Filed under: Allmänt, Bilder, Familj, Hjärtsjukdom, kärlek, sjukhus, Sorg, tankar | Etiketter: Begravning, En ängel har lämnat jorden, födelsedag, hjärta, hjärtsjuk, intensiven, Lund, Sorg, stötta, THIVA, translplantation, vän
Igår var det en riktigt jobbig dag, känslorna svallade och jag grät mest. Begravningen, minnen, allt kom tillbaka. Som tur var hade jag JS här som stöttade och hjälpte mig.
Vi åkte ut till Joakim med blommor, ljus, honungsrom och ett kort. På väg mot graven fick jag svårt att andas och det var precis samma känslor som på begravningen. JS gick med oss och det var tryggt att ha honom vid min sida då jag inte kände mig stabil. Han gick inte fram till graven utan lät mig och barnen få stunden med Joakim själva.
Gustav skrev själv på kortet till pappa. Min underbara gullunge.
Idag på morgonen fick jag veta att en underbar vän, mamma, medmänniska, dotter gick bort igår på Joakims födelsedag. Hennes hjärta orkade inte jobba mer och mina tankar går till hennes man och deras två små döttrar. Marija är lika ”gammal” som jag, nyss fyllda 30år. Vi träffade Marija på sjukhuset i Lund och hon blev en nära vän direkt. Hon har stöttat och hjälpt både Joakim och mig. Träffade henne i somras då hon hamnade på samma sal som Joakim.
Bilden lånad från Marijas sida på facebook.
Hej underbara vän. Jag är så tacksam att jag fick lära känna dig. Kanske var det Joakim som hämtade dig igår på hans födelsedag. Hälsa honom så mycket från mig uppe i himlen. Jag tror ni har mycket att prata om 🙂 Tack för allt du gett oss.
Du kommer alltid fattas mig!
Filed under: Allmänt, Bilder, Familj, Sorg, tankar | Etiketter: börja jobba, bild, collie, ensamhet, Golden retriever, hitta sig själv, hjärtsjuk, hundar, meningen med livet, saknad, Sorg
Allt kommer inte bli bra, mitt liv kommer inte återgå till det normala. Livet kommer aldrig mer bli sig likt, jag är inte samma människa idag som när Joakim levde. Jag vet inte vem jag är längre, vad jag vill, vad jag ska göra, hur jag vill leva.
Många säger ”det kommer bli bra” eller ”du kommer snart kunna jobba”, men hur kan de veta det? Visst jag kommer inte må så här dåligt restan av mitt liv, men det kommer ALDRIG bli bra igen.
Jag måste hitta mig själv igen, bygga upp en ny vardag utan Joakim, ett nytt liv ensam med våra barn. Jag har inte bara förlorat Joakim, jag har förlorat en bit av mig själv.
Många frågar om mitt jobb, när jag ska tillbaka. Men jag vet inte alls om det kommer gå, kommer jag klara av att jobba där igen? Det är så många minnen kopplat till jobbet och Joakim jobbade i samma byggnad som jag så det blir dubbelt. Efter allt som hänt vet jag inte heller om det är bakom en dator jag ska sitta resten av mitt liv. Känns som jag har en annan mening i livet, något större och mer meningsfullt.
Nu måste jag fundera på detta själv, komma fram till lösningar utan Joakim. Det är svårt.
2 A new life 