2 A new life


Svar på en kommentar
11/11/2008, 22:20
Filed under: Barnen, Familj, Sorg, tankar

Jag brukar svara på kommentarer i samma fält som ni skrivit, men eftersom jag inte vet om alla läser där igen så svarar jag denna gången även här.

Göran och Cecilia.
Har din sida sparat i form av RSS så att man ser när det uppdaterats.

Nu har vi bara en son i livet kvar men för honom blir det som alla andra. SVT har således bestämt för 50 år sedan att barnprogramen skall bli en slutpunkt då barnen skall lägga sig.
Idag år 2008 är det ingen skillnad, efter B är kvällsfika och sen är det sova men innan klä av kläderna på W och borsta tänderna och sedan brukar han springa som en tok i 10 min fram och tillbaka.

Har funderat på hur livet går vidare, i ditt fall kan jag säkert tänka mig att livet rullar på rätt bra med undantag för vissa tidpunkter, födelsedagar och annat.
Är det en skillnad på 3 veckor och 34 år? Ja men döden gör ingen skillnad på siffror, smärtan är lika hård och obarmhärtig.
Många kramar sänder vi till dig och dina barn.

Svar:
Göran & Cecilia.
När vi bodde i Lund träffade jag många föräldrar till svårt sjuka barn. Man kan och ska inte jämföra, alla har det jobbigt på sitt sätt. Men många föräldrar tyckte att jag hade det jobbigare för att de trots allt var två, de kunde turas om, avlasta varandra och mitt i all sorg hade de varandra. Nu säger jag inte att det är jobbigare för mig än för någon annan, men jag kan säga att livet inte rullar på rätt så bra.
Jag är ensam med hus, lån, barn, allt praktiskt, handla, läggning, barnen tankar och sorg, min egen saknad och sorg och räkningar. Det är inte lätt att vara ensam förälder och har man då förlorat sin livspartner gör det inte vardagen lättare.
När man är som jag just nu, helt slutkörd, har jag ingen bägare som kan rinna över, jag har ett litet kaffefat. Säkert var meningen inte illa menad och jag överreagerar säkert men må så vara. Jag tog illa vid mig av meningen; Har funderat på hur livet går vidare, i ditt fall kan jag säkert tänka mig att livet rullar på rätt bra med undantag för vissa tidpunkter, födelsedagar och annat.
Jag förstår inte varför man tror att det skulle rulla på bra förutom ”jobbiga” dagar som födelsedagar? VARJE dag är en jobbig dag, måndag som fredag, fars dag som vardag.

Nu har jag fått det ur mig och lägger det åt sidan.


3 kommentarer so far
Lämna en kommentar

Hej jag kan värkligen fårstå vad du menar med skilnaden med 1 eller 2 föräldrar jag va helt ensam med min första då hennes riktiga pappa är misbrukare, men nu mer är jag gift med en underbar man och har fått ett andra barn, idag är vi två om allt han ställer även upp med allt som min dotter va hans egen så skilnaden är enorm att inte behöva dras med allt själv…….

Som jag skrivit för följer jag din blogg med stort intresse av fler andledningar en av dom är att jag växte upp väldigt nära mina kusiner bodde där långa perioder och dom miste sin far i lungcanser 1984, en annan anledning är att jag själv växt upp med avsaknad av en pappa…
En tredje anledning är att du skriver väldigt bra och jag hoppas att du / ni en dag får leva i harmoni och ett lungn som ni förtjänar….. Jag tror på ödmjukhet och tror att alla människor kan/vill försöka hjälpa andra Idag efter ett liv fult frisk lever jag efter en tids sjukdom som funktionshindrad och tar mig fram med rullstol… Tyvärr måste jag säga att det varit en lång väg där min dotter under en tidpunkt höll på att mista sin mamma (alltså jag) har lärt mig att man finns där för andra inte bara sig själv…. så jag kommer fortsätta läsa det du skriver och jag kommer fortsätta kommentera för jag vill visa på samma sätt som andra visade mig hur vad ödmjukhet är…..
kram fortsätt kämpa det är svårt men tro mig det är värt varända minut med dina barn….. //zz Cecilia

Kommentar av zitazoo

Ja vad säger man?
Jag förstår hur du känner och menar, man kan inte jämföra sorg men många gånger har jag oxå velat ha någon att dela sorgen med… Förstår du? Någon som har delar MIN sorg. Barnen sörjer en pappa, hans föräldrar sörjer tillsammans sin son, hans vänner sörjer en god vän… Jag sörjer min man och han var ju MIN man. Den JAG skulle dela allt gott och ont med i livet, vad som än händer i framtiden kommer han ALLTID fattas mig!

Ta hand om dig och barnen Kram Kockis

Kommentar av Kockis

Måste bara skriva något till dig. Har funnit stor tröst i att läsa på din blogg. Min man har obotlig cancer. Jag lever med rädsla oro sorg o vet att jag en dag blir ensam … ensam ned 4 barn.

titta gärna in på min blogg

Kram!! http://nellymamman.skyrock.com/

Kommentar av Anna




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: