Allt kommer inte bli bra, mitt liv kommer inte återgå till det normala. Livet kommer aldrig mer bli sig likt, jag är inte samma människa idag som när Joakim levde. Jag vet inte vem jag är längre, vad jag vill, vad jag ska göra, hur jag vill leva.
Många säger ”det kommer bli bra” eller ”du kommer snart kunna jobba”, men hur kan de veta det? Visst jag kommer inte må så här dåligt restan av mitt liv, men det kommer ALDRIG bli bra igen.
Jag måste hitta mig själv igen, bygga upp en ny vardag utan Joakim, ett nytt liv ensam med våra barn. Jag har inte bara förlorat Joakim, jag har förlorat en bit av mig själv.
Många frågar om mitt jobb, när jag ska tillbaka. Men jag vet inte alls om det kommer gå, kommer jag klara av att jobba där igen? Det är så många minnen kopplat till jobbet och Joakim jobbade i samma byggnad som jag så det blir dubbelt. Efter allt som hänt vet jag inte heller om det är bakom en dator jag ska sitta resten av mitt liv. Känns som jag har en annan mening i livet, något större och mer meningsfullt.
Nu måste jag fundera på detta själv, komma fram till lösningar utan Joakim. Det är svårt.
Ibland känner jag mig stark, tycker jag hanterar det hela ganska bra. Känner mig tillfreds med mig själv och med mitt liv. Men så kommer kvällar som denna då jag känner mig ensam, otrygg, ledsen, svag…
Ibland kan jag tänka att tänk om jag kunde hitta någon, då skulle jag må bättre. Men så är det ju inte och det vet jag inners inne. Jag är den enda som kan göra mig lycklig igen, tyvärr kan jag tycka ibland. Hade varit så lätt om det ”bara” var att hitta någon ny man som gjorde mig lycklig och så gick livet vidare. Men så är det ju inte, det är ju bara att lura sig själv att tro det.
Det finns INGEN som kan fylla Joakims plats i mitt liv. Ingen av er förstår hur det känns. INGEN vet hur jag egentligen mår och känner, vilket jag inte kräver. Jag är väldigt bra på att dölja den riktiga Carolina, tyvärr.
Som ni vet går det väldigt upp och ner med alla känslor. Har haft en jättemysig kväll med barnen,men så fort de somnar och jag blir själv kommer alla tankar och känslor.
Jag vill bara få må bra, få vara lycklig. FAN att livet ska vara så jobbigt ibland.
Ibalnd är det svårt för mig att skriva ner alla tankar och känslor, skulle vara lättare att prata om dem. Har funderat på videodagbok, men jag har ingen kamera och då skulle jag ju inte kunna delamed mig till alla er som bryr er och stöttar mig.
För vem skulle vilja göra en dokumentär om mig och mitt liv?!
Varje gång jag hör denna låten tänker jag på Joakim och känner mig nära honom.
2 A new life 