Filed under: Allmänt | Etiketter: assistenter, Bilder, dialys, handböcker, kommun, läkare, påsdialy, självförtroende, Självkänsla, sjukhus
När Joakim var sjuk var det jag som fick ta ansavr för mediciner, omläggningar, dialys, läkarbesök, kolla om han blev dålig, stoppa blödningar, all kontakt med kommun och fk. Det var riktigt jobbigt och nu förstår jag vilket ansvar jag haft, då räknar jag inte ens med barn, hus och jobb. Även om det var jobbigt och oerhört påfrestande så visste jag vad jag gjorde. Jag visste vad jag pratade om när jag ringde kommun, fk eller sjukhuset. Jag kunde medicinerna, jag fick berätta för sjukhus och läkare hur Joakim mådde, vilka mediciner han inte klarade av, vilka tejper han tålde osv. När vi skulle anställa assistenter fick de gå bredvid mig eftersom jag visste allt. Jag skrev ”handböcker” och listor för att underlätta för assistenterna.
Akutsituation
Joakim xxxxxxx
xxxxxx-xxxx
xxxxxxxxx Mönsterås
- Om Joakim börjar blöda ta första bästa, t.ex. handduk och tryck hårt över blödningen. Om det är en stor blödning som ni inte med hjälp av förband kan få stopp på, ring 112. Hittar du inte någon telefon tryck då på larmlappen som antingen sitter på armen eller på dosan under sängen. Om inte telefonisten som jobbar på trygghetslarm inte hör någon när hon svarar på larmet skickar det alltid automatiskt en ambulans.
- Om det är en mindre blödning på t.ex. foten, hämta kompresser, lindor och Pahaft (självhäftande linda). Ring till distriktssköterskan och fråga om de kan komma och linda om blödningen.
- Om Joakim har ramlat kolla först om han är vid medvetandet och ”klar i huvudet”. Är han vaken och inte slagit sig allvarligt, försök hjälpa honom upp. Ibland underlättar det om man ställer dit t.ex. rullstolen så han har något som stöd.
- Om han ramlat och inte är kontaktbar försök att lägga honom i framstupat sidoläge, och ring 112.
Behöver man ringa efter en ambulans pga. av att han gjort sig illa eller om han säger att han inte mår bra och måste in till sjukhus, berätta då detta för den som svarar på larmcentralen.
- Vad har hänt
- Är det en akutsituation?
- Joakim är svårt hjärtsjuk
- Han står på transplantationslistan för nytt hjärta
- Han får dialys 12h varje natt.
- Vad har han för symtom
- Uppge personuppgifter: Joakim XXXXXX, XXXXXX-XXXX.XXXXXXXX Mönsterås
Om Joakim blir dålig och måste åka in till sjukhuset, ring då mig på mobilen. Det är även bra att ringa till koordinationssköterskan i Lund så det vet att Joakim är inlagd om de skulle få in ett nytt hjärta när han är på sjukhuset., mini call:XXX-xxxxxx
Jag hade ett självförtroende, jag visste vad jag gjorde och vad jag skulle göra och Joakim litade på mig och var lugn när jag var med.
Nu är det inet så längre, jag har inget självförtroende, känner mig inte säker på någonting. Just nu är allt bara som en dimma. Vad ska jag göra,. ska jag gå tillbaka till mitt gamla jobb, ska jag följa mitt hjärta, hur ser framtiden ut, tankar, ångest, begränsningar…. You name it.
Enda gången jag känne rmig lugn och trygg är när det kommer till att ta hand om barnen och mina djur. Ja kanske även bloggen.
Detta är så sablars jobbigt och det tar på psyket.
Joakims dialysmaskin som jag hade ansvar för länge.
7 kommentarer so far
Lämna en kommentar
2 A new life 
När kunde du slappna av då? Aldrig gissar jag…/Stor kram
Kommentar av Kajsa 16/11/2008 @ 20:24Kajsa.
Kommentar av 2anewlife 16/11/2008 @ 20:39Jag kunde aldrig slappna av, inte ens om han låg på sjukhuset för då var jag rädd att de skulle ringa mitt i natten och säga att han blivit sämre. Jag hade alltid mobilen med mig och åkte alltid hem direkt efter jobbet. Jag förstår nu vilken oerhörd och omänsklig stress och press det var. Men när man inte får hjälp av varken vården, kommunen eller försäkringskassan så gör man det man måste.
-Finns inga ord alls egentligen som kan beskriva den enorma press på en människa som är i en sådan situation som du var under den här tiden.
Lars
Kommentar av Lars 16/11/2008 @ 21:08Ingen som inte har varit i den situationen kan nog förstå hur det är. Man gör det man måste. Kärlek och plikt. Det blir till ens vardag. Ett sätt att leva. Vila får man göra sen.
Sen. Vad som kommer sen vill man inte tänka på. Kan inte tänka på. Det är så abstrakt och svårfångat. Sen är sen, och då kan man vila. Så är det bara. Under tiden gör man det man ska, och man gör det så in i helvete bra! Ingen skulle kunna göra det bättre!
Det finns ingen tid till att känna någonting egentligen. Känslor skulle förstöra allt. Man kontrollerar sig själv och sina känslor så vida pass att man ler och skämtar, samtidigt som man sticker upp en microlax i rumpan på honom, och omgivningen är full av beundran och stora ord över vilken fantastisk hustru man är.
Fantastisk? Nej. Man gör det man måste.
Kommentar av Christina W 16/11/2008 @ 23:42Jag beundrar dig! Nått som hjälpt mig när jag mått så dåligt, haft ångest panik attacker och sånt är att be till Gud i jesu namn eller läsa bibel det lugnar själen.
Kommentar av Carol 20/11/2008 @ 12:22Du är underbar! Jag får styrka när jag läser din blogg!
Ta hand om dig!
hej hej.
Kommentar av jennie 27/02/2009 @ 18:29förstår delvis vad du gått igenom.
sitter här själv på sjukhus med min son isak som föddes v 30 han är nu 35 v gammal.
han har bara en fungerande njure och den fungerar dåligt. väntar helt enkelt på svar om han behöver ha dialys endast tiden kan visa det. vi måste helt enkelt ta en dag i taget.
funderar då på hur dialys fungerar, i hans fall är det pås dialys som gäller antar att det är den varianten du använt.
har du tid och lust att förklara lite som är jag enormt tacksam för svar.kramar jennie
Hej Jennie.
Kommentar av 2anewlife 27/02/2009 @ 19:09Jag har försökt maila dig men mailen kommer bara tillbaka…