2 A new life


Livet, döden och kärlek. Vem har sagt det ska vara enkelt!?

Livet är ingen dans på rosor brukar det ju heta, och det kan jag verkligen skriva under. Men jag kämpar på och jag måste faktiskt säga att jag tycker att jag lyckas ganska bra.
Något jag tycker är svårt är att jag så gärna vill att JS ska trivas med barnen (och självklart mig) och att barnen ska visa sig från sin bästa sida och såklart tycka bra om JS.  Jag vet hur det är att vara skilsmässobarn och hamna mittemellan, att känna sig lämnad och utanför. För mig är det viktigt att hela familjen mår bra. Pratade med JS om mina tankar och känslor ang detta, att jag ibland vänder ut och in på mig själv för jag så gärna vill att allt ska fungera perfekt. Då tittar han på mig med sina underbara snälla blåa ögon och lugnar mig som bara han kan. Att man kan prata om allt är verkligen A och O i ett förhållande och det känner jag verkligen att jag och JS kan.

love1

Igår när jag la Gustav var han så gosig, så vi kramades lääääääänge. Vi började prata lite, Gustav håller väldigt mycket inom sig. Vi pratade om JS och om pappa. Gustav undrade om jag älskade JS mer än jag älskade pappa, jag sa att jag inte kunde svara på det för det är olika kärlekar. Men han nöjde sig inte riktigt med det svaret utan ville veta vem jag älskade mest, så jag sa att jag älskade båda lika mycket.
Han sa att han tyckte synd om pappa som inte fick vara med oss och att han önskade att pappa levde så att jag kunde leva med honom. Sa att det skulle ju jag oxå vilja men nu går ju inte det och  jag tror att pappa är glad att jag träffat JS som gör mig så glad. Tror pappa är glad att JS är här så han kan lära dig saker som inte pappa kan nu.
Gustav såg lite fundersam och ledsen ut, men trodde oxå att pappa tyckte om JS och att han ville att han skulle bli en del av vår familj. ”Men om JS ska vara vår familj då måste han ju bli pappa.” Jag förklarade att pappa Joakim alltid är pappa Joakim och att JS är JS, och det nöjde sig Gustav med.
Jag försökte förklara hur mycket JS betyder för mig, hur mycket jag saknar honom när han inte är här osv. Drog en paralell med Gustavs favorit dataspel och då förstog han 🙂

img_2166
Men det är inte lätt att förklara för en 6åring att livet går vidare. Men det kändes som ett riktigt bra samtal vi hade igår jag och Gustav. När vi sagt godnatt började tårarna att rinna… inte för att det var ett jobbigt samtal utan för att jag tycker det är så orättvist att Gustav ska behöva brottas med dessa tankar och känslor.
Pratade med Plingela och grät lite, ringde JS och pratade med honom. Somnade som en stock med Meggie i sängen och imorse tog barnen och jag en riktigt lååååång sovmorgon. Gustav och jag låg och kramades i minst 30min, utan att säga något låg han bara i min famn och mös.  Älskade underbara unge.

img_5578

img_7181_



Möten i livet…
23/04/2009, 8:20
Filed under: Allmänt, Familj, Hjärtsjukdom, sjukhus, Sorg, tankar | Etiketter: , , ,

Fick denna fina kommentar från Ida som jag vill dela med mig av. Tack Ida för att du skrev till mig, jag hoppas att allt gick bra för din mamma.

Hej. jag skulle bara vilja berätta för dig när jag mötte din familj. Du har ingen aning om vem jag är men din familj gjorde ett stort intryck på mig. Jag mötte er denna dag. Uppe på THIVA avd när ni hade ert kalas. Min mamma var inlagd o hade fått ett nytt hjärta på midsommarafton. Jag såg er familj och dina barn och den glädje som lyste av att deras pappa var med på kalaset =) Jag såg även oron men jag stärktes av att se era känslor. Min mamma låg nersövd i 10 dagar och vi visste inte vad som skulle hända. Men på något sätt gav ni mig styrka. Tack för det. Jag har suttit och läst igenom dina inlägg från juni och gråtit och gråtit. Jag är så oerhört ledsen för vad som hände din familj. Många kramar Ida

img_5511
Joakim hjälper Natalie öppna ett paket. Vi firade Gustav som fyllde 5 och Natalie som fyllde 3år.

img_5509
Allt går om man bara vill. Man kan tom. ha ett underbart barnkalas på THIVA.

img_5505



Minnen
21/04/2009, 8:40
Filed under: Allmänt, Barnen, Familj, kärlek, Sorg, tankar

