2 A new life


Im proud of my self

Jag är så stolt över mig själv. Det är en sån underbar känsla att känna att jag klarat av något riktigt svårt och jobbigt, jag klarade att åka in till den ”hemska staden” utan att må det minsta dåligt. Nu kan det bara bli ännu bättre. Jag tänker sluta vara så typisk svensk och sträcka på mig och vara riktigt stolt över mig själv.

Jag är så otroligt tacksam att jag och Plingela funnit varandra. Vår vänskap har vuxit för varje dag och det är jag så tacksam för. Jag är även tacksam för att jag idag fick träffa underbara Eva. Är det något som förstår mig och vet vad jag talar om så är det hon.
Jag är tacksam att jag har fått leva och varit frisk ännu en dag. Jag har fått krama om mina barn, sagt till dem att jag älskar dem, jag har fått ta emot deras kärlek.
Vad mer kan jag önska…
love

På tal om barnen så har alltid Natalie varit väldigt bestämd, ja det har Gustav oxå varit. Ikväll när jag lagt henne kom hon upp efter en stund för nu var det dax för nr 2, som hon alltid vill göra i blöjan. Hon har alltid haft problem med förstoppning och hård mage så jag är så glad varje gång hon behöver gå. Det brukar ta sin lilla tid så jag la mig i soffan undertiden, då komemr Gustav ner och behöver oxå gå på toaletten. 🙂
Fick upp Gustav ganska fort igen men Natalie ville aboslut inte sova nu. ”Ne, jag tänker inte sova!” Så tittade hon på mig med bestämda ögon. ”fast nu ska du sova så antingen går du själv in på ditt rum eller så får jag bära dig” ”Det tänker jag inte, jag tänker inte sova. HA” Sen gick hon med tunga klampande steg ut ur Gustavs rum och ställde sig i allrummet.  Jag tog tag i henne och utan att säga något bar jag in henne till hennes rum. Då blev hon arg så det kokade i henne. Men jag lät henne skrika av sig i sitt rum medans jag satt på henne ssäng. Efter någon minut lugnade hon sig och jag frågade om jag skulle bädda ner henne. Det fick jag.  Sen pussade vi god natt, sa ”jag älskar dig” och så somnade hon.
Jag tycker det är underbart att se att de utveklas, att de har egna viljor även om det i vissa perioder är super jobbigt.

Måste bara avsluta med Gustavs underbara ord igår när han skulle sova. ” Ja jag ska sova jag måste bara avsluta mina repliker först. Mamma du vet vad repliker är va?!” 🙂



Att vara sjuk kan vara mysigt.

Ibland kan det faktiskt vara lite mysigt att vara lite sjuka. Natalie har varit feberfri nu på dagen men är riktigt förkyld, Gustav börjar hosta och bli täppt och jag har ont i halsen och känner mig seg. Barnen och jag har bara myst idag, vi har legat i soffan med kuddar och filtar, ätit kladdkaka med glass och kollat på film. Vi har gosat, kramats, vilat och bara haft det mys.  🙂

Barnen ger mig sån otrolig kärlek och styrka. När jag ser hur trygga barnen är känner jag mig stolt och glad som mamma och människa. Barnen har alltid varit det viktigaste för mig och Joakim, trots att Joakim var så sjuk brydde han sig om barnen och försökte både laga mat och läsa för dem. Vi levde inget normalt liv och det är klart att det har märkts på barnen, men det har klarat det bra, mycket tack vare att både jag och Joakim varit så uppmärksamma på hur de mådde.
img_4925
Jag tycker det är viktigt att se barnen, lyssna på dem, visa dem respekt och ge dem de bästa förutsättningarna för att bli det dem vill. Jag tycker att vi har lyckats bra med det och jag hoppas att jag kan fortsätta ge barnen det.
Jag föröker hjälpa barnen att få en bra självkänsla och ett bra självförtroende. Jag visar dem att jag bryr mig och att jag tror på dem. Något jag aldrig fick höra när jag var liten var, Jag älskar dig. Därför har det varit extra viktigt för mig, att barnen ska få höra det av mig och fick det även av Joakim. Vi har alltid sagt det både till varandra och till barnen, en självklarhet för mig.

img_71441



Det käraste jag har.
17/11/2008, 20:42
Filed under: Barnen, Bilder, Familj, tankar | Etiketter: , , ,

