Filed under: Allmänt, Bilder, Familj, Hjärtsjukdom, kärlek, sjukhus, Sorg, tankar | Etiketter: Begravning, En ängel har lämnat jorden, födelsedag, hjärta, hjärtsjuk, intensiven, Lund, Sorg, stötta, THIVA, translplantation, vän
Igår var det en riktigt jobbig dag, känslorna svallade och jag grät mest. Begravningen, minnen, allt kom tillbaka. Som tur var hade jag JS här som stöttade och hjälpte mig.
Vi åkte ut till Joakim med blommor, ljus, honungsrom och ett kort. På väg mot graven fick jag svårt att andas och det var precis samma känslor som på begravningen. JS gick med oss och det var tryggt att ha honom vid min sida då jag inte kände mig stabil. Han gick inte fram till graven utan lät mig och barnen få stunden med Joakim själva.
Gustav skrev själv på kortet till pappa. Min underbara gullunge.
Idag på morgonen fick jag veta att en underbar vän, mamma, medmänniska, dotter gick bort igår på Joakims födelsedag. Hennes hjärta orkade inte jobba mer och mina tankar går till hennes man och deras två små döttrar. Marija är lika ”gammal” som jag, nyss fyllda 30år. Vi träffade Marija på sjukhuset i Lund och hon blev en nära vän direkt. Hon har stöttat och hjälpt både Joakim och mig. Träffade henne i somras då hon hamnade på samma sal som Joakim.
Bilden lånad från Marijas sida på facebook.
Hej underbara vän. Jag är så tacksam att jag fick lära känna dig. Kanske var det Joakim som hämtade dig igår på hans födelsedag. Hälsa honom så mycket från mig uppe i himlen. Jag tror ni har mycket att prata om 🙂 Tack för allt du gett oss.
Du kommer alltid fattas mig!
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, tankar | Etiketter: Begravning, bjuda på lunch, dajmtårta, fika, Vänner
När Yasse och Vera kom fick jag en underbar bukett och ett fint kort. Tusen tack Yasse!
Vi åt lite lunch och smaskade i oss lite dajmtårta. Vera snurrade runt mellan alla rum, man måste hålla koll på läget när man är 1½år. Var riktigt trevligt att träffa både Yasse och Vera, vi har nog inte setts sedan begravningen. Vi passade på att boka en lördag då hela familjen kommer hit och grillar lite.
Filed under: Allmänt, Hjärtsjukdom, sjukhus, tankar | Etiketter: Begravning, dröm, sjukhus, THIVA. Lund
Igår kväll pratade jag med min kära faster som jag inte pratat med på säkert 9år. Det var jätteskönt att prata med henne, hon sa mycket som jag tar till mig och ska försöka tänka på. Vi ska försöka träffas här framöver, skulle verkligen vara jättetrevligt.
Inatt hade jag en jobbig natt, drömde jättekonstigt. Innan drömmen vaknade jag vid 04 och var klar vaken, vilket aldrig brukar hända. Jag gick ner till köket och fick ta stora glas med iskall mjölk. Lyckades somna om och det var då jag började drömma.
Jag drömde att Joakim levde, han var inte död. Jag fattade ingenting, jag såg ju honom på sjukhuset, jag fick se honom innan begravningen. Men han sa att han hade bara ”skojat” och nu var han inte död längre. Han satt hemma i köket.
Först när jag såg honom sprang jag fram till honom, grät och kramade om honom. Men sen blev jag arg och besviken på att han gjort så här… Han sa att det berodde på hans linsvätska, den gjorde att han verkade död men nu hade det släppt.
Jag ringde till THIVA i lund och skulle prata med hans läkare för att fråga om det kunde vara så här. Men jag fick aldrig något svar.
Resten av familjen tyckte inte att det var så konstigt utan godtog historien om linsvätskan. Jag var jätte stressad och hade panik över allt som hänt.
Jag fick hjälp att gräva up urnan och fick se att Joakims glasögon och något halsband låg där i. Jag började tro att det var en förklädd Joakim som kommit tillbaka.
Rätt som det var är jag på sjukhuset i lund med Natalie, för att kolla detta med Joakim. Då ropar någon vuxen att kolla på Natalie! Då hade hon börjat tappa huden i ansiktet och på armarna. Jag fick springa iväg med henne för att inte smitta de andra sjukabarnen.
