Filed under: Barnen, Bilder, Familj, Jul, Sorg, tankar | Etiketter: Doris och knäckebröderna, ett glas vin, happy meal
Hemma igen efter en trevlig kväll med sång, dans, fika, jultomtar, dans kring granen och McD. Tyvärr var det för mörkt för att kunna ta några bra kort. Vi träffade Farbror H med familj innan och tog sällskap med dem inne på ”festen”. Träffade en del männsikor som jag inte sett på länge, alltid trevligt!
Natalie tyckte Doris och Knäckebröderna var super, hon dansade och sjöng allt hon kunde. Gustav satt mest tyst och tittade på. När vi fikade ville Gustav åka hem, han var inte alls på G ikväll. Han ville inte dansa ut julen medans Natta ville det. Jag försökte få henne att dansa med klusinerna men det var hon för blyg för. Det var inte lätt att försöka göra båda barnen nöjda när en vill dansa och en vill hem.
Väl på McD åt barnen bra men Gustav var såååå besviken på att han fick en hund och inte en dinosaurie i sin happy meal. Han surade och ville bara åka hem.
Jag kände hur min irritation blev högre och högre. Otacksamma unge, tänkte jag för mig själv, vad har jag gjort för fel. Hade lust att skälla ut honom men han är 5år och jag kan inte bli arg på honom som en vuxen. Men det känns piss rent ut sagt när man anstränger sig för att hitta på något roligt och det enda han gör är att gnälla på småsaker.
När vi stog och tittade på alla barn och föräldrar som dansade runt granen blev jag så arg på ja jag vet inte om det var Joakim eller livet. Natalie ville bara dansa och Gustav ville inte, alla andra familjer kunde hj’lpas åt och där stog jag själv…
Ne nu ska jag ta mig ett glas vin, släppa allt negativt för de hjälper inte.
6 kommentarer so far
Lämna en kommentar
2 A new life 
Jag har också en femåring som ofta visar den sidan som din G gjorde nu! Även om jag har min man kvar i livet är det ofta jag gör saker på egen hand med barnen. Och jag håller med – det är INTE lätt när den ena vill en sak och den andre något annat (jag har en treåring också – envis som synden och tre år på alla sätt och vis!). Man slits hit och dit. Särskilt trist är det när femåringen bara surar trots att man tycker man ansträngt sig och hittat på kuligheter.
Kommentar av Annika M 10/01/2009 @ 19:38Du skulle sett min femåring på isen idag. Premiär på skridskor. Hela eftermiddagen har han muttrat: ”Jag ska ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG mer åka skridskor”. Alla andra barn åkte glada omkring och skrattade om de ramlade. Inte min femåring, inte……
Tack Annika för att du vill dela med dig, känns skönt att man inte är ensam…
Kommentar av 2anewlife 10/01/2009 @ 19:40Kram
skönt att ni har piggnat i igen…
Det är tur man älskar sina guld-klimpar till stjärnstopp så de kan bete sig hur de vill !!
Kram kram
Kommentar av Jennie 10/01/2009 @ 22:24Enligt alla modern forskning så är dagens femåringar som gårdagens sexåringar, inne i en stark frigörelseprocess! Trots kallas det! Härda ut, han menar inget illa.
Kommentar av Annika Nasiell 11/01/2009 @ 9:12Ja vad gör man när den ena inte vill men den andre är på gott humör och vill göra allt ? Minns nu i höstas när det var tid för fotografering i skolan/dagis…..Äldsta dottern var på G och ville bli fotad och fixades till och allt. Den lilla var också på G och hon stylades i samma outfit som storasyster. Jag lämnar båda på skolan/dagis och hämtar sen när det är över….den lilla hade totall vägrat och vrålat i högan sky ” jag vill inte jag vill INTE ”……hjälpte inte att jag sa att jag kan följa med dig in och stå sidan om…..bläää då bli man så sur och arg. Många gånger så känns allt hopplöst men du….dom som vet säger att det går över och blir bättre. Men ibland kan man bli så trött på alla dessa ” faser” doms ka gå igenom ….
Kommentar av Kickan 11/01/2009 @ 13:31Ha det gott !
Skönt att ni piggat på er.
Kommentar av Sofia Pelc 11/01/2009 @ 13:41Det är verkligen så man skulle vilja dela sig på mitten ibland för att alla ska bli nöjda men tyvärr går det ju inte.
Sen tror jag ibland att det är barnens sätt att visa sin sorg på, i det här fallet visste ju G att du inte både kunde vara med honom och samtidigt dansa med N. Han ville kanske testa vem du skulle välja?
Känner så igen mig när det gäller att man är på tillställningar och alla är med sin familj, dom är så lyckliga kommer jag ofta på mig att tänka, varför får inte vi har det så där???
Men är alla egentligen så lyckliga???
Jag har inte min man kvar i livet och inte barnen sin pappa men en sak är säker och det är att vi var lyckliga den tiden vi fick tillsammans.
Ha ett så bra 2009 som det går.
Såret läker men ärret finns alltid kvar.
Besöker din blogg varje dag och känner igen mig i det mesta du skriver.
Man är inte ensam.
Kram Fia