2 A new life


I just don’t know what to do…

Helgen har varit bra, vi har ätit god mat, åkt pulka, kramats och pratat. Idag har solen varit framme heladagen och vi har mest varit ute i pulkabacken, både moster och mormor åkte!

Imorgon är det dax för den så kallade arbetsprövningen och jag är så fruktansvärt förvirrad…Jag vet verkligen inte vad jag ska göra, det är svårt att förklara för någon.. Jag har inte ångest för jobbet, träffa arbetskompisar, staden eller likn. Jag har bara en sån stark känsla att jag inte ska tillbaka till jobbet, att det inte är bra för mig. Hela min kropp gör ont när jag tänker på att jag ska dit, sätta mig vid datorn osv. Jag får ett tryck över bröstet, ont i magen (inte vanlig magknip)…hela kroppen säger ifrån. Jag vill gärna lyssna på min kropp men jag vet bara inte vad det är jag ska göra. Jag kan inte vara sjukskriven i 100år, sitta här hemma och blogga…Jag kan inte bara sluta jobbet och tro att altl ska lösa sig. Jag vet att jag måste ta beslut och att jag måste gå en annan väg, jag vet bara inte vilket.
Känner mig verkligen jätteförvirrad och vet varken in eller ut. Ska träffa kuratorn den 17 el 18/2…. Om jag kunde få ett klart tecken, en vägvisare. Jag försöker ha alla sinnen öppna, vara uppmärksam på tecken osv.  Är jag inte mogen att gå tillbaka eller är det bara att skita i alla krämpor, ta sig i kragen och gå iväg?!

blomma


8 kommentarer so far
Lämna en kommentar

Hej du!
Har följt dig lite på avstånd ett tag men inte kommenterat. Du vet hur det kan vara ibland, gissar jag 🙂
Ett litet ord på vägen när det gäller arbetsträning: Det du ska träna på till att börja med är att vara på jobbet. Du ska egentligen inte uträtta något alls, bara vara där. Fika, prata med dina kollegor osv Eller som min terapeut sa ”du kan sitta där och peta dig i näsan i två timmar om du vill, det ser inte särskilt trevligt ut, men du behöver faktiskt inte göra mer än så”.
När det funkar att bara vara på jobbet är det dags att lägga på något att göra också – det ska vara meningsfullt arbete, men det får inte finnas någon som helst tidspress eller deadline i det hela. Den här tiden ska du inte räknas som en resurs!
Arbetsträning är just TRÄNING och inget annat. Just nu fixar du inte att arbeta, därför måste du träna på det. Träning innebär att man lär sig något successivt – det är därför du måste ta små, små steg. Börja med att försöka se dig själv på jobbet bara, inte att du presterar en massa utan att du bara är där.
Det funkar, men det kan ta lite tid och man måste låta det göra det!
Lycka till!

Kommentar av pruddelutt

Carolina, du kanske ändå inte är riktigt redo än för work. Fanken gumman, lyssna på din kropp!!!! Gör inget förhastat!!
Jag kaxade mig upp till 75% men ska tillbaka till min Företagsläkare på Torsdag igen. Måste krypa till korset och inse att jag inte funkar med mina 6 tim/dag, utan får gå tillbaka till 4 tim/dag.
Har börjat gå in i mig själv igen när jag väl är ledig. Orkar inte umgås med folk, för jobbet tar så mycket av min energi.
Har liksom tagit på mig en mask på jobbet, och detta bara för att jag så gärna ville vara glada, pigga Madeleine igen.
Och när jag kommit hem & tagit av mig masken, så har jag rasat.
Så snälla!! gör inget förhastat.

Kramiz på dig.

Kommentar av Madde Richt

Jag hoppas att allt ska gå bra för dig imorgon! Skickar en stor kram och lovar att tänka på dig imorgon!

Kommentar av Tessan

Finaste bannern jag sett (F)

Kommentar av Emma

Tack Emma, vad glad jag blir!

Kommentar av 2anewlife

Precis som annan sa, man ska inte utföra något arbete.

Och att man tar det väldigt lugnt i tid, själv så började jag med att bara komma till jobbet och fikade eller åt lunch med kollegorna, och sedan gå hem igen.

Första riktiga arbetstiden var 25% men det tog ett tag.
Och jag stannade kvar på 25% ganska så länge.
Sedan tränade jag mig upp till 50% osv……

Hoppas det går bra

/ Jonasn

Kommentar av Jonasn

jag tror du ska ta och fundera på varför och vad är det som egentligen får dig att känna så om jobbet. är det någon/något som får dig att känna dig sån’ här? eller är det så att livet har hunnit ikapp sen din make’s bortgång?

Kommentar av Leona

Hej Gumman!
Det är ju precis som de andra sagt att du ska ju inte prestera något, gå till ditt arbete och bara var där, och skulle det inte fungera så finns det inget som säger att du inte kan gå hem tidigare, och ingen som tycker det är fel.
Jag började ju jobba ganska fort efter begravningen men det var just så som skrivet här att jag var där i ett par timmar och bara gjorde lite vad jag orkade och fick fika med mina arbetskamrater och prata med lite kunder.
För mig var det ganska skönt med det yrke jag har att just få vara ANONYM och de flesta där visste inte vad som hänt efter som jag bor på en annan ort än vad jag arbetar.
Eller så visste många men sa inget ändå, ingen vill ju en illa eller hur.
Och är det inte meningen att du ska jobba kvar så kommer du nog på det allteftersom men ge det en chans och jag är övertygad om att du kommer känna dig annorlunda bara genom att byta miljö.

Kramar och energi till dig!

Kommentar av Irene




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: