Det kan hända…
4 kommentarer so far
Lämna en kommentar
15/10/2008, 9:35
Filed under: Allmänt, Hjärtsjukdom, sjukhus, tankar | Etiketter: donation, nytt hjärta, ta ställning
Filed under: Allmänt, Hjärtsjukdom, sjukhus, tankar | Etiketter: donation, nytt hjärta, ta ställning
Gick precis in och skulle läsa en av de bloggar jag har på min favorit lista och ser att Nina som väntat på ett nytt hjärta äntligen fick det efterlängtade samtalet och är nu nyopererad. Jag är så glad för henne ocg familjens skull. Operationen hade gått bra och de har tagit på respiratorn.
Det är så viktigt att ta ställning ang donation då det verkligen kan rädda liv. Tack vare att en annan människa ville donera har en mamma nu fått en ny chans att leva, få vara med sina barn och de får ha sin mamma hos dem. Har Du tagit ställing?!
4 kommentarer so far
Lämna en kommentar
2 A new life 
Härligt att det gått bra för henne.
Doneringsfrågan är jätteviktig.
Vi pratade mycket om just detta när min systerdotter dog. Hon var väldigt liten (bara 5 veckor) och vi förstod ganska snart att hennes små organ var viktiga.
Vi vet att hennes hjärtklaffar räddade en annan liten flicka och genom det känns det som att på något vis lever lilla Nadine vidare.
Så ja jag hartagit ställning både vad det gäller mig själv och min barn.
Hoppas du och barnen har det bra Kram Linda
Kommentar av Linda 15/10/2008 @ 12:45Självklart! Varför ska jag ha kvar mina organ om någon annan kan ha mycket mer nytta av dem. Jag lämnar blod också. Min pappa hade aldrig levt idag utan alla blodgivare. Ett tag tänkte jag anmäla mig till Tobiasregistret också men jag har faktiskt inte vågat det än. Det känns lite läskigt men jag vet att jag bara är larvig. Jag vill ju egentligen. Kram Emma
Kommentar av Emma 15/10/2008 @ 14:30Jag var 15 när jag skrev på mitt egna donationskort, som fortfarande ligger i plånboken. Ville först inte alls. Tyckte tanken på det hela var lite läskig (jag var ju ändå bara 15 år). Men jag minns så väl stunden det vände; jag var på väg uppför trappan hemma hos mina föräldrar för att skriva på och pappa kommer ut från sitt rum. Han säger stillsamt; ”-Men Anki…, om du skulle behöva ett nytt hjärta då?” Aahhh, sådana jobbiga argument föräldrar hittar på?! 😉 Jag skrev på och har aldrig ångrat mig.
Sedan började jag jobba -där- du vet, och träffade många barn som väntade och väntade och väntade. En del går det riktigt bra för och andra har väntat förgäves. Mitt hjärta går sönder varje gång. Alltså var min egen lilla T knappt två månader när vi gråtandes anmälde henne till donationsregistret. Fruktansvärt jobbigt att göra när man precis har fått hem ett litet nyfött liv, men så skönt det känns i efterhand! Vi har redan tagit beslut, OM det värsta skulle hända så behöver vi inte ta diskussionen då.
Önskar alla kunde göra det. Oavsett vad de väljer så är ett papper på ett taget beslut värt många (vänte)timmar i donationsvärden! Se alltså till att välja! Ett aktivt gjort val är ett värdefullt svar för sjukvården och för efterlevande!
Kommentar av -anki 16/10/2008 @ 8:13God morgon Carolina!
Tack för att du har skrivit om mig på din blogg och bett andra ta ställning. Det betyder så oerhört mycket. Jag blev verkligen rörd. Tack igen!
Önskar bara att du och dina barn hade fått samma chans. Jag förstår din känsla av orättvisa o tar inte alls illa upp. Den är helt berättigad.
Men för min egen del så är jag oerhört tacksam och lycklig.
Kär i livet.
Nu har jag varit hemma på permis (ska tillbaka om ngra tim), jätte skönt! God mat och mys med Micke och barnen, vad mer kan man önska sig?!
Många kramar till dig! Jag önskar dig all lycka från hela mitt (nya) HJÄRTA!
Kommentar av Nina 26/10/2008 @ 8:01Kram, kram, kram! Nina