2 A new life


Wendela
20/11/2008, 9:43
Filed under: Allmänt, Bilder, Sorg, tankar | Etiketter:

Idag kan ni läsa om mig här http://www.aftonbladet.se/wendela/

Någon kanske undrar varför jag vill gå ut och vara med i artiklar? Jag hoppas att detta kan hjälpa mig att nå mitt mål, att kunna beröra, förändra, göra skillnad, skapa en debatt kring hur sjukvården fungerar, hjälpen från kommunen och självklart vill jag kunna hjälpa andra familjer i samma situation.
Jag gör inte detta för att jag tycker det är synd om mig utan för att jag tror att detta kan hjälpa mig att nå mitt mål. Hoppas ni tyckte om artikeln.

Update: Åh ni anar inte hur mycket det betyder att ni tyckte om artikeln. Vi har hållt på med den i några veckor nu och idag blev den publicerad. Jag var tvungen att ringa och väcka syster Madde och rådfråga henne, gjorde jag rätt med denna interjuvn? Tänk om den missuppfattas, tänk om någon tar illa upp, tycker den är smaklös… Ja jag blev supernervös, men syster lugnade mig och tyckte den var bra. Följer man sitt hjärta och den inre rösten kan det inte bli fel. Jag hoppas det är sant.


11 kommentarer so far
Lämna en kommentar

Tyckte det var en bra artikel

Jonasn

Kommentar av Jonasn

Jättebra artikel!!
Kram Veronica

Kommentar av Veronica

Det var en bra artikel, kände igen väldigt mycket i den, förlorade min älskade man för fem år sedan och barnen sin pappa – även om sorgen ser anorlunda ut i dag, så finns den där alltid, det finns många tunga dagar, då det blir extra påtagligt att någon saknas. Kände även mycket igen det där att inte alltid orka, att vara ensam med allt, alltid. I början är det tillåtet att sörja och vara svag, men sen förväntas du orka, att allt ska vara som vanligt igen. Vad många inte förstår är att inget någonsin blir som vanligt. Och du har rätt ingen vill egentligen veta hur man mår och alla säger ring om det är något, men om man verkligen gör det låter det ofta mycket annorlunda – se orkar i vart fall inte jag ringa när allt känns vidrigt – fast ibland önskar jag att någon stod i dörrn och sa du ser trött ut, jag fixar maten.

Kram
Heléne

Kommentar av Heléne

Hej igen! Artikeln var väldigt personlig och du vågade prata om hur svårt allting har varit för dig och fortfarande är. En mycket välskriven artikel.
Kram!

Kommentar av Therése

Jättebra artikel! Jag tror att du skulle passa som någon slags coach eller vägledare. Har du tänkt på att kanske studera beteendevetanskap? Varm kram

Kommentar av Kacka

Kommer att läsa din blogg efter att jag såg den i aftonbladet,jag har förlorat min älskade flicka Emilia i en tragisk skoterkrasch med onyktra skoterförare.Livet är orättvist.

Kommentar av emilias mamma

Hej vännen en mycket bra artikel, Du gör nytta fast du går igenom så mycket sorg och bearbetning så klarar du av att hitta balansen att sörja, våga skriva om det och samtidigt bidra till att hjälpa andra.

Du är bara så underbar!
ônskar dig och barnen allt gott och hoppas vi kan ses någon gång i framtiden.

Kram Bibbi

Kommentar av Bibbi

Förstår inte hur du orkar, du verkar vara otroligt stark som klarar av det. Många många kramar till dig.

Kommentar av Sara~Candis

Hej! Jag hittade hit efter den rörande artikeln på aftonbladet. Kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att tvingas konfronteras med ens värsta mardröm, att leva utan sin älskade man. Eftersom jag också har två små barn och VET hur den vardagen ser ut kan jag inte annat än beundra och berömma dig! Här satt jag nyss och beklagade mig för min syster att min man jobbar långdag och inte kommer förrän senare ikväll…att det blir en lång dag med barnen, ( den lille är sjuk och gnäller och allt är fel…ja du vet hur sjuka barn är.)
Men ojoj vilka perspektiv man får efter att ha läst din blogg. !!! Du får ju alltid brottas med vardagen ensam, fatta alla beslut ensam och vara både mamma och pappa…vilket hästjobb!

Det enda sätt som jag kan uppmuntra dig, är att undersöka bibelns hopp om att vi kan få träffa dem som dött igen…på jorden… det kanske är många som skrattar bort det och tycker det låter orimligt, men tar man sig tid och undersöker så finns det många sunda skäl att faktiskt tro på det hoppet. Men det är ju självklart upp till dig…men det är många som trots sorgen ändå kan finna ett slags lugn och tröst av att få ett hopp…att allt inte är nattsvart.
(Jag vill poängtera att jag inte vill pracka på dig någon viss uppfattning.)

Avslutningsvis önskar jag dig allt gott och beundrar dig verkligen!

Kommentar av Susanna

Hittade hit till din blogg genom artikeln på aftonbladet! Ville bara säga att det var en bra artikel som gav mig en tankeställare om att faktiskt inte ta något för givet! Det är bra att ibland få stanna upp mitt i all vardagsstress och reflektera över hur bra man faktiskt har det, nära och kära, vänner, mm mm. Tack för att du delade med dig!
Sköt om dig!
/Lotta

Kommentar av Lotta

”följer man sitt hjärta och den inre rösten kan det inte bli fel. jag hoppas det är sant” – visst e de sant. jag blir alltid lika förvånad när jag vågar göra så å så funkar det…haha…glad och förvånad 😉 ser ut som 2 fantastiska barn … du har nåt fint där ! lev väl

Kommentar av erichetto




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: