Filed under: Allmänt, Bilder, Familj, Hjärtsjukdom, kärlek, sjukhus, Sorg, tankar | Etiketter: Begravning, En ängel har lämnat jorden, födelsedag, hjärta, hjärtsjuk, intensiven, Lund, Sorg, stötta, THIVA, translplantation, vän
Igår var det en riktigt jobbig dag, känslorna svallade och jag grät mest. Begravningen, minnen, allt kom tillbaka. Som tur var hade jag JS här som stöttade och hjälpte mig.
Vi åkte ut till Joakim med blommor, ljus, honungsrom och ett kort. På väg mot graven fick jag svårt att andas och det var precis samma känslor som på begravningen. JS gick med oss och det var tryggt att ha honom vid min sida då jag inte kände mig stabil. Han gick inte fram till graven utan lät mig och barnen få stunden med Joakim själva.
Gustav skrev själv på kortet till pappa. Min underbara gullunge.
Idag på morgonen fick jag veta att en underbar vän, mamma, medmänniska, dotter gick bort igår på Joakims födelsedag. Hennes hjärta orkade inte jobba mer och mina tankar går till hennes man och deras två små döttrar. Marija är lika ”gammal” som jag, nyss fyllda 30år. Vi träffade Marija på sjukhuset i Lund och hon blev en nära vän direkt. Hon har stöttat och hjälpt både Joakim och mig. Träffade henne i somras då hon hamnade på samma sal som Joakim.
Bilden lånad från Marijas sida på facebook.
Hej underbara vän. Jag är så tacksam att jag fick lära känna dig. Kanske var det Joakim som hämtade dig igår på hans födelsedag. Hälsa honom så mycket från mig uppe i himlen. Jag tror ni har mycket att prata om 🙂 Tack för allt du gett oss.
Du kommer alltid fattas mig!
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Sorg, tankar | Etiketter: dagmamma, ensam, intensiven, knytnäve i magen, operation, Ronald McDonald hus i Lund, Sorg, sorg chockfas, underbara barn
Ligger i soffan och slötittar på tv, tänker på barnen och någon den ena dagmamman sa om Natalie idag. Är så stolt över barnen och faktiskt mig själv som mamma, små ler för mig själv när ligger i soffan. Då slår det mig, jag är ensam. Jag är ensam med dessa underbara kärleksfulla barn, Joakim, barnens pappa missade nästan 1½år bara för han var så sjuk och nu missar han hela uppväxten. Jag vet till 100% att Joakim aldrig skulle lämna mig/oss utan att kämpa, så han är nog med oss och ser vad vi gör ändå.
Men den känslan jag fick när jag låg i soffan, det var som en knytnäve i magen. Jag undrar om jag någonsin kommer förstå att Joakim är borta. Kanske är det någon slags försvarsmekanism?
Som tur är ska jag till min underbara kurator imorgon, utan henne och bloggen hade jag inte klarat mig som jag gör idag.
God natt
Bilden är tagen när vi bodde på Ronald McDonald hus i Lund undertiden Joakim låg på intensiven. GIssar att detta kort är taget den 11/6-08, nästan 1 månad innan operationen.
2 A new life 