Satte mig i bilenoch då var det Gustav som satt där istället. Vi körde till en bankomat för jag skulle ta ut pengar. Jag parkerade precis utanför och lät Gustav vara kvar i bilen som var igång. (det skulle jag ju aldrig göra i verkligheten). Heltplötsligt är bilen borta och jag skriker efter Gustav som ropar, här är jag. Jag springer som en galning på gatan och hittar bilen med Gustav oskadd men polisen är där och jag får böter och en utskällning. Då ringer en jobbarkompis (Jobl) och vill snacka, men jag är för stressad så vi lägger på direkt.
Ja sen vaknade jag… Vad ska man tro om denna drömmen? Kan säga att när jag vaknade var jag så tacksam att det inte var på riktigt för det var så verkligt.
Filed under: Familj | Etiketter: Begravning, begravningsbyrå, ekonomi, kärlek, kista, sjukdom, tankar, uppfostran
Idag åkte syster M hem och imorgon kommer storasyster C hit. Hon kommer stanna hos oss tills efter begravningen på måndag.
Jag var på begravningsbyrån idag och skrev på de sista papprena. Vi betstämde att jag ska få se J i kistan en sista gång och lägga ner bla hans glasögon i kistan.
Vet inte alls hur jag kommer att reagera men om jag får se honom igen känns dte inte som att han är död, utan bara ligger på sjukhus.
Jag drömmer nästan varje natt att J lever, men att det är något som gör att vi nte kan vara tillsammans.
Lilla N va så ledsen ikväll och ville att pappa skulle komma och trösta henne. Men hon förstog att det inte går, men så ledsen hon var. Jag försökte prata med barnen och känslor ovh tankar, om begravningen på måndag och lite tror jag att de förstog.
Usch tårarna bara rinner nu när jag tänker på våra barn som inte kommer få växa upp med sin underbara pappa. Jag lovade J att prata ofta om honom med barnen så att de aldrig kommer glömma honom. Varje natt säger vi god natt till pappa och kastar upp en puss till himlen.
J var mitt livs kärlek och jag trodde verkligen att det skulle vara vi två hela livet. Jag kan inte förstå varför vi skulle genomgå denna prövning om det inte var meningen att det skulle gå vägen. Jag har försökt leva och ge våra barn en bättre uppväxt än jag själv hade. Jag och J var helt överrens när det kom till uppfostran, ekonomi, inte gräla inför barnen, ta hand om kärleken till varandra mm. Vi var lyckliga. Trots all prövning vi hade med J’s sjukdom så växte vår kärlek för varandra.
Nu är allt förstört… Min bild av hur jag skulle leva mitt liv och vilket liv jag ville ge mina barn är förstört, jobbigast är att jag kan inte göra någonting för att ändra det.
Ibland undrar jag om det är mitt fel, att J dog för att jag skulle straffas. låter knäppt jag vet, men man kan inte låta bli att undra varför….
Varje morgon när jag vaknar har jag så sablars ont i huvudet, det blir värre för varje dag. Imorse hade jag så ont bakom ögonen och bak i nacken att jag blev kallsvettig och mådde illa. Om jag lägger mig dunkar och pulserar det i hela huvudet så jag måste sitta rak. Efter en stund la jag mig i källaren där det är svalt och kunde somna efter en bra stund. Systser som varit här i helgen och skulle åka hem igen idag stannar kvar hos mig eftersom jag inte mår så bra.
Jag märker på barnen att de blir oroliga när de ser att jag inte mår bra…
Om en vecka är det begravning… Känns jättejobbigt och jag bävar för denna dag. Jag kan fortfarande inte förstå att J är borta. Jag saknar honom så mycket, vi har levt tillsammans i 11 år.
Detta kort är taget ca 1 vecka inna operationen.
Filed under: Familj | Etiketter: Begravning, dödsannons, deprimerad, energi, gå vidare
Idag var dödsannonsen i tidningen. Jag har inte kunnat sova på två nätter bara för att annonsen skulle vara med idag. jag känner mig deprimerad, svårt att behålla mat, rasar i vikt, ångest, kan inte koncentrera mig och känner verkligen ingen glädje för någonting. All min energi går åt till att ta hand om barnen och försöka ge dem en normal vardag i all sorg.
Jag kan inte förstå hur jag ska kunna gå vidare. Varje gång jag ser på bilder kommer jag ihåg att han är död, han finns inte mer och kommer aldrig tillbaka igen. Hur ska jag kunna leva utan honom??? Jag vill inte leva utan honom….
Begravningen kommer bli den 11/8 kl 14.00, det är 3dagar innan min födelsedag….
2 A new life 