, har inte hört någon dom än 🙂
I går kom farmor och farfar över på en fika och träffade JS för första gången.Det var självklart nervöst för alla och det är ju en väldigt speciell situation. Men det var väldigt avslappnat och trevligt på alla sätt och vis. Det är viktigt för både mig och JS att det känns bra för farmor och farfar oxå. Dom har ju mina ”föräldrar” och deras tankar och känslor betyder otroligt mycket för mig/oss.
Nästa aktivitet på tapeten är min lillasysters student och då tänkte vi göra två flugor på smällen och åka vidare upp till STHLM där JS har sin familj. Skulle vara jättetrevligt att få träffa hans syster, har hört så mycket gott om henne.
Nu ska jag göra lite te för underbara Plingela är på väg hit.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, kärlek, tankar | Etiketter: överraskningar, god mat, grillning, kalas, kärlek, lekpark, många skratt, nya vänner, solsken, varma kramar
Helgen bjöd på solsken, överraskningar, god mat, många skratt, varma kramar, kalas, grillning, nya vänner och massa kärlek.
Har en del tankar jag tänkte dela med mig av men det får bli lite senare ikväll, så länge kommer bilder från gårdagen då alla fyra åkte till en lekpark.
Prinsessan med sitt änglahår.
Stora killen.
Hmmmm
Mr JS och Meggie
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, kärlek, tankar | Etiketter: barn med oro, diarée, dricka kaffe, hund som kräks, kär, kärlek, skvaller
Natten har varit orolig här hemma i huset. Natalie vaknade först och var riktigt ledsen, hon hade säkert drömt något för hon skrek att hon ville att jag skulle sitta bredvid henne. Hon svarade inte på något jag sa utan sa bara att jag skulle sitta bredvid. Fick tillslut in henne i min säng men hon grät länge och sa att fötterna kändes konstiga. Hon saknade även pappa och J (J är alltså kärleken som jag träffar), hon var orolig i kroppen. Jag undrar om det är för att hon börjat tycka så bra om J och nu när han inte var här blev hon orolig att han oxå ska försvinna? Vad tror ni?
Meggie var dålig i magen inatt och både kräktes och la en stor kladdkaka på köksgolvet. Så idag blir det ingen fet hundmat utan risavkok.
Jag har inte mycket på tapeten idag utan ska bara njuta. Ska åka hem till bästa Plingela, skvallra lite och dricka te i solen. Sitter nu med J’s munktröja på mig, dricker en kopp kaffe, myser och njuter av att känna herrparfymen från tröjan…
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, kärlek | Etiketter: kärlek, ny kär, träffa barnen, You're just too good to be true
You’re just too good to be true.
Can’t take my eyes off you.
You’d be like Heaven to touch.
I wanna hold you so much.
At long last love has arrived
And I thank God I’m alive.
You’re just too good to be true.
Can’t take my eyes off you….
Den här helgen har varit helt underbar! Om jag kunde välja skulle jag stanna tiden bara en liten liten stund, blunda och njuta. För några månader sedan hade jag aldrtig trott att jag skulle kunna känna lycka och glädje igen, men det gör jag nu. Jag mår riktigt, riktigt bra 🙂 En av anledningarna till att jag mår så bra är att jag träffat en underbar människa. En människa som verkligen bryr sig om mig, barnen, farmor och farfar… Vi har inte kännt varandra överdrivet länge, men allt, och jag menar ALLT, känns bara så rätt. Han har träffat barnen och Natalie som annars är så blyg pratar och busar med honom som hon aldrig gjort förut. Han vet vad jag gått igenom, han är intressarad och lyssnar när jag berättar om Joakim.
Det är så underbart att få känns kärlek, ömhet, glädje. Jag känner mig riktigt lycklig och ser riktigt ljust på framtiden.
Tack underbara Du för en helg jag inte kommer glömma i första taget.
Filed under: Allmänt, Familj, tankar | Etiketter: badhuset, huvudvärk, Känslomässigt virrvarr, kärlek, kurator, sola
Igår var jag ganska slut…huvudvärk och allmänt trött. När jag hämtade barnen åkte vi alla till Plingela. Barnen lekte, jag och Plingela ”myste” i soffan med mitt nya favorit te. Såå skönt att slippa laga mat, skönt att få vila medans barnen leker.
