2 A new life

Hon var så duktig hos tandläkaren idag, lilla Natalie. Vi fick vänta ganska länge och först fick vi träffa en sköterska som ställde frågor och som sedan tittade och räknade tänderna. När hon var klar kom tandläkaren in och så pratade han lite och tittade på tänderna. Allt såg så bra ut och Natalie gapade så stort hon kunde. Tandläkaren frågade henne vem som borstade henens tänder, ”bara mamma” svarade Natalie. ”Ja det brukar vara så” , sa tandläkaren.”Men låt pappa hjälpa till oxå”, sa tandläkaren. Natalie viskade lite försiktigt, ”det kan han inte”. Jag sa ingenting, utan log lite mot tandläkaren bara. Ville inte säga att pappa inte finns, det kunde ju inte tandläkaren veta och jag orkade inte förklara.

När vi kom tillbaka till dagmamman ville inte Gustav att jag skulle åka, han var trött och lite ledsen. Som mamma börjar varningsklockan att ringa då man direkt märker som ens barn börjar bli sjukt. Så jag stannade en stund och kunde åka efter ca 10 min.

På em kom farmor hit och så tog vi sällskap till dagmamman för att hämta barnen. Idag skulle vi ju till badhuset igen, barnen blev överlyckliga när vi kom. Gustav ville direkt att vi skulle åka vattenruschbanan, men jag var inte lika på utan vi bubblade först. Sedan såg vi en liten pojke som åkte helt själv och mamman tog emot på slutet. Efter lite betänketid vågade Gustav oxå, bara jag lovade att ta emot honom. Sen åkte och åkte och åkte han.

Båda barnen är rejält snoriga och hostan kommer så sakta, så vi får se hur pigga de är om någon dag. Blir kanske lagom tills jag ska börja jobba.