2 A new life


En ängel har lämnat jorden

Igår var det en riktigt jobbig dag, känslorna svallade och jag grät mest. Begravningen, minnen, allt kom tillbaka. Som tur var hade jag JS här som stöttade och hjälpte mig.
Vi åkte ut till Joakim med blommor, ljus, honungsrom och ett kort. På väg mot graven fick jag svårt att andas och det var precis samma känslor som på begravningen. JS gick med oss och det var tryggt att ha honom vid min sida då jag inte kände mig stabil. Han gick inte fram till graven utan lät mig och barnen få stunden med Joakim själva.
IMG_8163
Gustav skrev själv på kortet till pappa. Min underbara gullunge.

Idag på morgonen fick jag veta att en underbar vän, mamma, medmänniska, dotter gick bort igår på Joakims födelsedag. Hennes hjärta orkade inte jobba mer och mina tankar går till hennes man och deras två små döttrar. Marija är lika ”gammal” som jag, nyss fyllda 30år. Vi träffade Marija på sjukhuset i Lund och hon blev en nära vän direkt. Hon har stöttat och hjälpt både Joakim och mig. Träffade henne i somras då hon hamnade på samma sal som Joakim.

n637637622_1616010_9750 Bilden lånad från Marijas sida på facebook.

 Hej underbara vän. Jag är så tacksam att jag fick lära känna dig. Kanske var det Joakim som hämtade dig igår på hans födelsedag. Hälsa honom så mycket från mig uppe i himlen. Jag tror ni har mycket att prata om 🙂 Tack för allt du gett oss.
Du kommer alltid fattas mig!



Små barn har stora öron…
27/03/2008, 11:16
Filed under: Barnen, Familj | Etiketter: , , , ,

Inatt har det vattkopporna verkligen slagit ut på G, han är sååå prickíg på hela kroppen och i ansiktet. Igår kväll hade han feber och var så ledsen, han undrade varför han hade fått detta och var rädd för att allt skulel bli värre. Det märks tydligare på honom att han är större och förstår vad som händer med pappa när han är sjuk. Han är rädd att han ska bli sjuk och dö….. Han har sett sin pappa så sjuk och åka med ambulans så många gånger att han tror att så fort man blir lite förkyld så blir man jättesjuk. Vi har ändå försökt att inte prata ”vuxen språk” så att barnen ska höra, utan vi försöker att prata om hjärat när inte barnen hör. Men som alla vet så har små barn stora öron och snappar upp det mesta.



Blir det nån semester?!

Nu har vi precis ätit middag hela familjen, ni kan inte gissa hur skönt det kändes. Jag lagade Fläskfilé i ost- och senapssås, ett recept från arla.se, det blev riktigt gott så det kommer vi göra fler gånger.
J blev trött efter maten och lyckades med hjälp ta sig till övervåningen för att vila i vår dubbelsäng i sovrummet. Han har inte varit på övervåningen på säkert 6 mån, trappen är för jobbig. Men ikväll ville han prova att gå upp och kolla hur det ser ut där uppe.

Vi håller även på att planera lite semester. Vi har de flesta år varit hemma om somrarna eftersom vi har haft kennel och ofta valpar på sommaren. När vi hade båten så var vi iväg några dagar med den, men det 6 golden och ett barn blev det inte längre turer.

025_22a.jpg Jag och J med en av våra valpkullar.

037_34a_mindre.jpg
Vår båt, Bayliner 2355

p8230031mindre.jpg Jag för många år sedan på vår båt.

Vi vill så gärna leva under tiden vi väntar på nya hjärtat, inte bara vänta på att få leva…
Samtidigt som jag känner att det skulle vara kul och nyttigt för hela familjen med en semester så tänker jag på hur mycket jobb och ansvar det blir för mig. Jag vill inte ha med mig svärisarna, för då känns det som vi inte klarar någonting själva som familj.
Vi funderar på att hyra en stuga eller hyra en husbil så man kan ta sig runt lite. Men eftersom J måsta ha dialysmaskningen och alla jäkla vätskor och skit (som väger bly) med sig så måste vi ta in på rediga campingar med el.
Sen måste vi oxå fråga landstinget OM vi får åka eftersom det är dem som betalar resan till Lund om de skulle ringa när vi är på semester.

Ja det är mycket att tänka på. Jag tänker mer på allt job och det praktiska medans J ser allt det roliga. Känns som jag bara sätter mig på tvären när han kommer med förslag på resmål. Men det känns som det är jag som har allt ansvar för oss alla, och det är inte så lite…