Filed under: Allmänt
Lilla Vissla var borta lite väl länge ikväll, jag ropade flera gånger efter henne och hon brukar inet vara långt borta. Men ikväll kom hon inte när jag ropade. Lagom till Hålet i väggen började kände jag att jag måste ute och ropa på henne. Gick bakom tomten och då hör jag ett lite rop på hjälp. Jag går in och hämtar en ficklampa som är glapp och bara lyser när man slår på den.
Bakom tomten är det viltvuxet med buskar, träd och något taggit som slingrar sig runt benen.
Jag ropade på Vissla och hörde henne pipa någonstans långt in i snåren. Jag försökte lysa så gott det gick och efter en stund hittade jag henne. Hon satt högt upp i ett träd mitt bland dessa jäkla taggar.
Det var bara för mig att bita ihop och ta mig fram till trädet, hoppa upp på en sten och sträcka mig så långt upp jag kunde så att Vissla kunde hoppa ner på mig.
Kan säga att hon var mycket glad och tacksam att jag hjälpte henne ner. Det är bra att lyssna på sin magkänsla, inre röst, den sa till mig att gå ut och leta efter Vissla och den har räddat livet på Joakim många gånger.
NU ska jag se sista minutrarna av mitt favvo program.
Jag klarade av det. Jag har rensat undan Joakims kläder. Det har tagit mig hela dagen. Ibörjan bröt jag ihop och var tvungen att lägga mig på hans kläder och bara gråta. Men efter det har det gått bättre och bättre. Barnen har tagit varsin tröja som de tycker påminner om pappa. Jag har oxå sparat mycket kläder, bla skjortan han hade när vi gifte oss.
Nu känner jag mig trött, tom, ledsen och deppig. Men på något konstigt sätt känns det även bra att jag klarade av det. Fortfarande är det mycket kvar, bla jackor och skor, men jag tar en liten bit i taget.