Men det är inte lätt just nu, känner mig bara så orolig och deppig. Jag funderar och tänker på framtiden, när ska det vända, när kommer jag kunna jobba, hur kommer mitt liv se ut, kommer jag få någon semester i sommar när jag varit sjukskriven i sommar och hur komemr jag lösa det med barnen då? Inte hjälper det att jag inte äter eller kan sova ordentligt, finns ju självklart ingen energi.
Ville inte skriva detta deppiga inlägget och förstöra den fina bilder på barnen, men jag måste skriva ärligt hur jag mår och känner, annars blir jag galen. Jag vill bara få lite energi, hitta glädjen igen, få en normal vardag… Pratade med kuratorn idag och visst har hon rätt när hon säger att jag inte har några fiender nu utan människor som bryr sig om mig. Jag har en kurator som står på min sida, jag har en underbar chef som vill mitt bästa och en handläggare på fk som är förstående och hjälpsam. Ändå är jag orolig och känner mig rädd. Säkert är det normal men det betyder inte att det inte är jobbigt. Nog om detta.
Idag hade barnen med sig kompisen Isabell hem, de hjälpte till att klä granen och hon stanande även på middag. Några timmar senare kom mamma Plingela och då passade vi på att äta en bit mat tillsammans.
Katten Vissla är helt tokig i granen, hon klättrar i den så fort hon får chansen och är helt ur balans 🙂 Ett träd inne, klart man kan klättra i det!
Imorgon kommer syster Madde hit, både barnen och jag längtar så. Sedan drar vi iväg tidigt på lördgsmorgon till gbg och liseberg. Blir nog kul att komma iväg även om jag inte är helt på g, barnen tycker det är super spännande iaf.
Måste bara berätta om ett samtal jag hörde mellan Gustav och Natalie, det var när vi satt i bilen en morgon. Natalie sa något om att den bebisen hon har i magen inte kommer ut. Då säger kloka storebror, ”Men Natalie bebisen kommer inte ut förens du fått en pojkvän. En pojkvän som är snygg och som du gift dig med.”
Natalie tittar stort och lyssnar på sin storebror och säger bara ”aha”. Så nu vet hon det! 🙂
Tusen tack alla medmänniskor för de fina hälsningarna och orden till mig coh barnen. Det betyder mycket och ibland är det ni som läser bloggen som gör att jag orkar en dag till….
6 kommentarer so far
Lämna en kommentar
2 A new life 
Det kan inte var lätt att se framåt, känna lyckan eller leva livet när du så nyss blivit ensam! Självklart måste du få känna dej nere åxå. Att livet blir lättare med tiden känns inte ett dugg tröstand eftersom det är ”nu” som gäller. jag tycker i allafall att du kämpar på bra och gör ditt bästa!/Stor varm kram
Kommentar av Kajsa 18/12/2008 @ 22:03Jag kan inte ens föreställa mig hur det är för dig men att gå igenom perioder av större doser av nedstämdhet är ju något man måste gå igenom. Kanske är det fel i sammanhanget men ett citat från Lasse Lindhs ”Satan vad ont det gör” får mig alltid lugn i all min sorg, man måste inte vara glad och man måste inte känna att det man gör är fel framförallt att man inte ska behöva förklara sin sorg och sina känslor. Citatet lyder ”och dom som säger att tiden läker alla sår dom ljuger”.
Många kramar
Kommentar av Josefin 18/12/2008 @ 23:11Det är verkligen inte rättvist att du får gå igenom det du gått igenom det här året. Försök att inte stressa in i framtiden. Försök att leva i nuet, ta en dag i taget. Hoppas du känner dig lite piggare idag. Kramar
Kommentar av Sandra 19/12/2008 @ 5:42Jag drömde om dig inatt! Det var ingen direkt mening i drömmen, vi var bara i samma hus och skulle titta på film och sedan sova. Jag skulle sova på en soffa och du och ungarna i en säng i ett annat rum.
Hm.. japp, just så! 🙂
Kommentar av Madelene Nattfrost 19/12/2008 @ 9:47Skickar över lite kramar!
Kommentar av Pia 19/12/2008 @ 12:58Det kommer kännas bättre. Inte idag, inte imorgon och kanske inte ens nästa år. Låt det ta den tid det tar och ta bara ‘babysteps’ försök att inte forcera…
Ni kommer finnas i mina tankar i jul och när vi tänder ljus i kykan för litens pappa på onsdag tänder jag ett för Joakim oxå.
Sköt om er Kram Kockis
Kommentar av Kockis 19/12/2008 @ 14:19