Aj
9 kommentarer so far
Lämna en kommentar
20/11/2008, 22:35
Filed under: Allmänt
Filed under: Allmänt
Har legat ett tag i soffan men tycker bara jag får ondare och ondare i bröstet. Tycker nog det rä lite mer ute på vänster sida och så känner jag mig lite svagare i armen. Självklart liger jag och skrämmer upp mig själv, tänk om det är en infark, ska barnen bli föräldralösa, ska jag ringa sjukvården och fråga? Men då kommer de säga jag sja in och det går inte. Jag har ju varit ganska stressad och orolig idag så det är säkert det jag känner av, men visst är jag rädd och känner mig väldigt ensam just nu. Jag vill inte direkt ringa familjen och skrämma upp dem, de kan ju ingen göra.
Nu ska jag försöka tänka på annat…
9 kommentarer so far
Lämna en kommentar
2 A new life 
Jag brukar också få ont där ibland, men oftast är det när jag har överansträngt mig, gått och varit orolig en längre tid eller har sträckt mig/legat/suttit konstigt. Är säkert inget att oroa sig för.
Förresten…satt och läste igenom gamla blogg inlägg från min blogg och såg att jag hade skrivigt ett inlägg om dig/din blogg den 5 September 2008. Tror det var ungefär då jag upptäckte din blogg 😛
Ta det bara lugnt och stressa inte upp dig, så går det över.
Kram// Mona
Kommentar av Mona 20/11/2008 @ 23:03Apropå stress…
Kommentar av Josef Boberg 20/11/2008 @ 23:41Jag hamnade på sjukhus med sådan symtom du har, jag trodde efter att det började krampa att jag hade en infarkt. Men det var musklerna runt bröstet som var så spända att när jag slappnade av så började det göra ont. Antagligen fick jag det för att jag hade sovit dåligt och mått dåligt under en längre tid.
Rådet jag fick var att sova mera, äta bättre och ta hand om mig själv!
Förstår att du är orolig!
Skickar en kram
Emma
Kommentar av Emma 20/11/2008 @ 23:46Hej
Kommentar av Sara 20/11/2008 @ 23:46Jag fick tips om att läsa din blogg av min mamma. Jag förlorade min man för 1,5år sedan i en bilolycka. Jag hann till sjukhuset efter olyckan men inte mycket mer. Så på mindre än tre sekunder förändrades hela mitt liv från att vara underbart till att stanna helt och vara en riktig pina. Två veckor senare upptäckte jag att jag var gravid med vårt tredje barn (som senare visade sig vara barn både tre och fyra). Så nu är jag ensam med fyra barn, två av dem har aldrig träffat sin pappa och det är bara den äldsta som egentligen kommer ihåg sin pappa. Tomheten och saknaden blir större och större för var dag som går.
Jag känner igen mycket av det du skriver om känslor, tankar och beteenden. Kampen för att ta sig upp varje dag, kampen för att få livet att trots allt gå framåt trots att sorgen förlamar så otroligt mycket. Man vill vara så stark, man vet att man måste orka, man vill inte oroa mer än nödvändigt. Jag har också haft de klassiska infarktsmärtorna, ont i bröstet, svårt att andas, alla säger att det är stress, sorg och ångest. De har nog rätt, men det gör ont och det måste få göra ont det har jag insett nu, såhär i efterhand. Sorg och saknad gör så ofanftligt mycket ondare än vad man någonsin kan tro.
Du finns i mina tankar.
Massor av kramar från Sara med nattpigga tvillingar
Hej syster… !
jusst läst din artikel som miljoner andra
(du blir nog nerbombad av alla mail) :O)
Jag satt / sitter i samma situation.
Min man & jag födda båda 1966 & han dog innan han fyllt 30år.
i en hjärntumör, två då små flickor då.
Känner igen mig så hos dig i dina ord här,
trots att det på söndag nu den 23e var 14 år sedan !!!
men
måste säga tiden läker INTE alla sår !!!
det blir lättare & lättare för varje dag som går men tror knappt en dag under dessa år jag inte tänkt på honom, han finns liksom där iallafall.
Jag orkade inte & flydde efter att par år men med facit i hand nu ett par år senare så kommer jag nog hem igen till sverige, det går inte att fly !
Vi har det bra idag flickorna & jag men ett annat liv tänker & ”lever” varje dag på ett helt annat sett än förr, ”ser” saker du vet i vardagen som bara rusar på, men hos mig så har den saktat ner faktist & försöker njuta varje dag, för vi har ju bara ett liv här innan vi ses i Nangialia igen ❤
var rädd om dig !
miljoner kramar Lollo
Kommentar av Lollo 21/11/2008 @ 0:45Vad bra artikeln var. Din styrka lyser mellan raderna! /Emma
Kommentar av Emma 21/11/2008 @ 7:19Klart du kan ringa familjen!
Det är det de är till för!!!
behöver man stöd och en tröstande röst, så behöver man…
Lova att du ringer dem nästa gång – bry dig om dej själv!
Tröstekramar från Kin@
Kommentar av Kin@ 21/11/2008 @ 7:58God morgon
Kommentar av susanne 21/11/2008 @ 8:08Hoppas att du mår bättre idag och inte har ont i bröstet.
Har tänkt flera gånger på dig, tycker att du är en fantastiskt människa….fast jag inte känner dig.
Ha en så bra dag du kan
Många kramar
Susanne
Oroa dig inte! Ta det lugnt och andas.
Kommentar av Stensland 21/11/2008 @ 8:42Kram!