2 A new life


Livet, döden och kärlek. Vem har sagt det ska vara enkelt!?

Livet är ingen dans på rosor brukar det ju heta, och det kan jag verkligen skriva under. Men jag kämpar på och jag måste faktiskt säga att jag tycker att jag lyckas ganska bra.
Något jag tycker är svårt är att jag så gärna vill att JS ska trivas med barnen (och självklart mig) och att barnen ska visa sig från sin bästa sida och såklart tycka bra om JS.  Jag vet hur det är att vara skilsmässobarn och hamna mittemellan, att känna sig lämnad och utanför. För mig är det viktigt att hela familjen mår bra. Pratade med JS om mina tankar och känslor ang detta, att jag ibland vänder ut och in på mig själv för jag så gärna vill att allt ska fungera perfekt. Då tittar han på mig med sina underbara snälla blåa ögon och lugnar mig som bara han kan. Att man kan prata om allt är verkligen A och O i ett förhållande och det känner jag verkligen att jag och JS kan.

love1

Igår när jag la Gustav var han så gosig, så vi kramades lääääääänge. Vi började prata lite, Gustav håller väldigt mycket inom sig. Vi pratade om JS och om pappa. Gustav undrade om jag älskade JS mer än jag älskade pappa, jag sa att jag inte kunde svara på det för det är olika kärlekar. Men han nöjde sig inte riktigt med det svaret utan ville veta vem jag älskade mest, så jag sa att jag älskade båda lika mycket.
Han sa att han tyckte synd om pappa som inte fick vara med oss och att han önskade att pappa levde så att jag kunde leva med honom. Sa att det skulle ju jag oxå vilja men nu går ju inte det och  jag tror att pappa är glad att jag träffat JS som gör mig så glad. Tror pappa är glad att JS är här så han kan lära dig saker som inte pappa kan nu.
Gustav såg lite fundersam och ledsen ut, men trodde oxå att pappa tyckte om JS och att han ville att han skulle bli en del av vår familj. ”Men om JS ska vara vår familj då måste han ju bli pappa.” Jag förklarade att pappa Joakim alltid är pappa Joakim och att JS är JS, och det nöjde sig Gustav med.
Jag försökte förklara hur mycket JS betyder för mig, hur mycket jag saknar honom när han inte är här osv. Drog en paralell med Gustavs favorit dataspel och då förstog han 🙂

img_2166
Men det är inte lätt att förklara för en 6åring att livet går vidare. Men det kändes som ett riktigt bra samtal vi hade igår jag och Gustav. När vi sagt godnatt började tårarna att rinna… inte för att det var ett jobbigt samtal utan för att jag tycker det är så orättvist att Gustav ska behöva brottas med dessa tankar och känslor.
Pratade med Plingela och grät lite, ringde JS och pratade med honom. Somnade som en stock med Meggie i sängen och imorse tog barnen och jag en riktigt lååååång sovmorgon. Gustav och jag låg och kramades i minst 30min, utan att säga något låg han bara i min famn och mös.  Älskade underbara unge.

img_5578

img_7181_



Igår var igår, idag är en ny dag…

Gårdagen började riktigt bra, jag var på strålande humör. Tränade lite Pilates och tog mig sedan till frissan för klippning och lite nya slingor. Vi ”färgade” håret ljust och jag blev verkligen super nöjd, är inte fjortis blond utan lite mer mogen blond.