För en stund sedan satt jag som vanligt vid datorn med min kopp kaffe, Natta kom in och ville mysa lite. Då spelades Curly Sue på radion och Natta tittade på mig, fick tårar i ögonen och sa ”pappa”. Så hon satte sig i mitt knä, vi skruvade upp musiken, sjung med och så kollade vi på bilder på henne och pappa.

img_0918



Det man inte har…
20/04/2009, 21:07
Filed under: Allmänt, kärlek, Sorg, tankar

saknar man inte? Jag har ju varit själv ett bra tag nu, tagit hand om mig själv, barn och hus…. När man inte har någon att dela vardagen med så är man inställd på att orka och göra allt ensam. Jag är van att sitta själv i soffan, att ta hand om huset, maten osv. Men efter att jag träffat JS och jag fått känna närhet igen så känner jag mig så satans ensam nu när jag sitter själv.
Jag och JS var tillsammans hela helgen och det kändes så naturligt och bra, så nu när det är vardag och jag är själv igen så känns det så fel. Vet att man inte ska stressa, det ska mogna och få ta tid innan man tar något stort beslut… bla bla bla… Jag har super dåligt tålamod.. Men vem bestämmer när det är rätt tid? Vem säger när man väntat länge nog?
Jag och JS har pratat många, många många timmar i telefon med varandra, många mail har det oxå blivit så det känns som vi känner varandra bättre än kanske många andra. Om något känns så rätt, varför ska man då vara ifrån varandra?
Man brukar ju säga att allt har sin tid osv, men jag är trött på att vara ifrån den jag bryr mig om. Jag gav så mycket av mig själv och min kärlek till Joakim, längtade och saknade honom när han låg på sjukhus att jag nu verkligen mår dåligt av att vara ifrån JS.

Kanske är jag helt knäpp… vet inte direkt vad jag ville med detta inlägg, behövde få skriva av mig, för mig själv…



Igår var igår, idag är en ny dag…

Gårdagen började riktigt bra, jag var på strålande humör. Tränade lite Pilates och tog mig sedan till frissan för klippning och lite nya slingor. Vi ”färgade” håret ljust och jag blev verkligen super nöjd, är inte fjortis blond utan lite mer mogen blond.

Snälla Plingela hämntade mina barn hos dagmamman så jag lovade att handla lite åt henne och middagen vi skulel bli bjudna på. När jag kommer hem till Plingela berättar hon att hon och dottern blivit lite osams och att alla barnen sprungit iväg. Storebror Mackan och hans kompis var ute med cyklen och letade efter dem. Jag tog med mig Meggie och gick runt och letade. Var mest nervös att I och G glömt att Natalie var med och sprungit ifrån henne och att hon nu vandrade omkring själv. Mormor, morfar, farmor och farfar bor precis i närheten så där kollade vi först. När ingen hittade barnen och de varit borta en bra stund började jag få panik… Ringde till min favorit som lugnade mig så gott han kunde per telefon. Ringde Plingela och hon berättade att killarna hittat barnen ute vid VATTNET, vid färjeläget!!! Jäkla ungar säger jag bara….
Nu var det ju tur att det gick bra men jag kan lova att jag pratade allvar med dem när de kom tillbaka.

img_4083

På kvällen kom tröttheten och huvudvärken som alltid när man varit nervös och spänd. Barnen och speciellt Natalie gjorde allt för att reta  upp mig, hon satte sig på tvären precis hela tiden. Tillslut blev det för mycket, jag bara grät och grät och grät. Gustav blev självklart jätte orolig och började gråta han med. Det var bara kaos och jag kände mig så satans ensam… Men efetrsom barnen blev oroliga så fick jag rycka upp mig, trösta dem och försöka lägga dem igen. Natalie skulle absolut ligga i min säng men jag gav mig inte och efter mycket skrik från henne så somnade hon i sin säng…
När barnen somnat var det bara för mig att fixa tvätten, disken och ut med Meggie.

Men idag är det en ny dag, jag ska vara barnvakt åt gulliga Jack. Ska verkligen bli super roligt.



