Filed under: Allmänt, Hjärtsjukdom, sjukhus, tankar | Etiketter: Begravning, dröm, sjukhus, THIVA. Lund
Igår kväll pratade jag med min kära faster som jag inte pratat med på säkert 9år. Det var jätteskönt att prata med henne, hon sa mycket som jag tar till mig och ska försöka tänka på. Vi ska försöka träffas här framöver, skulle verkligen vara jättetrevligt.
Inatt hade jag en jobbig natt, drömde jättekonstigt. Innan drömmen vaknade jag vid 04 och var klar vaken, vilket aldrig brukar hända. Jag gick ner till köket och fick ta stora glas med iskall mjölk. Lyckades somna om och det var då jag började drömma.
Jag drömde att Joakim levde, han var inte död. Jag fattade ingenting, jag såg ju honom på sjukhuset, jag fick se honom innan begravningen. Men han sa att han hade bara ”skojat” och nu var han inte död längre. Han satt hemma i köket.
Först när jag såg honom sprang jag fram till honom, grät och kramade om honom. Men sen blev jag arg och besviken på att han gjort så här… Han sa att det berodde på hans linsvätska, den gjorde att han verkade död men nu hade det släppt.
Jag ringde till THIVA i lund och skulle prata med hans läkare för att fråga om det kunde vara så här. Men jag fick aldrig något svar.
Resten av familjen tyckte inte att det var så konstigt utan godtog historien om linsvätskan. Jag var jätte stressad och hade panik över allt som hänt.
Jag fick hjälp att gräva up urnan och fick se att Joakims glasögon och något halsband låg där i. Jag började tro att det var en förklädd Joakim som kommit tillbaka.
Rätt som det var är jag på sjukhuset i lund med Natalie, för att kolla detta med Joakim. Då ropar någon vuxen att kolla på Natalie! Då hade hon börjat tappa huden i ansiktet och på armarna. Jag fick springa iväg med henne för att inte smitta de andra sjukabarnen.
Satte mig i bilenoch då var det Gustav som satt där istället. Vi körde till en bankomat för jag skulle ta ut pengar. Jag parkerade precis utanför och lät Gustav vara kvar i bilen som var igång. (det skulle jag ju aldrig göra i verkligheten). Heltplötsligt är bilen borta och jag skriker efter Gustav som ropar, här är jag. Jag springer som en galning på gatan och hittar bilen med Gustav oskadd men polisen är där och jag får böter och en utskällning. Då ringer en jobbarkompis (Jobl) och vill snacka, men jag är för stressad så vi lägger på direkt.
Ja sen vaknade jag… Vad ska man tro om denna drömmen? Kan säga att när jag vaknade var jag så tacksam att det inte var på riktigt för det var så verkligt.
Filed under: Allmänt, Familj, Hjärtsjukdom, Sorg, tankar | Etiketter: bal på slottet, jag älskar dig, middag, restaurang, romatiskt, vardag
Jag sitter och läser J’s blogg och kommér till detta inlägget skrivet 2008-mar-08. Jag kommer så väl ihåg denna kvällen och jag skulle göra vad som helst för att få resa bakåt i tiden till just den kvällen. Vi hade det så underbart trevligt och som J skriver så var det en kväll vi sent skulle glömma.
Aldrig kunde vi tro att det skulle sluta så här, vi var ju menade för varandra. Men livet gör som det vill och det är bara att hänga på i svängarna, leva livet till fullo och ta vara på tiden man har med de man älskar.
Jag vill dela med mig av inlägget J skrev och jag hoppas att ni efter att ni läst klart går och ger er partner, era barn, föräldrar eller syskon en stor kram och ett vänligt ord. Ta vara på eran tid tillsammans!
Vad är en bal på slottet?!
Jo, alldeles, alldeles UNDERBAR ! Ja så var det faktiskt ikväll. Frugan och jag hade barnfritt ikväll, så vi hade en snabb överläggning och efter lite koll på menyer så beslutade att vi skulle gå ut å äta. Vi sitta vid ett lite avskilt bord, det var som en liten grotta nästan för det fanns ingen belysning därinne förutom ett tiotal värmeljus. Det blev riktigt romantiskt därinne med sköna fåtöljer och man slapp höra övriga gästers babbel.
Maten vi åt var helt superb, vi tog båda varsin stenkolsgrillad oxfilé med rostade grönsaker samt Idaho potatis. Man fick välja tillbehör till köttet själv så jag beställde whiskeysås och frugan tog kantarellsås. Båda var jättegoda och köttet så mört att det nästan smälte i munnen. Därefter beställde vi in Cappucino och efterrätt. Desserterna var oxå fantastiska, så otroligt snyggt presenterade på stora vita tallrikar. Såserna i desserten låg som en spegel med ett fantastiskt symetriskt vitt mönster i såsen. Varmrätterna var oxå riktigt stilfullt upplagda, ja man äter ju med ögonen eller hur är det dom säger ? Resten av kvällen flöt sedan på och vi hade riktigt mysigt efter hemkomsten. Så mycket som vi pratat och skrattat tillsammans har vi nog inte gjort på flera år. Det som var så skönt var oxå att man fick komma hemifrån en stund och tänka på annat och prata om saker som inte kretsar om min sjukdom, assistans, försäkringskassan, sjukhus, läkare eller andra tråkigheter … Ett välbehövligt “break” från slentrianen därhemma. Jag går ju och driver därhemma sjukskriven som man är och frugan hon jobbar. När hon väl kommer hem med barnen så är det ju fullt drag på barnen och det ska lagas mat, diska, och alla andra hushållssysslor som ska hinnas med. Sen är det läggdags för barnen och då är herr och fru gurka 🙂 så trötta att vi intar ryggläge i TV-soffan tills John Blund kommer. Nä usch fy vad det är tråkigt med vardag. … Därför ska jag sent glömma denna kväll, det var en riktig vitamininjektion för vårt förhållande !
Jag älskar dig, Darling !!!
till torsdag. Vi hade möte med kirurgen kl 14.00 idag och han sa att de fått lite nya uppgifter efter den CT-röntgen J gjorde i förra veckan. Detta innebär att de inte kan operera på det sätt som de planerat från början utan måste tänka om. Därför kommer nu op bli på torsad denna veckan. Luften gick ur oss helt för man har laddat så inför imorgon… nu är det bara att ladda om igen.
Idag kom min mamma och det är skönt att så många är samlade här. Vi hade idag köpt olika ostar, kex och frukt till all personal på THIVA. Hoppas att det smakade.
Nu ska jag lägga mig, är helt slut eftetr dagens möte…
J har idag legat en vecka på intensiven och hålls nu vid liv med mediciner och intensiv övervakning. Han har de senaste dagarna vaknat till lite och har kunnat prata lite men hjärnan har tagit stryk och J är mycket svag så det är svårt att höra och förstå vad han säger.
Vi turas om att vaka vid hans sida och sova på sjukhuset. Infektionen är på väg att försvinna men J behöver många mediciner för att inte kroppen ska ge upp.
Det senaste läkarna sa var att det antagligen kommer bli en tur till Lund på måndag och där kommer han ligga och vänta på ett nytt hjärta för det är det ända som kan rädda honom nu. Han kommer då hamna i den ”första gruppen”, dvs akut transplantation. Så det kommer ant ske om några veckor….
Känns som att man går i ett vakum, allt är så overkligt, vi lever i vår egan värld. Mina systrar och min mamma har varit hos mig hela veckan och hjälpt mig med hus och barn. Mamma åker hem imorgon och jag ska försöka jobba lite å måndag.
Nu ska jag åka in till sjukhuset igen och sitta där till ikväll….
Filed under: Hjärtsjukdom
Nu är J hemma igen och är nästan sig själv. Man märker att tankeverkasmheten inte riktigt är på helt och saker tar lite längre tid. Läkaren ahde frågat J om han ville stanna ett dygn lr åka hem. Ni kan u gissa vad J ville…
Känner mig inte helt lugn än men vi tar en timma i taget. Tack alla som skrivit kommentarer, det värmer!