Igår var det lite kalas för JS som fyllde år. Vi hade köpt god fisk, blommor, present och tårta. Farmor och farfar kom förbi på kvällen och fika med oss, jätte trevligt.
Djuren här hemma växer så det knakar, kattungarna har börjat öppna ögonen och är hur söta som helst. Det är tre tjejer och en kille, ev är två tjejer tingade så det finns fortf två bebisar kvar.
Baccus Bus mår bara bra, han busar och leker mest hela dagarna. Meggie ignorerar honom så gott hon kan och tycker mest han är riktigt jobbig 🙂
Imorgon ska jag in till jobbet och hämta mina personliga saker och lämna in min id-bricka. Varför då kanske ni undrar?! Jo jag har blivit uppsagd tillsammans med några andra arbetskamrater. Känns faktiskt ok då jag ändå tänkt plugga till coach till hösten. Har känt mig tuff och säker på vad jag ska göra i framtiden men så igår kom den där elaka rösten och satte tvivel i huvudet på mig. Just nu känner jag mig låg, deprimerad, ledsen, svag, orolig… Tur jag ska till kuratorn idag.
Ligger i soffan och slötittar på tv, tänker på barnen och någon den ena dagmamman sa om Natalie idag. Är så stolt över barnen och faktiskt mig själv som mamma, små ler för mig själv när ligger i soffan. Då slår det mig, jag är ensam. Jag är ensam med dessa underbara kärleksfulla barn, Joakim, barnens pappa missade nästan 1½år bara för han var så sjuk och nu missar han hela uppväxten. Jag vet till 100% att Joakim aldrig skulle lämna mig/oss utan att kämpa, så han är nog med oss och ser vad vi gör ändå.
Men den känslan jag fick när jag låg i soffan, det var som en knytnäve i magen. Jag undrar om jag någonsin kommer förstå att Joakim är borta. Kanske är det någon slags försvarsmekanism?
Som tur är ska jag till min underbara kurator imorgon, utan henne och bloggen hade jag inte klarat mig som jag gör idag.
God natt
Bilden är tagen när vi bodde på Ronald McDonald hus i Lund undertiden Joakim låg på intensiven. GIssar att detta kort är taget den 11/6-08, nästan 1 månad innan operationen.
Jag är så trött på att känna mig ensam och övergiven på kvällarna. Tror det handlar mycekt om att jag inte är van att vara själv, ensam, det är inte ett liv jag valt. Visst kan jag ringa mina systrar, mamma eller svärföräldrarna men det är ju inte på samma sätt. Alla har fullt upp med sina liv och sin vardag.
Jag vill helt enkelt inte vara själv, jag trivs inte med det, även om jag klarar mig. Jag är otroligt tacksam för allt jag har i mitt liv, jag är tex tacksam för att jag lever och har underbara barn. Men det är ändå en stor omställning.
Fick svara på lite frågor idag som gjorde att jag fick lite att tänka på, alltid bra. Jag säger till när det närmar sig vilken tidning ni ska köpa för att kunna läsa.
Jag fick en bra förklaring ang min dröm idag som jag tänker ta till mig. Tack snälla du för ett givande samtal!
Sitter med ett glas rödvin och kolla på kristallen. Imorgon ska jag har trevlig så det är det jag fokuserar på nu.
Måste bara visa hur Gustav somnade ikväll. Här sover han i pappas säng med lilla Vissla.
att vara ensam. Jag och Joakim valde inte att gå ifrån varandra, vi ville leva tillsammans. Nu sitter jag här ensam, tittar på tv, ensam… Jag vill INTE vara ensam, jag vill ha någon nära som älskar mig, som tycker om mig för den jag är…
Nu svär jag…… Men jag är så jävla frusterad på livet… AHHHHHHHHH
Imorse blev jag väckt av att någon attakerade mina fötter…..Vissla!¨Det är inte så lätt att skriva när man har en kattunge ståendes på tangentbordet. Hon jagar pilen på skärmen… hi hi
G är lite snorig och förkyld idag så vi bestämde att vi ska ta en filmdag i soffan alla tre och bara mysa.
Igår kväll tittade jag och barnen på lite musikdvd, vi dansade och partade loss :). När barnen lagt sig kom det över mig, jag är så jäkla ensam.
Från operationen mars -07 har ju J bara orkat tänka på sig själv och försöka bli frisk. Jag har ju satt mig själv åt sidan och bara gett och gett och gett. Vi har ju senaste året inte haft ett normalt förhållande med ömhet, kramar, kyssar, sex, ja ni vet. DET saknar jag så otroligt mycket nu. Jag saknar någon som tar på mig, som ger mig ömhet och inte minst SEX. Det ju är typ 1½år sedan. Undra om jag räknas som oskuld nu?
Man är ju inte mer än människa!