Snälla Plingela hämntade mina barn hos dagmamman så jag lovade att handla lite åt henne och middagen vi skulel bli bjudna på. När jag kommer hem till Plingela berättar hon att hon och dottern blivit lite osams och att alla barnen sprungit iväg. Storebror Mackan och hans kompis var ute med cyklen och letade efter dem. Jag tog med mig Meggie och gick runt och letade. Var mest nervös att I och G glömt att Natalie var med och sprungit ifrån henne och att hon nu vandrade omkring själv. Mormor, morfar, farmor och farfar bor precis i närheten så där kollade vi först. När ingen hittade barnen och de varit borta en bra stund började jag få panik… Ringde till min favorit som lugnade mig så gott han kunde per telefon. Ringde Plingela och hon berättade att killarna hittat barnen ute vid VATTNET, vid färjeläget!!! Jäkla ungar säger jag bara….
Nu var det ju tur att det gick bra men jag kan lova att jag pratade allvar med dem när de kom tillbaka.

img_4083

På kvällen kom tröttheten och huvudvärken som alltid när man varit nervös och spänd. Barnen och speciellt Natalie gjorde allt för att reta  upp mig, hon satte sig på tvären precis hela tiden. Tillslut blev det för mycket, jag bara grät och grät och grät. Gustav blev självklart jätte orolig och började gråta han med. Det var bara kaos och jag kände mig så satans ensam… Men efetrsom barnen blev oroliga så fick jag rycka upp mig, trösta dem och försöka lägga dem igen. Natalie skulle absolut ligga i min säng men jag gav mig inte och efter mycket skrik från henne så somnade hon i sin säng…
När barnen somnat var det bara för mig att fixa tvätten, disken och ut med Meggie.

Men idag är det en ny dag, jag ska vara barnvakt åt gulliga Jack. Ska verkligen bli super roligt.



En prövning utan dess like.
19/10/2008, 15:28
Filed under: Allmänt, Barnen, Familj, Sorg, tankar | Etiketter: , , , , , , , , ,

Jag la mig för att vila efter turet med hästarna, är ju så trött nu för tiden. Vid kl 17 kom farbror H och fru K med kusinerna, det blev genast ett riktigt hålligång på alla barnen. Natalie blev lite blyg vilket hon ofta blir när det är mycket folk och om det är lite högvolym. ´Till middagen fick vi potatisgratäng och en massa olika sorters kallskuret, alla åt för fullt och det var riktigt gott. När nästan alla barnen gått från bordet blev det helt föltsligt jättejobbigt för mig, jag fick gå från bordet och sätta mig på toa och gråta. det gick inte att sluta utan jag grät och grät och grät. Efter ett bra tag lyckades jag samla mig och kunde gå ut igen, men så fort jag satte mig vid bordet började jag gråta igen och så höll det på. å går kvällen var en riktig prövning för mig. H, K och kusinerna gick hem vid 20.30 och då la jag barnen som somnade snabbt, det tar på krafterna att vara på kalas. Farmor, farfar och jag satt uppe och tog lite vin, tittade på tv och pratade.

Nu ska jag väcka Natalie som somnat i farmors säng, vilket hon aldrig brukar göra. Jag hoppas att hon inte är håller på att bli sjuk då jag har möten varje dag nästa vecka.



Trött och sliten…
17/04/2008, 19:53
Filed under: Barnen, Familj, Hjärtsjukdom | Etiketter: , , , , ,

Har inte ork att blogga så mycket. Har börjat få ont i bröstet av all stress och oro. Barnen och J är dunder förkylda så det blir inte mycket sömn om nätterna.  J är inte så jättepigg vilket gör att jag oroar mig helatiden för honom. Är livrädd att han ska bli så där dålig igen.

Jag har börjat hos en sjukgymnast några gånger per vecka för att stärka musklerna kring knäna. Det har visat sig att jag är överrörlig i alla mina leder i kroppen. Jag har varit iväg på röntgen av knäna men har fortf inte fått svar än.

Den nya ass är helt underbar! Idag när J varit dålig heladagen och bara legat och sovit så hade hon middagen klar när jag kom hem med barnen. Hon tyckte átt hon kunde göra det istället för att bara sitta och inte göra någonting. Hon hade även dukat och gjort en jättegod fruktsallad. jag blev så glad att jag började gråta…

Nu ska jag ta lite grönt te och echinagard för jag börjar känna av i halsen.