2 A new life


Stay

Samtalet med kuratorn och läkaren tog på mina krafter idag. Att jag även var nervös för att det skulle vara något allvarligt fel på Meggie hjälpte nog inte.

Har haft konstant huvudvärk idag trots panodil och vatten. Natalie ville mysa i soffan efter middagen vilket jag inte tackade nej till. Vi låg alla tre i soffan och kollade på super trion.

Kände riktigt bra att prata med överläkaren idag, hon förstog verkligen hur jag mår och tog det jag sa på allvar. Jag fick en svag tablett som är lite lugnande så jag ska kunna sova bättre om nätterna. A och O är ju att man kan äta och sova och jag kan ju inget av detta. Jag skulle äta 30mg och normalt brukar man ta 90mg så det är ju en svag dos jag får.
Hon hade fått veta lite av kuratorn om vad som hänt, hur jag mår, tankar och känslor. Men jag fick även berätta själv om hur tiden varit när Joakim levde och var sjuk. Vi kom nog inte fram till så mycket mer än att jag har en regäl livskris och är totalt utbränd. Denna läkaren kommer ta över min sjukskrivning från husläkaren vilket känns bra. Vi ska träffas i nov igen och hon sa att jag fick gärna ta med mig någon anhörig då det är svårt för folk i ens närhet att förstå hur dte känns med ångestattacker som jag får.
Är tyvärr många som tycker att det bästa är att komma tillbaka till jobbet så fort som möjligt, men så är det inte för mig.  Jga klarar i dagsläget inte av att ens tänka på den standen jag jobbar i för då kommer ångesten. När jag tänker på den staden så kommer alla tankar, rädslor, stress, oro… Man skulle kunna tro att jag kände så för Lund efetrsom det var där han gick bort mend et gör jag inte. Lund för mig är trygghet, det är ett ställe med värme och omtänksamhet.

Imorgon ska barnen vara hemma och vi ska ha fredagsmys hela dagen. Jag måste dock gå upp tidigt för att lämna bilen på verkstaden för service.


3 kommentarer so far
Lämna en kommentar

Jag är helt övertygad om att du vet vad som är bäst för dig. När du sedan känner dig lite starkare kanske du vill utmana dig och dina gränser men det måste ju vara på dina villkor och det är bara du som kan utvärdera ”försöken”.

Vad skönt att du fick förtroende för överläkaren och att du känner att hon förstår dig och att det är hon som tar över sjukskrivningen.

Kram
Helena

Kommentar av Helena_v

Helena_v

Du har så rätt och ibland behöver jag bli påmind om att jag måste känan efter själv vad som känns rätt och hur mycket jag orkar.
Dety gör jättemycket att jag känner förtroende för överläkaren och att jag har henne ”på min sida”.
Ta hand om dig.
Kram

Kommentar av 2anewlife

Jag klarade inte av att gå tillbaka till mitt jobb. Det satt så många känslor i väggarna på det stället, att jag fick panikattacker när jag försökte gå dit och provjobba efter några månader. Än idag undviker jag stället, för jag vet inte hur jag skulle må efter ett längre besök där.

När jag insåg att det inte skulle fungera att gå tillbaka till mitt gamla liv, började jag ett nytt. Jag tog tjänstledigt från jobbet för att plugga, och det har jag inte ångrat en sekund!

Det värsta innan jag kom fram till det beslutet, var nog pressen från både mig själv och andra att komma tillbaka till jobbet; att få vara som ”vanligt” igen. Det är bara det att man inte kommer att bli som ”vanligt” igen. Det kan man inte. Inte helt och hållet. Efter ett tag hittar man ett annat sätt att vara som vanligt på, men inte riktigt detsamma som tidigare.

Kommentar av Christina W




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: