2 A new life


Livet blir inte som man alltid tänkt sig. Hur vill Du leva?!

Sabina fick diagnosen malignt melanom 2006, opererades och blev så gott som friskförklarad men fick tillbaka cancern i nov 2007. I mars 2008 började tumörerna att sprida sig och i januari 2009 fick hon beskedet att hon fått fem metastaser i hjärnan och att hon förmodligen bara har 2-6 månader kvar i livet.

Sabina Najjar är en otroligt levnadsglad och inspirerande 34 årig tjej uppvuxen i Sollentuna, norr om Stockholm. Hon har två döttrar, varav den yngsta har Prader-Willis Syndrom (PWS) och autism.

Hon har en blogg där ni kan följa hennes kamp mot cancern: http://mittlivsabina74.blogspot.com
För er som känner att ni vill ge ett bidrag till Sabina och hennes familj har några vänner öppnat ett SEB-konto där alla insättningar går direkt till Sabina. Det kostar att vara sjuk och syftet är att Sabina och hennes familj ska kunna göra lite roliga saker tillsammans utan att känna stressen över att dom egentligen inte har råd.
Kontonumret är: 5383 3247401 (de fyra första siffrorna är clearingnumret).

Sabina har stöttat mig via bloggen trots allt hon går igenom. För mig är Sabina en otrolig människa som för alltid kommer finnas nära mitt hjärta.

Jag tänker skänka en slant för jag vet hur mycket det betyder. Jag kan strunta i att köpa pizza denna månaden och istäälet låta Sabina få njuta av sin sista tid med sina barn.
Jag tvingar ingen att ge pengar, jag gör det som känns rätt för mig. Jag väljer att bry mig om Sabina och hennes familj, jag vet att jag själv inte är odödlig.

 



Im proud of my self

Jag är så stolt över mig själv. Det är en sån underbar känsla att känna att jag klarat av något riktigt svårt och jobbigt, jag klarade att åka in till den ”hemska staden” utan att må det minsta dåligt. Nu kan det bara bli ännu bättre. Jag tänker sluta vara så typisk svensk och sträcka på mig och vara riktigt stolt över mig själv.

Jag är så otroligt tacksam att jag och Plingela funnit varandra. Vår vänskap har vuxit för varje dag och det är jag så tacksam för. Jag är även tacksam för att jag idag fick träffa underbara Eva. Är det något som förstår mig och vet vad jag talar om så är det hon.
Jag är tacksam att jag har fått leva och varit frisk ännu en dag. Jag har fått krama om mina barn, sagt till dem att jag älskar dem, jag har fått ta emot deras kärlek.
Vad mer kan jag önska…
love

På tal om barnen så har alltid Natalie varit väldigt bestämd, ja det har Gustav oxå varit. Ikväll när jag lagt henne kom hon upp efter en stund för nu var det dax för nr 2, som hon alltid vill göra i blöjan. Hon har alltid haft problem med förstoppning och hård mage så jag är så glad varje gång hon behöver gå. Det brukar ta sin lilla tid så jag la mig i soffan undertiden, då komemr Gustav ner och behöver oxå gå på toaletten. 🙂
Fick upp Gustav ganska fort igen men Natalie ville aboslut inte sova nu. ”Ne, jag tänker inte sova!” Så tittade hon på mig med bestämda ögon. ”fast nu ska du sova så antingen går du själv in på ditt rum eller så får jag bära dig” ”Det tänker jag inte, jag tänker inte sova. HA” Sen gick hon med tunga klampande steg ut ur Gustavs rum och ställde sig i allrummet.  Jag tog tag i henne och utan att säga något bar jag in henne till hennes rum. Då blev hon arg så det kokade i henne. Men jag lät henne skrika av sig i sitt rum medans jag satt på henne ssäng. Efter någon minut lugnade hon sig och jag frågade om jag skulle bädda ner henne. Det fick jag.  Sen pussade vi god natt, sa ”jag älskar dig” och så somnade hon.
Jag tycker det är underbart att se att de utveklas, att de har egna viljor även om det i vissa perioder är super jobbigt.

Måste bara avsluta med Gustavs underbara ord igår när han skulle sova. ” Ja jag ska sova jag måste bara avsluta mina repliker först. Mamma du vet vad repliker är va?!” 🙂



Vackert är allt som ses med kärlekens ögon.

Efter mitt deppinlägg igår satte jag mig i soffan och kollade på några vänner avsnitt, då kan man inte annat än bli glad. 🙂 När jag gick och la mig låg det en liten prinsessa och sov i min säng. Jag stog en stund och tittade på henne, kände hur tacksam jag verkligen är för att jag har mina barn. Den kärlek jag tjatar om har jag ju, den kommer ju från mina barn! Jag har två friska, trygga, gosiga barn som jag får träffa varje dag.
La mig i sängen och gosade in mig i Natalie, hon var så varm och gosig. Efter en stund la hon armen om mig och jag kände mig så lycklig. Tack för mina barn.
img_7710

Idag har jag och Plingela haft en heldag tillsammans. Efter att vi lämnat barnen satte vi oss i soffan med lite te och kaffe, sen blev det The Secret filmen för hela slanten. Efter gilmen tog vi en tur in till ”storstaden”, ni vet staden där jag jobbat och som jag inte ens kunnat nämna utan att få ångest! Vi åkte in dit, gick på IKEA, handlade i min favorit affär, City Gross. Hade inte ångest en endaste gång, vi skrattade, handlade, åt och hade en riktigt rolig dag.

På IKEA träffade jag underbara Eva som jobbar som distriksköterska och som var mycket hos oss när Joakim var sjuk. Jag har inte sett henne på så länge så jag blev verkligen glad att se henne. Hon har alltid haft en plats nära mitt hjärta.

Nu ska Natalie och jag äta risotto med sparris och till efterrätt blir det bananbakelse! En måndag?! Yesbox 🙂
img_7709
Bild från gårdagens pyssel.