Ingen jag kan skälla på…
De senaste dagarna har Natalie frågat lite mer om pappa Joakim. Hon pratar ju väldigt mycket om pappa varje dag och jag har förstått att hon inte är med hur det hänger ihop med döden, himlen osv. Hon är ju van att pappa låg längre stunder på sjukhuset och det är ju inte lätt för en 3½åring att veta om det nu gått veckor eller månader.
Det började igår på dan, frågor hon aldrig ställt förut. ”Mamma, när kommer pappa hem?” Satan, det bara högg till i bröstet. Jag tittade på henne och sa, ”pappa är ju död och i himlen så han kan inte komma tillbaka till oss även om han vill. För när man är död då är man död, då kan man inte leva längre. Men pappa är ju i himlen och tittar på oss”. Jag såg hennes besvikelse och hon tänkte och tänkte. Jag rinktigt såg på hennes ansikte hur tankarna för och hur hon tog till sig det jag sagt.
”Men varför kan han inte komma tillbaka till oss, mamma?” ”Det är svårt att förklara Natalie, det är inte som när pappa låg länge på sjukhus och sedan kom hem, för pappa är död för hans hjärta var så dåligt”.
Hon blev så tyst, tittade bara rakt ut genom fönster och höll min hand.
Det är en sak att jag mår dåligt och att jag straffas av livet, men när mina barn mår dåligt då klarar jag det inte. Jag blir så arg att mina/våra barn ska ddrabbas av detta. Det är så fruktansvärt frustrerande att jag inte kan bli arg eller skylla på någon, det är ju så som livet är, man föds och man dör.
Som förälder vill man ju skydda sina barn mot världen, men det kan inte jag. Mina barn har fått lära sig tidigt att livet är jobbigt, svårt och orättvist, att det finns många frågor mamma inte kan svara på.
Titta tomten!
Vid kl 13 kom Plingela och I, vi åkte och köpte lite korv att grilla, dricka mm. Sedan väntade vi på de andra föräldrarna som skulel visa vägen. Tror vi var upp mot 7 bilar som samåkte ut till skogen. Väl framme var det många bilar och familjer på plats mitt ute i ingenstans. Det är inte vem som hellst som får komma dit utan det är de som bor i byn och om man blivit inbjuden.
När vi kommer fram är det en liten konstgjort sjö där de tänt en brasa, ett timmer hus och en eldstad att grilla på. De hade tänd facklor hela vägen till den låda där barnen skulle lägga sina önskelistor. Barnen gick som ett fackeltåg till lådan och efter det så grillade vi. Barnen hittade kompisar att leka med och det var riktigt trevligt. Rätt som det var ropade någon, ”Titta i skogen, tomten kommer”. Alla barn och föräldrar ställde sig och tittade ut i skogen, och visst såg vi honom komma genom skogen på andra sidan sjön. Han kom med sin lyckta och sin säck. Så gick han fram till brevlådan och hämtade alla brev som barnen lagt där i. Gustav och Natalie tittade med stora ögon och vinkade till tomten.
Gustav har inte trott så där benhårt på tomten utan tyckt att det är ju farfar bara. Men jag kan lova att efter ikväll så tror han defenitivt på tomten.
Jag tog flera kort men det blev mörkt snabbt så det blev inga toppen bilder men jag ska försöka lägag ut några ikväll eller imorgon.
Dåligt samvete
Så många tankar och känslor igår när jag skulle lägga mig. Jag tänkte på framtiden, hur kommer mitt liv bli? SOm det är nu kan jag inte se mig själv leva ihop med någon annan, det är fortfarande jag och Joakim. Jag lever för barnen nu, så kommer det nog vara ett bra tag framöver.
Igår för första gången hade jag så dåligt samvete. Jag hade dåligt samvete för att jag klädde upp mig, kände mig snygg, att jag hade trevligt, åt god mat… Jag vet att Joakim inte hade blivit arg för att jag hade trevligt igår eller tog på mig fina kläder, så jag vet inte varför jag känner så här. Men jag sov så dåligt inatt, kändes som jag svek honom.
Nu kommer snart Plingela och dottern I och hämtar oss, vi ska ju iväg ut till skogen för att grilla korv, skriva önskelista till tomten mm. Kommer bli riktigt mysigt tror jag.
Hoppas ni alla har haft en trevlig helg.
2 A new life 