Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, tankar | Etiketter: att minnas pappa, bolibompa, fina stenar, glaspärlor, hjärtklappning, lägga barnen, minnesträd, Natalie, påminner om pappa, Philofix
Ikväll var det ingen dans på rosor att lägga barnen eller iaf inte Natalie. Hon sprang upp 20gånger, först kunde hon inte somna, sen kom hon på att hon inte hade glitter i håret, sen skulle hon sova i mammas säng, när hon inte fick det var det orättvist, sen var det kallt i sängen och sist kunde hon inte bestäma om hon skulle ha dörren öppen eller stängd. Jag som har sån hjärtklappning nu klarar inte att springa som en gasell i trappen, är ju anfådd och hjärtat slår bara jag sitter stilla i soffan.
Jag och barnen kollade på bolibompa och idag var det ett program som heter Philofix, det är en tjej som visar olika pyssel. Idag gjorde hon en jättefin sak, nämligen ett minnesträd. Hon målade en gren som hon hade satt i en fin vas med jord i, sen hängde hon saker som påminde henne om en person som gått bort. Bla hängde hon upp en tepåse, något kort, fina stenar, glaspärlor. Det är ju en jättebra idé! Jag tänker att barnen får göra sitt egna minnesträd där de kan hänga saker som de tycker påminner om pappa. Då får de tänka och känna efter vad de kommer ihåg om pappa, vilka saker han tyckte om, sen får de lära sig att skapa och så har det något fint som de själva gjort för att minnas pappa.
Visst var det en bra idé?!
När jag hämtat barnen hos dagmamman ville Gustav skriva lite och för första gången skrev han sitt namn själv i rätt ordning. Jag är så stolt över honom och han märkte det för han ville skriva allas namn, mamma, pappa och Natalie. Jag hjälpte honom att ljuda bokstäverna och då fixade han faktiskt de flesta själv utan hjälp.
Jag hoppas att Joakim tittade ner på oss idag, på hans lilla pojke som blivit så stor.
Filed under: Allmänt, Bilder, sjukhus, tankar | Etiketter: hjärtklappning, min läkare, vilopuls
Tyckte väl att väskan kändes tung!
Har faktiskt ringt min läkare nu för jag har sån hjärtklappning och känner mig så skakig att det är svårt att kunna koppla av. Är ju oxå svårt att sova när man har sån hjärtklappning, det känns som att hjärtat ska hoppa ur bröstet. Läkaren skulle ringa i em tror jag, hon vill säkert jag tar nya prover. 😦 Hade en vilopuls på 116 slag/min förut.
Filed under: Allmänt, tankar | Etiketter: bilverkstan, cellprovet, livrädd för nålar, mekaniker, service, skakig om händerna, strumaprover
Så var det klart, gick fort och smärtfritt faktiskt. Fick en annan barnmorska och hon var jätte trevlig och bra. Hon sa precis som alla andra att jag ska sluta vara duktig, be om hjälp och lyssna på min kropp.
Efter cellprovet åkte jag till bilverkstan för det är dax för en service. Så dum och korkad som jag kände mig där inne har jag inte känt på väldigt länge. Han ställde massa frågor jag inte hade en aning om och självklart stog det ju flera mekaniker och kunder där inne som tittade och log elakt. De tittade på mig precis som, men lilla flicka kan du inget?! Jag ville bara springa ut genom dörren igen, men det gjorde jag inte. Ja sa istället högt och tydligt så alla jävla killar där inne hörde, nej det är inte så jävla lätt att veta allt om bilen för jag blev ÄNKA i somras! Oj vad jobbigt det blev nu för machokillarna tittade ner i golvet och låtsades att de inte hörde någonting.
Nu är det fixat iaf och på fredag ska jag lämna bilen för service.
Tror mina strumaprover är skitdåliga för jag är så skakig om händerna så det går knappt att måla sig om morgonen. Gjorde en ändrig av dosen för ca 6veckor sedan så det är dax att ta nya, men eftersom jag är livrädd för nålar så blir det inte att jag tar prov frivilligt.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, tankar | Etiketter: ångest, cellprov, träna att sova i egen säng
Tanken igår var att jag skulle lägga mig tidigt eftersom jag inte sov mycket natten innan, men som vanligt fastnade jag vid både tv och datorn. Tog en halv insomnningstablett och precis när jag var på väg att somna kom Gustav in till mig. Jag sa att han fick sova i sin egen säng eftersom han varje natt sover hos mig. Jag tycker det är dax att han börjar sova i sin egen säng och nu när han är i mer harmoni tycker jag det är läge att vara lite hårdare med det.
Han protesterade en stund i sin säng men efter ca 5min var det tyst och så sov han hela natten i sin säng. Trodde han skulle komma in fler gånger och skrika högt, så kanske det kommer gå lättare än jag trodde.
När det väl var tyst hos Gustav skulle jag försöka somna igen men det gick inte, ångesten kom och tog över hele mig. Hjärtat började slå och tankarna rusade. Började tänka tillbaka till tiden i Lund, såg mig själv när jag fick beskedet av läkarna bla. Just nu känns det omöjligt att kunna gå vidare och att jag kommer kunna må bra igen. Jag känner mig verkligen helt slut, deppig och 10 meter under marken.
Vid kl 11 är det dax för att klä av sig och ta det där cellprovet, finns ju roligare saker man kan göra men det är ju viktigt.
2 A new life 