Tänk om det kunde komma en snygg, snäll, sexig, charmig och trevlig kille som kunde komma och sjunga lite för mig…. Man kan alltid fantisera…
Filed under: Allmänt
..sitter nu på tåget på väg till mig. Hon har några dagar ledigt från skolan så då passar hon på att komma hit. Barnen ÄLSKAR när hon kommer hit, vilket är skönt då jag kan försöka vila.
Min kurator ringde nu på em och frågade hur dte var med mig. Hon hade tänkt på mig heladagen och undrade om jag hört något från min läkare. Hon tyckte det var bra att syster kom för hon tyckte inte jag skulle vara ensam nu. Hon ringer imorgon när hon pratat med sin läkare. Undra om det finns något att göra mot utbrändhet?
Nu har jag pratat både med kuratorn och med vårdcetralen ang det som hände igår. Kuratorn såg mycket allvarligt på det som hände igår och ska imorgon prata med deras läkare. Sjuksystern på vårdcentralen ska prata med min läkare och berätta vad som hände igår. Kommer antagkligen bli en massa prover får att se så det är inte är något allvarligt fel på mig. Kuratorn ringer upp imorgon efter att hon pratat med läkaren. Ant har jag början till utmattningsdeprition, vad man nu gör åt detta vet jag inte…
Känner mig trött och lite borta idag, är inte alls mig själv längre. Ev kommer syster M hit idag eller imorgon, blir skönt.
Filed under: Allmänt, tankar | Etiketter: avtrubbad, förlamad, hälsa, snövit, utbränd, utmattningsdeprition
Igår fick jag ett hemskt besked som jag inte kan gå in på detaljer om. Men det kom verkigen som en chock…
Efter att jag fick veta detta skulle jag fixa middagen och det gick ganska bra, vi åt och det var under middagen som det hände. Jag kände att min kropp och hjärna blev som gummi. Jag kunde inte röra kroppen och jag kände att huvudet sjunk längre och längre ner på tallriken. Jag kunde knappt prata. Barnen märkte inget utan trodde nog bara jag var trött, de år upp och gick och satte på snövit. Jag lyckades ta mig upp och fick undan den mesta disken, sedan fick jag dra mig upp till sängen och lägga mig. Klockan var nu 17.30 och jag kunde inte röra mig i sängen. Benen var som förlamade och jättetunga, jag hade ingen kraft i kroppen. Jag somnade efter en tag och när snövit var slut var det dax för barnen att sova, men jag kunde komma upp. Så som tur är har jag de bästa barnen som kunde gå ner och kissa, borta tänderna själva och komma upp till min säng. Sedan fick de sova hos mig både två.
Känns förjävligt rent ut sagt att jag inte kunde ta hand om barnen… Jag blir skiträdd att detta ska hända igen.
Jag vaknade till vid 20.30 och lyckades gå ner och släppa ut Meggie och släcka inne. Sen stupade jag i säng igen.
Idag känner jag mig avtrubbad i hjärnan och lite som att jag är bakfull. Jag måste ringa min läkare eller kurator och fråga vad jag ska göra. Jag gissar att det var min kropp som sa ifrån regält igår, men hur ska jag göra för att det inte ska bli så. Tycker inte jag kan slappna av mer än jag redan gör.
jag är inte den som brukar bli sjuk och jag hatar att känna mig svag. Jag är alltid den som är stark och kämpar på, igår kunde jag inte göra det.
Det jobbigaste igår var att jag kunde inte göra någonting för att komma ur det som hände. Det var inte ett medvetet val att lägga mig och inte orka mer, för så kan man ju känan ibland. Min kropp bestämde över mig igår och jag kunde inget göra. Det var en riktigt hemsk upplevelse som jag hoppas jag aldrig ner behöver vara med om…
2 A new life 