När jag la barnen ikväll fick de som vanligt välja vilken cd de ville lyssna på, Gustav tog Mamma Mu och Natalie Tummen. Efter ca 40 min hör jag att en dörr öppnas där uppe och en röst som svagt ropar, ”mamma”.
Jag går upp och i trappen står Natalie, ”tummen är slut” berättar hon för mig så jag sätter på en annan skiva åt henne. Hon hoppar upp i sängen igen och jag ger hennen en puss och säger god natt. Precis innan jag ska stänga hennes dörr sätter hon sig upp i sängen och säger, ”mamma, jag älskar dig”, sen lägger hon sig och somnar.
img_3256_p



Varför?!
29/09/2008, 20:04
Filed under: Barnen, Bilder, Familj, tankar | Etiketter: ,

I helgen, sådär över en natt, kom Natalie in i varför perioden. Det spelar ingen roll vad man säger så frågar hon -varför?. Det är lite som 10 000 frågor varje dag. Om jag inte svarar ordentligt på hennes fråga tittar hon på mig med skarp blick och säger -mamma du inte svaja mig. SVAJA MAMMA, säjje ja!

Jag älskar dig underbara dotter!



Vad är en bal på slottet?!

Jag sitter och läser J’s blogg och kommér till detta inlägget skrivet 2008-mar-08. Jag kommer så väl ihåg denna kvällen och jag skulle göra vad som helst för att få resa bakåt i tiden till just den kvällen. Vi hade det så underbart trevligt och som J skriver så var det en kväll vi sent skulle glömma.
Aldrig kunde vi tro att det skulle sluta så här, vi var ju menade för varandra. Men livet gör som det vill och det är bara att hänga på i svängarna, leva livet till fullo och ta vara på tiden man har med de man älskar.

Jag vill dela med mig av inlägget J skrev och jag hoppas att ni efter att ni läst klart går och ger er partner, era barn, föräldrar eller syskon en stor kram och ett vänligt ord. Ta vara på eran tid tillsammans!

Vad är en bal på slottet?!

Jo, alldeles, alldeles UNDERBAR ! Ja så var det faktiskt ikväll. Frugan och jag hade barnfritt ikväll, så vi hade en snabb överläggning och efter lite koll på menyer så beslutade att vi skulle gå ut å äta. Vi sitta vid ett lite avskilt bord, det var som en liten grotta nästan för det fanns ingen belysning därinne förutom ett tiotal värmeljus. Det blev riktigt romantiskt därinne med sköna fåtöljer och man slapp höra övriga gästers babbel.
Maten vi åt var helt superb, vi tog båda varsin stenkolsgrillad oxfilé med rostade grönsaker samt Idaho potatis. Man fick välja tillbehör till köttet själv så jag beställde whiskeysås och frugan tog kantarellsås. Båda var jättegoda och köttet så mört att det nästan smälte i munnen. Därefter beställde vi in Cappucino och efterrätt. Desserterna var oxå fantastiska, så otroligt snyggt presenterade på stora vita tallrikar. Såserna i desserten låg som en spegel med ett fantastiskt symetriskt vitt mönster i såsen.  Varmrätterna var oxå riktigt stilfullt upplagda, ja man äter ju med ögonen eller hur är det dom säger ? Resten av kvällen flöt sedan på och vi hade riktigt mysigt efter hemkomsten. Så mycket som vi pratat och skrattat tillsammans har vi nog inte gjort på flera år. Det som var så skönt var oxå att man fick komma hemifrån en stund och tänka på annat och prata om saker som inte kretsar om min sjukdom, assistans, försäkringskassan, sjukhus, läkare eller andra tråkigheter … Ett välbehövligt “break” från slentrianen därhemma. Jag går ju och driver därhemma sjukskriven som man är och frugan hon jobbar. När hon väl kommer hem med barnen så är det ju fullt drag på barnen och det ska lagas mat, diska, och alla andra hushållssysslor som ska hinnas med. Sen är det läggdags för barnen och då är herr och fru gurka 🙂 så trötta att vi intar ryggläge i TV-soffan tills John Blund kommer. Nä usch fy vad det är tråkigt med vardag. … Därför ska jag sent glömma denna kväll, det var en riktig vitamininjektion för vårt förhållande !

Jag älskar dig, Darling !!!