2 A new life


Sluta nu Carro…

Kvällen blev en känslomässigt jobbig kväll, vet inte varför. Eller vem försöker jag lura, det är klart jag vet. Jag sitter här med ett glas vin, lyssnar på romantiska sorgsna låtar och tycker synd om mig själv. Jag känner mig livrädd att jag inte ska hitta kärleken, hitta lyckan igen. Jag vill inte vänta, jag vill inte chatta, beskriva mig på någon internet sida för att låta spännande. Jag vill att min drömprins ska komma till mig, jag vill att vi ska titta på varandra och så ska det klicka (Madde du vet vad jag menar 😉 ).

Är jag mogen att känna kärlek? Ja så känns det, är bara väntan och detta med att ”hitta” denna.  Kanske tänker jag för mycket tillbaka på hur jag hade det innan, när jag inte var singel.
Jag vet en till sak som ställt till det, ni vet Mr H, Jag släppte ju honom helt och mådde så bra. Nu har jag börjat tänka på honom och på allt kanske och tänk ok. Direkt känner jag mig nere, fan.
Till honom vill jag säga.

Jag har skrivit ner hur jag vill att min framtida partner ska vara, vilka egenskaper, utseende, känslor mm. Jag har även skrivit hur jag vill må, hur jag vill leva, vilka känslor jag vill känna, hur jag vill bo, hur mina barn ska ha det, deras farmtid. Jag har tom skrivit ner min önskan om min karriär, ekonomi osv.

Kan det inte hända något roligt? Något spännande så jag får lite annat att tänka på?! Please… Tror det är det som är felet, jag har för mycket tid att tänka. Kan ingen ringa från någon tiding och säga ” Vi tycker du skriver underbart, du är en människa som inspererar andra. Vi vill att du börjar skriva för oss”. Eller någon som ringer och säger ”Vi vill att du skriver en bok, du får all hjälp du önskar”. Händer det bara andra? Jag vägrar tro det, jag håller fast vid att det kommer hända något speciellt i mitt liv, för jag är speciell.

Dax att sova?  I guess.
Orkade du läsa ända hit? Stor guldstjärna till dig.


3 kommentarer so far
Lämna en kommentar

Lilla vän…eller ja vi känner ju inte varandra mer än via våra bloggar men… klart du kommer att hitta lyckan och bli hel igen. Och sorgen efter Joakim kommer du alltid att leva med. Tiden går men saknaden består…
Du får se kvällen som en terapi. Det är bra att gråta ut. Du behöver inte alltid vara stark och hålla inne känslorna…nu tror ju inte jag att du gör det, men ändå…
Du ska inte skämmas över att du sörjer din man och våga tro på dig själv!
jag tror säkert att du skulle fixa att skriva en bok. bara du känner att du orkar. Lyssna till ditt inre…det brukar leda en rätt.
Kram!

(hoppas du inte tycker att jag klev över tröskeln och blev för personlig nu…vill dig bara väl…)

Kommentar av Chrissan

Tack Chrissan. Även om vi aldrig träffas så kändes dina rader som ord från en kär vän.
Kram

Kommentar av 2anewlife

Precis som Chrissan skriver är det! Och jag tror att när du träffar den rätte så kommer du att få ett gott skratt när du läser om det du skrivit om hur han skall se ut och vara, din drömprins i framtiden…han kommer säkert att se precis tvärtom ut! Mitt varma hjärta skickar många kramar till dej!

Kommentar av Kajsa




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: