… att jag fick ett fint paket med posten idag. Det var snälla Anki 🙂 som skickat en bok till mig som hon tyckte var bra. Tusen tack vännen, jag blev jätteglad!
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Sorg, tankar, video | Etiketter: komma tillbaka till jobbet, konstant huvudvärk, kuratorn, Livskris, oro, rädslor, stress, super trion, tankar
Samtalet med kuratorn och läkaren tog på mina krafter idag. Att jag även var nervös för att det skulle vara något allvarligt fel på Meggie hjälpte nog inte.
Har haft konstant huvudvärk idag trots panodil och vatten. Natalie ville mysa i soffan efter middagen vilket jag inte tackade nej till. Vi låg alla tre i soffan och kollade på super trion.
Kände riktigt bra att prata med överläkaren idag, hon förstog verkligen hur jag mår och tog det jag sa på allvar. Jag fick en svag tablett som är lite lugnande så jag ska kunna sova bättre om nätterna. A och O är ju att man kan äta och sova och jag kan ju inget av detta. Jag skulle äta 30mg och normalt brukar man ta 90mg så det är ju en svag dos jag får.
Hon hade fått veta lite av kuratorn om vad som hänt, hur jag mår, tankar och känslor. Men jag fick även berätta själv om hur tiden varit när Joakim levde och var sjuk. Vi kom nog inte fram till så mycket mer än att jag har en regäl livskris och är totalt utbränd. Denna läkaren kommer ta över min sjukskrivning från husläkaren vilket känns bra. Vi ska träffas i nov igen och hon sa att jag fick gärna ta med mig någon anhörig då det är svårt för folk i ens närhet att förstå hur dte känns med ångestattacker som jag får.
Är tyvärr många som tycker att det bästa är att komma tillbaka till jobbet så fort som möjligt, men så är det inte för mig. Jga klarar i dagsläget inte av att ens tänka på den standen jag jobbar i för då kommer ångesten. När jag tänker på den staden så kommer alla tankar, rädslor, stress, oro… Man skulle kunna tro att jag kände så för Lund efetrsom det var där han gick bort mend et gör jag inte. Lund för mig är trygghet, det är ett ställe med värme och omtänksamhet.
Imorgon ska barnen vara hemma och vi ska ha fredagsmys hela dagen. Jag måste dock gå upp tidigt för att lämna bilen på verkstaden för service.
Idag gör jag inget annat än flänger runt. Kom precis hem så det blev en långis hos veterinären. De tog urinprov, blodprov, kollade öronen, tittade på tänderna och gav en spruta. Alla prover såg jättebra ut och förutom lite grejs i öronen verkar allt bra. Håravfallet på magen kan vara struma, så då kan ju matte och Meggie ta varandra i hand och äta samma medicin. Får vänta till onsdag innan vi får svar på det provet.
Fick med en ”liten” provpåse foder hem.
Kan ni tänka att vi fick 12kg foder helt gratis?! Det är en snäll veterinär vi har! Hela kalaset gick på drygt 2000:-, men det drabbar väl igen fattig.
Nu måste jag sticka igen för barnen ska hämtas kl 15.00. MÅste ta med mig dem till affären då jag inte kommer ha någon bil imorgon.
Filed under: Allmänt
Nu är jag hemma igen en snabbis, ska vara hos vet kl 13 med Meggie. Gick bra hos både kuratorn och läkaren, är dock helt slut mentalt av att har pratat och gråtit i 2h. Fick ju gå igenom och berätta för överläkaren som jag aldrig träffat vilket är så jobbigt då jag får tillbaka alla känslor direkt.
Skriver mera om mötena och hur det gick hos veterinären i em. Tack alla snälla för tummarna!
Filed under: Allmänt, Bilder, Familj, Sorg, tankar | Etiketter: bärbara dator, grät, jobbig dröm, kattungen, leva, olycklig och sorgsen ut i ögonen, panodil
Var så trött inatt så jag orkade inte gå tillbaka med barnen till sina sängar när de kom in på natten. Jag har bara ett täcke i min säng så vi har legat alla tre tätt, tätt under täcket. Ja just det, kattungen Vissla låg på mitt bröst och sov oxå.
Hade en riktigt jobbig dröm inatt, Joakim levde men vi visste att han skulle dö eftersom han redan gjort det. Hans chef ringde mig och sa att du måste lämna tillbaka hans bärbara dator och väska innan du glömmer det, för det blir inte lättare när han dött. Jag grät i telefonen när han sa det och jag fick inte fram ett ord. Jag försökte säga till Joakim att vi måste lämna din väska eftersom du kommer dö, men jag vill inte det. Joakim såg så olycklig och sorgsen ut i ögonen. Jag ville inte lämna ifrån min datorn och väskan för jag var så van att se den hemma och då kändes det som att Joakim skulle leva.
Jag bara grät och grät och grät. Usch jag var helt slut imorse när jag vaknade, hade huvudvärk som vanligt. Är så trött på att behöva ta panodil varje morgon.
Ska ju till både kuratorn och läkaren idag och jag är faktiskt lite nervös för vad läkaren ska säga. Kan ni inte hålla en tumme eller två för mig idag?
2 A new life 