2 A new life


Det tog slut
18/11/2008, 18:43
Filed under: Barnen, Bilder, Familj, Sorg, tankar | Etiketter: , , , , , ,

Jag trodde inte att det skulle ta så på krafterna att fixa med gravstenen, men det gjorde det. Har ju inte sovit så mycket de senaste nätterna så det tar väl ut sin rätt nu oxå. Barnen kollar på bolibompa så jag passade på att ta en skön dusch. När barnen lagt sig ska jag ta lite varm glögg och gosa ner mig i soffan med Meggie och katten.
img_4916_
Älskar min dusch…

Nu är nästan alltid fixat, bouppteckning, begravning, försäkringar, det mesta står på mig, och nu gravsten. Det har varit mycket att hålla reda på och det har varit mycket papper. Men nu när allt är så gott som klart känns det sorligt. Allt som skulle fixas höll kvar Joakim hos mig. Nu är det ingenting som behövs fixas för honom, nu är det verkligen bara jag och barnen kvar. Trodde inte jag skulle känna så här men det gör jag. Känns riktigt sorgligt.



Det vänder snabbt
11/11/2008, 19:58
Filed under: Barnen, Familj | Etiketter: , , , , , ,

Efter vi ätit middag händer en sak som gör att jag får en ångestattack. Som tur är har jag med kuratorn gjort upp en plan för hur jag ska göra när detta händer. Nu var inte detta någon stor attack, men nog så jobbig. Jag följde planen och det funkade, skönt. Vill inte gå in på några detaljer ang vad som utlöste men det var en sån liten sak, men det räcker.

Jag satte mig och målade lite medans det var bolibompa, barnen sprang runt och lekte dinosaurier. Natalie ville helst leka mamma, pappa barn, men det ville ju inte storebror. Eftersom lillasyster så gärna vill vara med storebror gick hon med på dinosaurierleken istället. Då när de springer och jag sagt till 100ggr utan resultat, snubbar Gustav och slår huvudet i bokhyllan. Självklart blir han jätteledsen och jag kollar så det inte gått hål, vilket det inte hade. Hämtade en kylklamp och då lugnade han ner sig lite. Då var det dax för Natalie att bli ledsen, fråga mig inte varför men hon gallskrek och gick upp på sitt rum. Ant var det för jag inte kunde prata med henne när jag tröstade Gustav.

Nu ligger iaf båda barnen i sina sängar och inte bara Gustav och Natalie har kissat utan även några av Natalies dockor. De skulle kissa, torkas och spolas efter varje docka.
Totalt slut är jag nu så over and out!



Me, my self and I

Nu är lillasyster här och vi har ätit middag, barnen tycker det är super att hon är här. Nu är det bolibompa och lördagsgodis som gäller.

Läste igår om en man som precis som Joakim behövde ett nytt hjärta. Även denna killen som var i samma ålder som Joakim fick ett konstgjort hjärta inopererat i väntan på ett nytt hjärta. Är så glad att det gick bra för denna killen och håller alla tummar för att han snart får en chans till ett nytt liv.

Är så trött på att vara så här nere och deprimerad, det är verkligen jättejobbigt att må så här dåligt. Jag känner ingen glädje för någonting längre, jag har dåligt tålamod, blir lätt arg, och är såååå trött. Jag måste snart få börja må lite bättre, få lite energi och hitta lite glädje för jag vet inte hur länge jag orkar må så här. Äter ju en stämningshöjande tablett sedan Maj 08 då jag började få panikattacker men jag känne rmig inte så glad.

Alla säger att livet kommer gå vidare och att jag kommer att må bättre med tiden, men jag tror ärligt inte på det. Visst är det säkert så för många men inte för alla och inte för mig. Det var meningen att jag och JOakim skulle leva tillsammans resten av våra liv, det är det ända jag varit säker på under allt som hänt. Det var inte såhär det skulle sluta, det måste vara någon som gjort ett misstag, gud, ödet eller vad det nu är som bestämer, nån har gjort fel.
Säkert kommer en dag då ja klarar av att vara människa igen men jag kommer aldrig kunna gå vidare. Hur ska jag kunna leva utan min trygghet? Min Joakim? Min trygghet i livet har tagits ifrån mig, jag är ensam, min livspartner är borta.

Jag vill inte må så här.



En bra idé!

Ikväll var det ingen dans på rosor att lägga barnen eller iaf inte Natalie. Hon sprang upp 20gånger, först kunde hon inte somna, sen kom hon på att hon inte hade glitter i håret, sen skulle hon sova i mammas säng, när hon inte fick det var det orättvist, sen var det kallt i sängen och sist kunde hon inte bestäma om hon skulle ha dörren öppen eller stängd. Jag som har sån hjärtklappning nu klarar inte att springa som en gasell i trappen, är ju anfådd och hjärtat slår bara jag sitter stilla i soffan.

Jag och barnen kollade på bolibompa och idag var det ett program som heter Philofix, det är en tjej som visar olika pyssel. Idag gjorde hon en jättefin sak, nämligen ett minnesträd. Hon målade en gren som hon hade satt i en fin vas med jord i, sen hängde hon saker som påminde henne om en person som gått bort. Bla hängde hon upp en tepåse, något kort, fina stenar, glaspärlor. Det är ju en jättebra idé! Jag tänker att barnen får göra sitt egna minnesträd där de kan hänga saker som de tycker påminner om pappa. Då får de tänka och känna efter vad de kommer ihåg om pappa, vilka saker han tyckte om, sen får de lära sig att skapa och så har det något fint som de själva gjort för att minnas pappa.
Visst var det en bra idé?!