Det tog på krafterna hos kuratorn igår…Mycket att tänka på…Men det kommer att lösa sig. 🙂
På kvällen pratade jag med en person som bryr sig väldigt mycket om mig…det känns alltid bättre efter våra samtal.
Sen ringde en person som jag inte hört något från på många månader…en person som betydde mycket…när vi pratade kände jag ingenting och det var så skönt!!! Jag har inget behov av denna personen i mitt liv… Ni som följer bloggen flitigt vet nog vem jag pratar om..
Idag kommer farmor och vi ska ta med barnen till badhuset. Jag tror jag ska passa på att sola lite, man blir alltid piggare när man får lite färg.
Filed under: Allmänt, Familj, Sorg, tankar | Etiketter: Året har varit som en riktig berg och dalbana, dotter, Ett år fullt av liv och död, förtvivlan, ger mig positiv energi, ger mig styrka, glädje och sorg, Gott Nytt år, hopp, ilska, Jag kommer växa ännu mer som människa, kärlek, lyfter mig, mamma, Nyår, oro, peppar mig, prövningar och mycket mer, skratt, Sorg, syster och vän, tårar, tro, värme
Så var då 2008 slut. Året har varit som en riktig berg och dalbana, som tyvärr slutade med en krasch. Ett år fullt av liv och död, glädje och sorg, tro, hopp, förtvivlan, oro, tårar, ilska, skratt, kärlek, värme, prövningar och mycket mer.
Jag har satts på prov och jag har tagit mig igenom alla de prövningar som året har gett mig. Jag har lärt mig mycket om mig själv, jag har lärt mig att se livet på ett annat sätt. Jag har vuxit som människa, mamma, fru, syster och dotter. Jag har kommit mina barn och svärföräldrar ännu närmare, vår relation blir bättre för varje dag. Under de värsta månaderna i mitt liv har jag träffat underbara människor som kommit att bli mina vänner för livet. Jag har fått mycket positivt under 2008 som fått mig att växa och som jag kommer ha nytta av i framtiden, jag har även förlorat det käraste jag hade. Jag har kännt en sorg och smärta jag inte trodde fanns. Jag har känt en kärlek och värme så stark ända till slutet. Under 2008 har jag gett allt av mig själv, jag gav aldrig upp, det kommer jag aldrig göra…
Jag hoppas och tror att 2009 kommer bli mitt år. Jag hoppas att jag under det nya året kommer hitta tillbaka till mig själv, att jag får vara lycklig, känna kärlek, ömhet och den trygghet jag förtjänar. Jag tror/hoppas att fler av mina pusselbitar kommer falla på plats under 2009, mina mål och drömmar kommer uppfyllas. Jag kommer växa ännu mer som människa, mamma, dotter, syster och vän.
2009 kommer bli Mitt år!
Jag vill passa på att tacka alla underbara människor som funnits vid min sida under detta tuffa år. Alla underbaar människor som följer bloggen, som peppar mig, lyfter mig, ger mig styrka, ger mig positiv energi och mycket mycket mer. TACK! Jag hoppas ni vill följa med mig på min resa genom 2009.
Idag när jag vaknade kände jag mig pigg och glad, jag mådde jätetbra. Jag har kännt mig ganska på topp hela dagen och som jag skrev förrut så kändes det som att många pusselbitar föll på plats. Men så fort det blir kväll kommer alla tankar sig smygandes. Då blir jag osäker, rädd, tvivlar på mig själv och känner mig så otroligt ensam.
Jag kan växla jättemycket i humöret under ett dygn. Kanske inte är så konstigt men ibland undrar man och man håller på att bli koko.
Jag har aldrig varit ensam, singel, utan blev tillsammans med min första pojkvännär jag var 15. Vi var tillsammans i 3 år och sista året flyttade jag till honom. Direkt när det tog slut mellan oss träffade jag J och så flyttade vi ihop ganska snabbt, då var jag 18år. Nu är jag 29, är änka, har två underbara barn, ett stort hus och är ensam.
