Filed under: Allmänt
I artikeln står det att jag tog hand om Joakim helt själv och inte fick någon hjälp. När jag pratade med reporten sa jag att vi inte fick någon information om vilken hjälp vi hade rätt till, vi fick ingen hjälpa av varken kommunen eller den kuratorn han hade på hemsjukhuset.
Joakims föräldrar har hjälpt och stöttat oss till 100% under hela sjukdomstiden, utan dem hade det aldrig gått. De har varit ett enormt stöd för hela familjen och som jag skrivit tidigare så ser jag dem som mina extra föräldrar. Jag vet att Joakim var så tacksam för att de ställde upp så mycket som de gjorde.
Så helt själv som det står i artikeln stämmer inte när det gäller familjen utan jag menade hjälpen utifrån.
Mina svärföräldrar betyder otroligt mycket för mig och jag vill inte såra dem. Läste atrikeln igen och ser nu att man kan tolka det som att jag varit helt själv, vilket inte stämmer.
2 kommentarer so far
Lämna en kommentar
2 A new life 
Tror du klarar dig. Så stark som du verkar vara. Bara att läsa detta + denna blogg.
Kommentar av Saknar också 20/11/2008 @ 21:39Och jag vet hur dina barn känner sig. Jag var barn nr2 av 4 när min pappa dog för ganska precis 34år sedan vid 36 års ålder.
Min mamma blev ensam med 4 barn, ålder 9-0.8 år. Jag var 6år. Pappa dog bara ”pang”. Brustet blodkärl…..
Jag saknar min pappa (och mamma som dog för några år sedan pga cancer) fortfarande. Skulle så vilja berätta om det nya hus jag köpt.
Kanske dumt att nämna just nu i sorgen av förlusten men glöm inte bort dig själv. Försök att gå vidare nån dag. Något som jag ofta kände var att mamma koncentrerade så på oss barn var att hon kom ”aldrig ut”. Hon var ganska ensam ibland men för dig så låter det otroligt bra att dina föräldrar + svärföräldrar hjälper dig. Min mamma hade bara sina egna pga av en massa tjafs med pappas sida.
Sen detta med snacka om döden. En sak som min mamma gjorde otroligt fel var att inte prata om det som har hände. Död var tabu hos oss och det blev inte bra. Men kan se efterdyningar av detta fortfarande. Jag vet inte heller allt som hände pga jag fick aldrig ur detta ur mamma innan hos gick bort…. Så skriv vidare och låt barnen veta. Det är alltid bättre än att leva i ovisshet…… kram
Massor med kramar till dig och din familj. Hittade din blogg i dag och har nu läst from maj månad och fram till detta inlägg och gråtit massor med tårar. Jag kan aldrig förstå hur ni har det, men känner ändå väldigt starkt bara av att läsa dina inlägg! Donationsregistret är jag med i och även min man och jag hoppas att allt blir bra för er i framtiden!!
Kommentar av Pia 20/11/2008 @ 22:29