2 A new life


Resumé

Tänk att jag fortfarande får underbara mail från er som undrar när jag ska börja blogga igen. *TACK* Kan berätta att jag jobbar på en hemsida och en ny blogg som kommer att handla om attraktionslagen, ni kommer kunna boka mig för olika föreläsningnar, positivt tänkande mm mm.

Här hemma är det renovering, rensning och kartonger mest överallt 🙂 Resan till Cypern var riktigt givande för oss alla, barnen lärdes sig simma bla. Vi hade underbart väder, bamseklubben var bra och även om jag saknade JS något olidligt så hade vi en riktigt bra semester.
Barnen har fyllt år, jag planerar min 30års fest i augusti, kattungarna växer och frodas, Baccus är fortf en underbar valp med mycket bus.

Det börjar närma sig ett årsdagen, men just nu känns det ok. Det känns som jag kommit långt med min bearbetning och även om Joakim alltid kommer finnas i våra tankar njuter jag av livet jag lever nu. Barnen mår bra och tyr sig mycket mer till JS nu.  Livet leker och nu blickar hela familjen framåt. Jag lever i balans och känner mig lycklig!



Relalalaxa

Skulle nog behöva göra som Just D sjunger;
relalalaxa tryck på paus å softa
det gör man ju för sällan alldeles för ofta
skäl om för bråttom finns det för gott om
så låt mej nu istället rabbelibabbla nåt om
motiv för att relalaxera
a det känns bra b höver vi flera
så sjunk ihop å tona ner å låt en just d loop bedöva er….

Inatt blev det inte så mycket sömn, jag som redan ligger på minus i energi. Först kom Gustav in till mig och ville ligga i min säng, försökte få honom att lägga sig i sin säng igen men trött som jag var orkade jag inte argumentera någon längre stund. Efter någon timma kom Natta in och hon var både arg och ledsen, ville ingenting förutom att pappa skulle komma. Fanns inte så mycket jag kunde göra mer än att sitta vaken hos henne och låta henne gråta klart.  När Natta hade somnat hörde jag ett sorgligt jamande, Vissla… Så det var bara att gå ner och släppa in henne. Sen bökade och stökade hon i sängen länge länge, trodde nästan hon skulle få kattungarna i min säng. men efter någon timma la hon sig tillrätta på mig och somnade lugnt.
Känner lite skuld i att det är oro hos barnen, jag vet ju att det beror på att jag träffar JS. Men jag gör mig ingen tjänst av att ha dåligt samvete, jag måste få leva och vara lycklig. Vet att det är en period just nu som är lite orolig, men det kommer bli bra för oss alla.
Läser lite mellan raderna när Gustav pratar och jag förstår att han är rädd att pappa ska bli besviken om han visar att han tycker om JS för mycket. Att pappa ska bli arg och ledsen för att JS är hos oss när han inte kan vara det. Så vi pratade lite om det imorse, jag sa att pappa absolut inte är arg på Gustav för att han mår bra eller tycker om JS. Jag tror och hoppas att han tog till sig det jag sa. Det är ju en omställning för oss alla, inte minst JS.

Tack för alla gulliga och snälla kommentarer, ni betyder så mycket!
Nu ska jag ta med mig Meggie till Plingela och Bamse, vi ska relalalaxa i solen.

p5250042



What a Wonderful World

Den lilla prinsessan hade en jobbig natt, hon kom in till mig och JS vid 03 tiden. Hon var jätterädd och trodde att stora lastbilar skulle ta henne. Jag försökte lugna henne och efter en stund så somnade hon tryggt mellan mig och JS. Min älskade lilla prinsessa. Hon var fortfarande rädd i morse och ville inte riktigt tro på mig när jag försökte försäkra henne om att det inte fanns några farliga lastbilar. Vi ringde tom. till JS och han sa som jag satt lastbilar är inte farliga och verkligen inte ute efter henne.

Jag hade tid hos min underbara kurator kl 11 idag och det är som alltid väldigt skönt att få prata om allt och inget med henne. Efter kuratorn mötte jag upp JS och vi (läs han) åt lunch och det var verkligen mysigt att få träffas mitt på dagen. Varje gång jag träffar honom blir jag riktigt glad och lycklig i hela kroppen.

Lilla prinsessan var trött ikväll, hon satte sig i mitt knä vid datorn och så ville hon att jag skulel sjunga för henne. Så jag satte på lite Rod Stewart, sjung, vaggade och myste med prinsessan som somnade tryggt i min famn.
191644



Så olika vi kan se på händelser i vardagen.

Redan kl 18.15 ville Natalie gå och lägga sig, hon var trött och såg ynklig ut. Hon ville lägga sig i min säng coh ville att jag skulle ligga bredvid så vi fick gosa. Tog tempen bara för att se om det var något på G men det var normalt. Gustav tittade på tv i rummet bredvid så jag sa till honom att han fick vara lite tyst så Natalie kunde somna. Vi låg en bra stund och Gustav tittade in med jämna mellanrum. När klockan närmade sig 18.50 hade Natalie fortfarande inet somnat och jag sa till både henne och Gustav att nu var det snart dax att sova för båda.
Ni som har barn vet hur trött man blir av att ligga bredvid dem när de ska sova, jag kände hur mina ögonlock blev riktigt tunga och vips hade jag somnat. Vaknade med ett ryck 19.45 och då har lilla prinsessan smygit ut ur mitt rum, skjutit till min dörr och satt sig med Gustav och kollat på film.
De är inte dumma, nu fick de vara uppe 1h längre än vanligt. Nu tror jag ju dock inte att detta var planen från början, men sluga är de.

img_2591
Gustav och Natta 2006. Äkta SYSKONKÄRLEK

Pratade med mamma ikväll för min lillasyster har blivit sjuk och var inne på sjukhuset. Berättade för henne om vad som hänt och hon började genast tänka på alla faror. ”Men tänk om de hade hittat på något” Tänk om det hade hänt” ” Tänk om… tänk om tänk om” ”Oj du måste varit riktigt trött om du somnade då”.
Jag gissar att man glömmer hur trött man blir av att vara ensam med två barn + att ligga i ett mörkt rum i 1h utan att  somna när man inte har småbarn. Inget ont om min mamma men vi är så olika och har olika tänk. Nu hände ju ingenting, barnen satt och kollade på film i rummet bredvid. Varför fukusera på det som KUNDE ha hänt istället för att tänka på hur BRA det gick?!  Varför v’lja att tänka på det NEGATIVA som KUNDE ha hänt istället för att skratta åt det och vara TACKSAM för att se satt bredvid varandra och tittade på film/dvd.
Hoppas du inte tar illa vid dig mamma, jag vill bara få upp ögonen på hur olika vi kan välja att se på livet. Hur vi kan välja att se på de händerlser, de utmaningar vi möter varje dag. Hur vi kan välja att se på livet med positiva ögon eller med oro och rädsla.

Over and out!



En fundering och en påminnelse till mig själv.

Sitter och funderar på livet, mitt liv. Det är så lätt att bli sur och bitter på livet, för att det inte blir som man tänkt. Ofta sitter man och tänker på det man inte har, inte kan göra, inte kan köpa, allt som är fel. Man tror att om jag bara får det där, eller kan göra det där, om jag kan köpa den saken, Då kommer jag bli lycklig. Men så är det ju inte, man blir inte riktigt lycklig bara för att man köper någon sak eller renoverar. Man måste vara lycklig och tillfreds med sig själv INNAN, annars blir man bara besviken när man köpt den där saken man trodde skulle göra allt bra, och man märker att det är precis som innan.

love1

När Joakim var sjuk tänkte jag, ”allt har en mening, vi går igenom detta helvete för att vi ska bevisa att vi är värda att få en ny chans”. Jag trodde att det var en prövning för oss, både som människor, par och föräldrar. Det var det ju oxå, men jag trodde aldrig vi skulle gå igenom detta utan att få en belöning, ett lyckligt slut. Nu tror jag inte längre att allt som sker har en mening, det fanns ingen mening med att Joakim skulle gå bort. Men det är ok, det är ok att inte allt har en mening.

Jag tycker livet är orättvist många gånger, iblánd ser jag bara svart, vill inte, orkar inte. Men så tar jag mig en ordentlig funderare och går igenom mitt liv. Jag ska inte klaga, jag lever ett gott liv, jag har uppnått många mål i mitt 29åriga liv. Livet är verkligen fullt av möjligheter och jag vet att jag klarar av allt jag vill, bara jag sätter upp små del mål och har en plan för hur jag ska nå mitt ”huvudmål”.

Här är några av de sakerna jag är tacksam för och några mål jag uppnått.

  • När jag bodde hemma drömde jag om att träffa en kille som var lite lik Tom Cruise, han skulle gärna ha MC, tyckta om att resa mm. Se, jag träffade Joakim.
  • När jag var liten drömde jag om att ha många djur, hundar och katter. Jag har innerst inne trott på mig själv och vetat att det så kommer bli, även om människor i min närhet tyckt det varit dumt. Så blev det oxå. Jag och Joakim köpte ett hus på landet 00 där jag startade min uppfödning av Golden, hade en gårdbutik, hundpensionat och lite klipp och trim av hundar.
  • När jag var liten ville jag ha två barn, först en pojke och sedan en flicka.
  • Jag blev första tjejen i familjen att få tummen ur och ta körkort.
  • Jag har ett bra jobb med hyffsad lön, jag kan köpa det jag vill och bor i ett bra hus.
  • Jag har två underbara svärföräldrar.
  • Jag har fått träffa kärleken i mitt liv och levt tillsammans med honom i 11år. Fått uppleva saker jag aldrig trodde, fått upp ögonen för hur bra livet kan vara.
  • Jag tar ingenting för givet. Jag är tacksam för våra barn och varje dag jag får tillsammans med dem.
  • Jag tror på mig själv och det jag kan uppnå!

När man tänker efter har man ju hur mycket som helst att vara tacksam och glad för, eller hur?
När Joakim och jag gick igenom den svåra prövningen väcktes en känsla och en röst som sa, ”du ska hjälpa andra, du är bra på att lyssna, prata, handlingskraftig, du ger inte upp”. Denna känslan växte efter den hemska dagen den 17/7. Jag vill få upp ögonen på människor, politiker, läkare, medmänniskor, vänner, grannar… Jag vill förklara för människor hur viktigt det är att ta ställning till donation, att det faktiskt räddar liv om du ger blod. Jag vill förändra, göra skillnad, jag vill känna den dagen jag dör att jag jag levde mitt liv till fullo.

Jag vet att jag har mycket att ge, jag är tacksam att jag får leva, få känna, sakna, skratta, gråta, krama, pussa, vara lycklig, arg, besviken.
Livet är till för att levas och jag tänker leva!
phpapdby1

Låter nästan som en predikan detta, men jag är inte religös och det är inte menat som något annat än tankar och en påminnelse till mig själv. Blir någon som läser detta berörd och börjar tänka på sitt egna liv är det en bonus.



Det käraste jag har.
17/11/2008, 20:42
Filed under: Barnen, Bilder, Familj, tankar | Etiketter: , , ,

När jag la barnen ikväll fick de som vanligt välja vilken cd de ville lyssna på, Gustav tog Mamma Mu och Natalie Tummen. Efter ca 40 min hör jag att en dörr öppnas där uppe och en röst som svagt ropar, ”mamma”.
Jag går upp och i trappen står Natalie, ”tummen är slut” berättar hon för mig så jag sätter på en annan skiva åt henne. Hon hoppar upp i sängen igen och jag ger hennen en puss och säger god natt. Precis innan jag ska stänga hennes dörr sätter hon sig upp i sängen och säger, ”mamma, jag älskar dig”, sen lägger hon sig och somnar.
img_3256_p



”Har du tagit min docka?”
08/11/2008, 10:36
Filed under: Barnen, Bilder, Familj, tankar | Etiketter: , , , ,

Natalies favorit docka är borta, hon springer runt i helahuset och letar. Hon är arg som ett bi, någon måste ha tagit dockan! ”Det är min pappa som tagit dockan till himlen. Åhhhh nu har jag ingen docka” Så tittar hon argt upp mot taket och ger pappa en arg blick. Det är lätt att skylla på någon som inte kan försvara sig. 🙂 Gullunge.

img_5426_