Soffan + Carro= Sant

Igår gick telefonen i ett, tillslut hade jag inte mycket röst kvar 🙂 La mig i soffan och kollade på Law and Order, och innan jag visste ordet av hade jag somnat. Vaknade vid kl 05 av att Natta ropade på mig i trappen, hon ville sova i min säng. Så yrvaken fumlade jag upp från soffan, upp för trappen, av med kläder och så i säng.
Somnade direkt och drömmde sedan mycket om rättvisa, rätt och fel, tjuvar, barnen, mina hundar…

img_6525_1

Gårdagen tog verkligen på mina krafter. Har inte varit på sjukhuset sedan maj 08, av olika anledningar som ni vet. Men går var jag ju tvungen och det kändes faktiskt helt ok. Letade upp parkering och gick in via huvudingången då jag inte visste var ögon låg. Visade sig att ögonjouren låg i HUS 48, samma som hjärtintensiven och hjärtavd. Jag fick gå samma väg som jag gått tusentalsgånger förut. Tankarna började snurra, allt kom tillbaka, alla minnen… Började känna mig kallsvettig, tänkte ”bara jag inte träffar någon jag känner igen, ingen läkare från hjärtint” Jag fick gå in i samma ingång och vänta på samma hissar och åka en våning över hjärtavd…. Så många tankar jag hann tänka. Men jag klarade av det!!! Ja gjorde det!
Så att jag hade huvudvärk och var jätte trött igår var nog inte så konstigt.



Livet går vidare
01/04/2009, 8:04
Filed under: Allmänt, Bilder, Familj, kärlek, Sorg, tankar | Etiketter: , , , , ,

En ny dag, livet går vidare oavsett om vi vill eller inte. Det är konstigt hur livet rullar på, vardagen. Jag kommer ihåg den första tiden efter att Joakim gått bort,  jag tyckte det var så konstigt att andra människor kunde leva på som vanligt när min vardag inte fanns längre.  Sabina och hennes familj finns i mina tankar helatiden…

Det är soligt och fint väder ute, våren är kanske kommer för att stanna. Barnen ska iväg till dagmamman nu och jag ska kurera min hals som känns allt annat än bra. Jag är frusterad över att jag varken kunnat tränat eller solat på flera dagar nu. Men allt har sin tid.

love



Kampen är över för vår underbara krigarprinsessa

img_0438_
Det är sorg och bara tomt i min kropp. Ytterliggare en underbar ung människa, mamma, dotter, flickvän, syster har förlorat kampen mot sin sjukdom. Jag sitter och försöker skriva men jag är bara tom…jag blir påminnd om min hemska dag, alla känslor och tankar. Jag tänker på Sabinas barn, hennes familj som har en svår tid framför sig.

Jag har aldrig träffat Sabina personligen men vi har mailat och följt varandras bloggar en längre tid. Sabina var en riktig kämpe och hon kommer alltid ha en plats i mitt hjärta. Både Sabina och min Joakim var riktiga kämpar som visade att livet  ibland är kort och att det gäller att ta vara på oss själva och vår familj. Att bry sig om en medmänniska, att hjälpa någon annan, ringa en vän som har det jobbigt…det betyder mycket.

”Sabina du underbara krigarprinsessa, TACK för allt du gett mig via mail och blogginlägg. Jag tror och hoppas att du träffar Joakim uppe i himlen, tror ni har mycket att prata om. Hälsa honom så mycket från mig. Din stjärna kommer lysa klart på himlen.”



Till er alla…
26/03/2009, 9:43
Filed under: kärlek, Sorg, tankar, video | Etiketter:



Denna dagen, ett liv
17/03/2009, 22:02
Filed under: Bilder, Familj, Sorg, tankar

Ja så var då denna dagen snart slut, tack för det. Jag har inte varit i mitt esse som ni kanske förstår, trött och sliten. Har sedan i helgen haft en olustkänsla i kroppen och ikväll fick jag den bekräftad. Hade ett samtal med en person som jag trivs med. Men som ni vet är inte livet lätt, känslor, tankar osv

img_77641

Lillsnuttan Natalie ligger nu i min säng med hög feber, hosta och är verkligen super förkyld. Så någon kurator imorgon blir det inte.

MEN något som är positivt är att jag idag hittade en utbildning som jag verkligen vill gå. Nämligen denna: http://www.i-coach.nu/index.php?page=utbildningar
När jag hittade den föll många bitar på plats, jag vet vad och hur jag ska leva mitt liv.  Många planer och tankar föll på rätt plats och jag vet att allt kommer lösa sig för mig och barnen. Sen kanske det blir så att jag kommer leva som singel resten av livet, men det gör inget! 😉

Sen måste jag bara skriva om min underbara vän Plingela som finns vid min sida i alla väder. Jag vet att jag alltid kan lita på henne och hon finns för mig på samma sätt som jag finns vid hennes sida. 
Efter det mindre roliga samtalet ikväll kan man lugnt säga att min energi och glädje sjönk ganska så bra. Glädjen över kursen och min framtid kändes inte lika toppen längre. Men Plingela sporrar och peppar mig som ingen annan kan.
TACK för att du är min Plingela!