Filed under: Familj | Etiketter: Allmänt, bio, Hjärtat, prickar, Rayman Raving Rabbids, sjukhus, vattkoppor
Nu har vi spelat Rayman Raving Rabbids tills ögonen gick ikors. J och G köpte det spelet innan bion idag. Av någon anledning vill alltid G att jag ska spela så ska han titta på. Jag tycker ju att han ska spela så han lär sig istället. Men det är inte lätt med tålamod när man ska fylla 5 år. Jag försökte förklara för honom att det är samma för alla oav vad det är, man måste träna och öva innan man lär sig. Jag tykte jag var pedagogisk och gav bra exempel. Men efter en stund tittade G på mig och sa, -Nu förstår faktiskt jag ingenting!
Filmen var jättebra och om jag förstod G så var den otäcka figuren bäst.
Efter bion stannade de och åt lite McD innan det var dax för J att åka tillb till sjukhuset. G förstog inte varför pappa var tvungen att vara på sjukhuset igen, de hade ju varit på bio! J försökte förklara så gott han kunde men det var inte lätt. Jag pratade lite med G när han kom hem, men han ville inte riktigt lyssna.
Nu när G skulle sova såg jag tre små små vätskefyllda prickar på börstet. Det måste ju vara vattkoppor han oxå fått nu. Lilla N får fler prickar för varje dag nu, hon har ganska många i huvudet som kliar.
Imorgon har jag lovat barnen att vi ska baka lite, får sätta mig och leta lite recept.
Idag är pappa och G på bio, de ska se Horton. Det betyder mycket för både pappa och G att komma iväg lite själva. Assistenten följer med och lämnar J på sjukhuset efter bion och lämnar G och vår bil hemma efter det.
Hoppas verkligen att J får komma hem i veckan.
J och jag hade det så mysigt igår, vi pratade länge om livet, kärleken, familjen och vår framtid. Vi älskar varandra mer och mer för varje dag, något jag inte trodde kunde vara möjligt efter 11år.
J berättade att han hade pratat lite med ambulanskillarna när han åkte in i tisdagskväll. De hade sagt att de ofta tänker på oss och att de känner lite extra för vår familj. Många av killarna är i vår ålder och har som vi småbarn.
Något som var extra roligt för mig att höra var att de berömde mig. De sa till J att han skulle vara glad som har en sån klippa till fru. Det tycker att jag alltid är så lugn och sansad, att jag har kontroll oav situationen. De sa tom att J nog har mig att tacka för att han lever idag.
J blev stolt och kunde bara hålla med ambulanskillen.
Känns ju extra roligt att få höra det från någon som inte är inom familjen, då tar man ju åt sig lite extra. Så när det känns jobbigt så ska jag tänka på vad ambulanskillen sa.
Jag är inte så dålig!
2 A new life 