De senaste dagarna har jag skrivit att jag saknar närhet, kärlek, ömhet och sex. Ni kanske tycker det är konstigt när det bara gått 6 veckor sedan J dog. Men sedan operationen mars -07 har vi inte haft ett normalt kvinna och man förhållande. Jag har hjälpt och vårdat honom, tagit hand om barnen, huset och allt praktiskt. Vi har hela tiden älskat varandra men kontakten som älskare har inte funnit. Vilket ju inte är konstigt eftersom J varit så sjuk. Men det gör att jag känner ett sånt behov av att få bekräftelse, närhet, kyssar, kramar och inte att förglömma sex… Jag har gett så mycket av mig själv att min kropp skriker efter att få lite tillbaka.
Ibalnd skulle jag bara vilja krypa in i en bubbla och flyga iväg. Varför ska jag gå igenom det här? Jag vet inte om jag vill eller orkar. Det är så många frågor som jag inte vet om jag någonsin kommer få svar på.
En sak är iaf säker, livet är inte lätt och det finns inget facit.
Over and out!
Filed under: Allmänt, Familj, Sorg, tankar | Etiketter: ömhet, ensam, förkyld, filmdag, kärlek, kramar, mysa, operation, oskuld, sex, Snorig
Imorse blev jag väckt av att någon attakerade mina fötter…..Vissla!¨Det är inte så lätt att skriva när man har en kattunge ståendes på tangentbordet. Hon jagar pilen på skärmen… hi hi
G är lite snorig och förkyld idag så vi bestämde att vi ska ta en filmdag i soffan alla tre och bara mysa.
Igår kväll tittade jag och barnen på lite musikdvd, vi dansade och partade loss :). När barnen lagt sig kom det över mig, jag är så jäkla ensam.
Från operationen mars -07 har ju J bara orkat tänka på sig själv och försöka bli frisk. Jag har ju satt mig själv åt sidan och bara gett och gett och gett. Vi har ju senaste året inte haft ett normalt förhållande med ömhet, kramar, kyssar, sex, ja ni vet. DET saknar jag så otroligt mycket nu. Jag saknar någon som tar på mig, som ger mig ömhet och inte minst SEX. Det ju är typ 1½år sedan. Undra om jag räknas som oskuld nu?
Man är ju inte mer än människa!
Filed under: Familj | Etiketter: Begravning, begravningsbyrå, ekonomi, kärlek, kista, sjukdom, tankar, uppfostran
Idag åkte syster M hem och imorgon kommer storasyster C hit. Hon kommer stanna hos oss tills efter begravningen på måndag.
Jag var på begravningsbyrån idag och skrev på de sista papprena. Vi betstämde att jag ska få se J i kistan en sista gång och lägga ner bla hans glasögon i kistan.
Vet inte alls hur jag kommer att reagera men om jag får se honom igen känns dte inte som att han är död, utan bara ligger på sjukhus.
Jag drömmer nästan varje natt att J lever, men att det är något som gör att vi nte kan vara tillsammans.
Lilla N va så ledsen ikväll och ville att pappa skulle komma och trösta henne. Men hon förstog att det inte går, men så ledsen hon var. Jag försökte prata med barnen och känslor ovh tankar, om begravningen på måndag och lite tror jag att de förstog.
Usch tårarna bara rinner nu när jag tänker på våra barn som inte kommer få växa upp med sin underbara pappa. Jag lovade J att prata ofta om honom med barnen så att de aldrig kommer glömma honom. Varje natt säger vi god natt till pappa och kastar upp en puss till himlen.
J var mitt livs kärlek och jag trodde verkligen att det skulle vara vi två hela livet. Jag kan inte förstå varför vi skulle genomgå denna prövning om det inte var meningen att det skulle gå vägen. Jag har försökt leva och ge våra barn en bättre uppväxt än jag själv hade. Jag och J var helt överrens när det kom till uppfostran, ekonomi, inte gräla inför barnen, ta hand om kärleken till varandra mm. Vi var lyckliga. Trots all prövning vi hade med J’s sjukdom så växte vår kärlek för varandra.
Nu är allt förstört… Min bild av hur jag skulle leva mitt liv och vilket liv jag ville ge mina barn är förstört, jobbigast är att jag kan inte göra någonting för att ändra det.
Ibland undrar jag om det är mitt fel, att J dog för att jag skulle straffas. låter knäppt jag vet, men man kan inte låta bli att undra varför….
2 A new life 