2 A new life

Stressen ligger som ett svart moln över min kropp. Jag känner mig stressad över att inte veta när jag kommer klara av att gå till jobbet. Jag är trött på att gå här hemma, jag skämms.  De dagar jag nästan kräks på min kropp som strejkar, tänker jag att nu skiter jag i kroppen och börjar jobba heltid direkt. Men ha, tro inte att min hjärna och kropp låter sig luras. Direkt slås min kropp ut, jävla kropp.

Att våga ta steget och göra det man verkligen vill är inte lätt. Att våga chansa, att våga tro på sig själv, våga tro på att man gör rätt val… Jag vill att någon ska hålla om mig, ge mig stöd och tro.

I veckan fick jag semesterlappen där man ska skriva vilka veckor man ska vara ledig och vilka veckor man vill ha barnomsorg. Denna satans lapp gör mig så stressad att jag skulle kunna gå i bitar. Jag har ingen aning om hur jag ska göra i sommar, kommer jag jobba, är jag sjukskriven osv. Jag vill verkligen inte att barnen ska behöva vara på ett dagis med vikarier och barn de inte känner.  Oro oro oro.. tänk tänk tänk.

Jag har tagit mig ett långt varmt bad med en välgörande ansiktsmask för att slappna av. Gjorde ett riktigt tufft pilatesprog för att göra av med negativ energi. Nu sitter jag med en kopp grönt te och försöker få svar på mina frågor…